LÄS allting, och föreställ er sedan att tofo refererade till Anneli som misstänkt gärningskvinna.
2017-01-05, 19:48 länk
2017-01-05, 19:48 länk
Citat:
Öhh
Vet du vad en hotfull person utan spärrar är? Det är ingen söndagsutflykt. Det har inte ett dugg att göra med att sortera ut problem eller att visa var skåpet ska stå.
Det som händer är ett komplett misslyckande och en hjärna som inte fungerar som hos genomsnittsmedborgaren.
Det kan vara en person som är ute å dricker med polarna och plötsligt blir stött och krossar en vinflaska och sätter upp den 5 cm framför ditt nylle. Fem sekunder senare: "Du förstår jag bara skojade".
Nu vet du att han är farlig och har du inte trasslat in dig i affärer med honom kanske du kan backa ur utan att han blir sårad och gör fler ännu farligare saker.
Tittar man närmare under motorhuven har de nästan alltid problem från tidig barndom med förlorade föräldrarelationer och misslyckad "bonding" med en trygg och god förälder. Kanske i kombination med ärftlighet Deras hjärnor har allt för tidigt simmat i en cocktail av existentiella bekymmer. Uppladdning av ny mjukvara vid olika perioder i livet har misslyckats. De har svårt med tillit till andra och skaffar sig ofta självmedicinerande sysslor (ordning, spänning, droger, disciplin) för att hantera sina problem.
Tyvärr löser man inte känslomässig omognad och kaotiskt tänkande över en kopp kaffe. Det hjälper inte med sunt förnuft eller att läsa en bra bok om psykologi.
Hjärnan är redan inne på ett annat spår och människor omkring eller de själva kan inte ens gissa vad som pågår. Ofta är det som hjärnstormar och när lugnet återvänder kan de knappt minnas hur de uppträdde när de var upprörda och oroliga. De två personligheterna har ingen bra kontakt och kan inte utbyta kunskap.
Det finns massor av normala kvinnor och män som blir mycket känslosamma när hjärnan inte klarar att hantera signalerna. En del byter personlighet även utan en droppe sprit. Stress, brist på sömn eller saker som hotar tryggheten kan räcka för att de ska storma.
Man förvånas ofta över hur manipulativa personerna kan vara, och jag tror det beror på att det bottnar i en astronomisk otrygghet från tidiga år och att strategier man utvecklat i princip är livräddande. En vuxen person med fragmenterad hjärna där vissa delar är en två, tre, fem, sju -årings är inte att leka med. De hämnas, känner sig förbisedda, är svartsjuka, självömkande, romantiska, strategiska i en enda röra, men allt för att fixa sina känslor. En ständig osynlig kamp från morron till kväll.
Jag pratar inte om vanligt folk som blir lite arga eller markerar sina gränser, utan om de som förstör för sig själva och andra på grund av livstrauman och signalproblem.
Jag tror att de var en sådan person BO mötte - där en förlorad relation är utlöser livshotande stress.
Vet du vad en hotfull person utan spärrar är? Det är ingen söndagsutflykt. Det har inte ett dugg att göra med att sortera ut problem eller att visa var skåpet ska stå.
Det som händer är ett komplett misslyckande och en hjärna som inte fungerar som hos genomsnittsmedborgaren.
Det kan vara en person som är ute å dricker med polarna och plötsligt blir stött och krossar en vinflaska och sätter upp den 5 cm framför ditt nylle. Fem sekunder senare: "Du förstår jag bara skojade".
Nu vet du att han är farlig och har du inte trasslat in dig i affärer med honom kanske du kan backa ur utan att han blir sårad och gör fler ännu farligare saker.
Tittar man närmare under motorhuven har de nästan alltid problem från tidig barndom med förlorade föräldrarelationer och misslyckad "bonding" med en trygg och god förälder. Kanske i kombination med ärftlighet Deras hjärnor har allt för tidigt simmat i en cocktail av existentiella bekymmer. Uppladdning av ny mjukvara vid olika perioder i livet har misslyckats. De har svårt med tillit till andra och skaffar sig ofta självmedicinerande sysslor (ordning, spänning, droger, disciplin) för att hantera sina problem.
Tyvärr löser man inte känslomässig omognad och kaotiskt tänkande över en kopp kaffe. Det hjälper inte med sunt förnuft eller att läsa en bra bok om psykologi.
