Citat:
Ursprungligen postat av
MacMackay
Bläddrade lite i boken.
Bröderna P kritiserar PW för att han dröjt så länge med detta ilanrop, men man bör ju också ha i bakhuvudet att han befann sig under en mördarjakt, och att han troligen räknat med att det borde ha legat på GS ansvar att återkoppla en bekräftelse till SBC.
Att fladdra med radion under en språngmarsch där man dessutom har dragit vapen är kanske inte att begära.
Frågan borde snarare vara varför GS inte gjorde detta, eller beordrade någon av de kvarvarande poliserna att åta sig uppgiften.
Anmärkningsvärt nog så har bröderna P ett mycket ingående samtal med PW, där de i detalj går igenom mötet med YN/AZ, och de verkar i PW:s version som om de fått ett signalement, men bröderna P frågar inte ens vilket signalement som uppgavs, och vilket PW uppgett att han sänt ut.
Så vitt jag kan se.
Enl PW var AZ inte berusad.
När de kommer till Borgnäs intervju av Yvonnes i radioprogrammet ”Kanalen”.
Framkommer en helt annan historia. De har inte alls samtalat med poliserna som bara sprungit förbi nere i gränden. Enl henne var AZ berusad.
Bröderna P:s slutsats blir därmed att PW ljuger.
Men jag konstaterar att AZ bekräftar PW:s version snarare än Yvonnes version. En förfrågan om signalement har ställts, ett tiosekunders samtal har ägt rum.
AZ uppger att han missuppfattat vem som polisen jagat, och trodde att det handlade om vittnet Lars J.
Om bröderna P ändå kommit på att ställa den mycket centrala frågan om vem av dem som lämnat signalement, och vilket signalement som lämnats hade ju detta blivit klarlagt.
Att Söderström och Dalsgård inte hade sina bästa stunder här är ju tydligt, men ilanropet verkar ju ha gått dem förbi av någon anledning. Kanske gick den inte ut på en öppen kanal?
Kanske även Söderström sände ett ilanrop där endast den knapphändiga informationen om skottlossning och att mördaren flytt gått ut, och att det är detta anrop som Thornestedt och Helin uppfattat?
Det finns så många motsägelser i detta, och om inte ens Yvonne och Ahmed är överens blir det ju fullständigt omöjligt att få någon rätsida på frågan.
Bröderna
Poutiainen bedömer tveklöst
Gösta Söderström med en helt annan måttstock än ex
Peter Wikström. GS var högsta befäl på mordplatsen och det var hans ansvar att leda eftersöket på platsen, se till att vittnen till MOP skyndsamt hördes innan de ”kontaminerades” och säkra spår på mordplatsen och i mördarens flyktväg. I samtliga fall misslyckas GS pga inkompetent handlande.
Bröderna P och andra MOP - granskare har en välvillig syn på GS. Detta bottnar i att han till skillnad från de flesta andra poliser var frispråkig, lättillgänglig och kritisk till PU. Även jag själv fick viss sympati för GS när jag talade med honom personligen 88-89 och var då mer intresserad av indicier mot baseballigan än verkligt granskande av vad som hände runt mordplatsen, ett utslag av ungdomlig dumhet som jag sedermera växte ifrån
Inom Stockholmspolisen var GS känd som en inte speciellt kompetent insatsledare och framförallt för sitt motstånd mot kvinnliga poliser i yttre tjänst. Omdömena om GS är nästan uteslutande kritiska när de kommer inifrån kåren och gäller hans bristande kompetens. Dessa står i skarp kontrast till kommentarer om ex
Åke Rimborn som samstämmigt ges omdömet en mycket kompetent polisman som alltid håller huvudet kallt.