Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

jaha nu åker man nog snart på en ban , bara för att man diskuterat ärligt på detta forum .

info som kan rädda andra i en svår stund i livet .

ni får alla här ha det så bra , lev länge och väl MVH carbonlife

Döende i ångest. Kommer att dö av det här. Vill inte ha det här livet. Vill inte tillhöra det här samhället. Jag blir bara misstrodd och missförstådd vad jag än gör. Är världens snällaste människa och alla bara bryter ner mig. Nu orkar jag inte mer. Nog nu!

För att dessa jävlar är idioter och borde nackas istället för att hyllas.

Ont. Trött på min jävla axel.
Trött på idioter, trött på dåligt väder.

Du får gärna skicka PM till mig och ösa ur dig om du vill.

Jag vågar inte. Är för feg och helt värdelös. Jag behövs inte.

Sluta, jag hjälper dig gärna om du vill!

varit några extra tunga dagar nu , känner mej trött nu i allafall så kommer nog sova gott i natt .
dessutom mycket jobb just nu och orkar igentligen inte , men sliter varje dag ändå

hela livet har varit en kamp , otroligt roligt i bland och otroligt kämpigt andra gånger
nej vet inte hur länge jag orkar till , innan det går rätt in i kaklet

tyvärr jag är en självplågare av rang .

Känslostyrda varelser.

Blir alltid farligt då.

Men sluta med det. Sjukskriv dig om det blir så jävlar jobbigt?

Det kommer att vara värt det i slutändan. Jordelivet är inte för mig. Det är för pussys med dödsångest och jag har inte dödsångest. Jag har livsångest. Orkar inte med panikångest varje dag. Barndomen var hemsk, tonåren var hemsk, skoltiden var hemsk och livet blev hemskt. Resten av livet får jag slängt i ansiktet att jag inte kan skylla på omgivningen. Ok. I efterhand önskar jag att jag hade mod att stycka mina föräldrar som barn, dränka en mobbare i skoltoaletten och klippa kuken av en sexualbrottsling eller två. Jag önskar att jag var en kallblodigt psykopatisk mördare. Nåväl, det är aldrig försent för hämnd och självmord. Tänk på det ni som har utsatt någon för elakheter. Det finns psykotiska galningar därute. Sådana som mig som inte längre har något mer att förlora utom livet, vilket är en befriande tanke.

Benso psyk. Innan det är försent.

Ja precis. Ta den första meningen och skit i resten.

det är inte så enkelt jämt , jag har ju min egna lilla firma ochså föruton vanligt jobb ,
och lovade jobb måste man leverera i tid .

vet att jag pressat mej otroligt senaste 10 åren med detta , men va meningen att jag skulle sluta från jobb , när min firma flöt på , men sen kom lågkonjunktur och va tvungen att jobba kvar , ville inte heller släcka ner det jag själv lyckats startat upp , då det är mitt intresse ochså .

så det blev som det blivit liksom

otroligt tungt i bland , och fattar inte hur jag orkar ? , för det gör jag igentligen inte .