Hjärnan är redan inne på ett annat spår och människor omkring eller de själva kan inte ens gissa vad som pågår. Ofta är det som hjärnstormar och när lugnet återvänder kan de knappt minnas hur de uppträdde när de var upprörda och oroliga. De två personligheterna har ingen bra kontakt och kan inte utbyta kunskap.
Det finns massor av normala kvinnor och män som blir mycket känslosamma när hjärnan inte klarar att hantera signalerna. En del byter personlighet även utan en droppe sprit. Stress, brist på sömn eller saker som hotar tryggheten kan räcka för att de ska storma.
Man förvånas ofta över hur manipulativa personerna kan vara, och jag tror det beror på att det bottnar i en astronomisk otrygghet från tidiga år och att strategier man utvecklat i princip är livräddande. En vuxen person med fragmenterad hjärna där vissa delar är en två, tre, fem, sju -årings är inte att leka med. De hämnas, känner sig förbisedda, är svartsjuka, självömkande, romantiska, strategiska i en enda röra, men allt för att fixa sina känslor. En ständig osynlig kamp från morron till kväll.
Jag pratar inte om vanligt folk som blir lite arga eller markerar sina gränser, utan om de som förstör för sig själva och andra på grund av livstrauman och signalproblem.
Jag tror att de var en sådan person BO mötte - där en förlorad relation är utlöser livshotande stress.
Jag tror att de var en sådan person BO mötte - där en förlorad relation är utlöser livshotande stress.2019-01-22, 04:25 länk
Citat:
Han förfogar över ett våldskapital där folk omkring honom tvingas till "eggshell walking". Omgivningen tar hand om hans problematiska och infantila vrede så han inte blir våldsam. Han kan inte själv kontrollera den skada han kan åstadkomma så omgivningen undviker att konfrontera honom. En mycket olycklig omständighet med personlighetsstörningar som svävar mellan Narcissism och Borderline är att de är överdrivet måna om sitt fasad eller rykte. Personligheter som Lasermannen, Clark Olofsson har ju egon där de tycker sig vara briljanta på att hålla fasaden uppe.
De saknar dock nyanserna och självkännedom så när de ger sig in i diskussioner där deras insats eller vandel kommer på spel avslöjar de sig blixtsnabbt. De kan imitera empati men har inga genuina känslor. När det kommer till att be om ursäkt, så kan de aldrig hålla truten. De faller alltid i gropen och börjar prata om sig själva som offer. De klarar inte den biten hur mycket de än försöker.
Ett annat kännetecken är avledningsmanövrar när man håller samtalet i schack tills de bara har en ruta att stå på. Då börjar de hoppa som en hare som försöker vilseleda en jakthund med galna skutt i sidled vinkelrätt ut från spåret.
Det emotionella handikappet och drivenheten att hålla det hemsnickrade egot intakt gör att man lätt hör kugghjulen snurra där inne och förstår att det är en halv människa som redan som barn börjat lappa och laga det som friska barn med kontaktbara föräldrar aldrig ens behövt tänka på.
Det är ett fruktansvärt sorgligt handikapp för den sjuke och för omgivningen. Psykopater ska man inte såra eller kränka. De kan känna plötsligt hata någon de älskar och i helt vanlig vardag känna den djupaste bitterhet och avundsjuka och dessutom agera på den falska världsbilden utan att tänka längre än 5 minuter framåt. Det snurrar hela tiden i deras huvuden att de ska fixa det och mycket handlar om obearbetade feltolkade känslor som fixas med yttre handlingar, sprit, kickar och allehanda avledningsmanövrar.
Väldigt sorgligt. Alla slår inte ihjäl folk, men de är bedrövliga i nära relationer med barnslighet, känslighet och brist på empati. De hamnar de ofta i bråk och är väldigt dåliga på att laga. Det blir ofta lappat och lagat med hämnd, tvång, avståndstagande, hot, flykt och andras eftergifter i stället för ansvar, tillit, empati och sånt som lagar och bygger upp.
Det finns bara ett motiv till mordet - "Att bli övergiven" och den hjärtskärande smärtan utlöste våldet/hämnden mot det vackra som inte blev ditt. Det vackra som du kanske just då i stunden hatade.
Vem slår ihjäl en tjej och hennes hund om man inte har relation till båda och gillar eller hade gillat och förlorat dem båda?
Det är ju ingen knarkuppgörelse.
Så illa är det.
Det är gärningsmannaprofilen
De saknar dock nyanserna och självkännedom så när de ger sig in i diskussioner där deras insats eller vandel kommer på spel avslöjar de sig blixtsnabbt. De kan imitera empati men har inga genuina känslor. När det kommer till att be om ursäkt, så kan de aldrig hålla truten. De faller alltid i gropen och börjar prata om sig själva som offer. De klarar inte den biten hur mycket de än försöker.
Ett annat kännetecken är avledningsmanövrar när man håller samtalet i schack tills de bara har en ruta att stå på. Då börjar de hoppa som en hare som försöker vilseleda en jakthund med galna skutt i sidled vinkelrätt ut från spåret.
Det emotionella handikappet och drivenheten att hålla det hemsnickrade egot intakt gör att man lätt hör kugghjulen snurra där inne och förstår att det är en halv människa som redan som barn börjat lappa och laga det som friska barn med kontaktbara föräldrar aldrig ens behövt tänka på.
Det är ett fruktansvärt sorgligt handikapp för den sjuke och för omgivningen. Psykopater ska man inte såra eller kränka. De kan känna plötsligt hata någon de älskar och i helt vanlig vardag känna den djupaste bitterhet och avundsjuka och dessutom agera på den falska världsbilden utan att tänka längre än 5 minuter framåt. Det snurrar hela tiden i deras huvuden att de ska fixa det och mycket handlar om obearbetade feltolkade känslor som fixas med yttre handlingar, sprit, kickar och allehanda avledningsmanövrar.
Väldigt sorgligt. Alla slår inte ihjäl folk, men de är bedrövliga i nära relationer med barnslighet, känslighet och brist på empati. De hamnar de ofta i bråk och är väldigt dåliga på att laga. Det blir ofta lappat och lagat med hämnd, tvång, avståndstagande, hot, flykt och andras eftergifter i stället för ansvar, tillit, empati och sånt som lagar och bygger upp.
Det finns bara ett motiv till mordet - "Att bli övergiven" och den hjärtskärande smärtan utlöste våldet/hämnden mot det vackra som inte blev ditt. Det vackra som du kanske just då i stunden hatade.
Vem slår ihjäl en tjej och hennes hund om man inte har relation till båda och gillar eller hade gillat och förlorat dem båda?
Det är ju ingen knarkuppgörelse.
Så illa är det.
Det är gärningsmannaprofilen
Vem slår ihjäl en tjej och hennes hund om man inte har relation till båda och gillar eller hade gillat och förlorat dem båda?2019-01-22, 05:53 länk
Citat:
Nej precis. Det var väl ingen som var rädd för honom för att han skulle slå någon på truten. Inte heller hade han någon speciellt spännande relation till offret. Det vara bara folk som upplevt lite olämpligt tittande och intresse.
För att vara kvalificerad måste man upplevas som obehaglig/farlig/påträngande med dålig reglering av ilska som andra lärt sig frukta och undvika.
För att göra sånt fin begravning i så dåligt väder måste det vara lite mer för att lösa ett akut problem. En plötslig emotionell smärta.
Just det - man måste ha snabb tillgång till en bajonett som redan fanns i lager när känslorna gick över styr.
Militär och polis är något de ofta gillar då det både ersätter familj som kan vara ett svagt begrepp och det ger också en identitet och känsla av makt som kan vara stärkande. Man får vara med i en grupp utan att kvala in på ömsint ögonkontakt. Känslan av ordning och reda skadar inte heller.
Har man svårt att reglera avståndet och känna av när man är välkommen eller tränger sig på eller är lite obekväm utan att det kan kommuniceras så är det ett plus.
Har man dragning åt att vara rättshaverist och övervinna någon myndighet eller leverantör med oproportionerlig intensitet är det också ett plus.
Har man svårt att trösta sig själv och kyla ned upprördhet och måste ta ut det i fysiska verkligheten med utbrott eller bittert negativt tänkande så får man plus.
Reagerar man snett vid intag av alkohol och blir oberäknelig och lättretad ostoppbar Energizer Bunny får man två plus
För att vara kvalificerad måste man upplevas som obehaglig/farlig/påträngande med dålig reglering av ilska som andra lärt sig frukta och undvika.
För att göra sånt fin begravning i så dåligt väder måste det vara lite mer för att lösa ett akut problem. En plötslig emotionell smärta.
Just det - man måste ha snabb tillgång till en bajonett som redan fanns i lager när känslorna gick över styr.
Militär och polis är något de ofta gillar då det både ersätter familj som kan vara ett svagt begrepp och det ger också en identitet och känsla av makt som kan vara stärkande. Man får vara med i en grupp utan att kvala in på ömsint ögonkontakt. Känslan av ordning och reda skadar inte heller.
Har man svårt att reglera avståndet och känna av när man är välkommen eller tränger sig på eller är lite obekväm utan att det kan kommuniceras så är det ett plus.
Har man dragning åt att vara rättshaverist och övervinna någon myndighet eller leverantör med oproportionerlig intensitet är det också ett plus.
Har man svårt att trösta sig själv och kyla ned upprördhet och måste ta ut det i fysiska verkligheten med utbrott eller bittert negativt tänkande så får man plus.
Reagerar man snett vid intag av alkohol och blir oberäknelig och lättretad ostoppbar Energizer Bunny får man två plus
En plötslig emotionell smärta.2019-01-27, 08:57 länk
Citat:
Ja mördaren har varit våldsam det var därför hon dog. För att bli våldsam krävs bara en nära relation som upprör känslorna och över en viss stressnivå startar en liten elak och nästan spädbarns-lik primitiv reaktion där den sjuke fantiserar om hur sambo, partner, flickvän är en bedragare, en svikare, en fiende.
En elak självcentrerad vedergällning i all enkelhet som verkar logiskt för mördaren vid mordtillfället. Mordoffret är ofta helt utan skuld. Svartsjuka fantasierna eller sveket är bara en felaktig tolkning.
När mördaren lugnat ner sig går denne på gatorna som vilken medborgare som helst och talar sitt hembygds språk utan att verka det minsta konstig. Den lugne mördaren har ingen kontakt med de känslor som fanns vid mordtillfället. Den film som spelas upp vid hög stress är ändå inte begriplig vid avstressat tillstånd. Den följer inte samma logik.
Mördaren är inte ond - Mördaren har en känslosjukdom.
Orsaken är ofta att bonding, tillit har gått åt helvete med mamma, pappa eller båda. Att man inte riktigt kommit med i en nära relation och hamnat på utsidan redan från början.
Hjärnan laddas aldrig med rätt mjukvara och utan tillit till andra blir de misstänksamma, avundsjuka och egenkära. De har liten förmåga till mentalisering och kan inte förstå andras känslor eller resonera om en situation på ett funktionellt sätt. Då de lever i ständig konkurrens och avundsjuka är det ju svårt att glädjas över andras framgångar. Det mesta som görs är för att fixa och greja så att det avgrundsdjupa svarta hålet av att "inte tillhöra" inte ska göra så ont.
I nära relationer är de instabila och känsliga och kan i bland slå sin sambo med en hammare eller förstöra något den andre tycker om. För att barnhjärnan tyckte att situationen krävde det.
En elak självcentrerad vedergällning i all enkelhet som verkar logiskt för mördaren vid mordtillfället. Mordoffret är ofta helt utan skuld. Svartsjuka fantasierna eller sveket är bara en felaktig tolkning.
När mördaren lugnat ner sig går denne på gatorna som vilken medborgare som helst och talar sitt hembygds språk utan att verka det minsta konstig. Den lugne mördaren har ingen kontakt med de känslor som fanns vid mordtillfället. Den film som spelas upp vid hög stress är ändå inte begriplig vid avstressat tillstånd. Den följer inte samma logik.
Mördaren är inte ond - Mördaren har en känslosjukdom.
Orsaken är ofta att bonding, tillit har gått åt helvete med mamma, pappa eller båda. Att man inte riktigt kommit med i en nära relation och hamnat på utsidan redan från början.
Hjärnan laddas aldrig med rätt mjukvara och utan tillit till andra blir de misstänksamma, avundsjuka och egenkära. De har liten förmåga till mentalisering och kan inte förstå andras känslor eller resonera om en situation på ett funktionellt sätt. Då de lever i ständig konkurrens och avundsjuka är det ju svårt att glädjas över andras framgångar. Det mesta som görs är för att fixa och greja så att det avgrundsdjupa svarta hålet av att "inte tillhöra" inte ska göra så ont.
I nära relationer är de instabila och känsliga och kan i bland slå sin sambo med en hammare eller förstöra något den andre tycker om. För att barnhjärnan tyckte att situationen krävde det.
Mördaren är inte ond - Mördaren har en känslosjukdom.Hur/vem/vad är Anneli som person?
