Citat:
Ursprungligen postat av
zy45N
Av dina inlägg kan man inte dra en annan slutsats än att Medvechuk fick uppdrag av Kuchma att ta fram konstitutionen, med hjälp av Putin förstås. Länkar saknas. Ingen förklaring hur och när Medvechuk och Putin blev goda vänner.
Uppenbara vilseledande uppgifter
1. Medvechuk blev chef för presidentadministrationen 2002, sex år efter det att konstitutionen blev godkänd av Rada??
2. Putin blev gudfar till Medvechuk barn född 2004, åtta år efter det att konstitutionen blev godkänd av Rada??
Från en artikel dec 1996 i ukr.weekly:
Ukraine: at last, new Constitution
https://pep.org.ua/en/person/32783
https://en.wikipedia.org/wiki/Viktor_Medvedchuk
https://en.wikipedia.org/wiki/Leonid_Kuchma
https://en.wikipedia.org/wiki/Ukrain...tial_elections
https://en.wikipedia.org/wiki/Constitution_of_Ukraine
https://en.wikipedia.org/wiki/Consti...004_amendments
Jag uttryckte mig lite slarvigt, men det är ju bra vi klargör det, Medvedchuk är åter aktuell då han 2019 stigit fram som förgrundspolitiker, är organisatör och finansiär av separatismen i Donbass och står Putin nära. Det är svårt sammanfatta drygt trettio års historia i en mening utan förenklingar så varning för långt inlägg
Bakgrund:
På 70-talet försökte Medvedchuk komma in i Taras Schevchenko Universitets Juridiska fakultet i Kyiv men misslyckades med inträdesprov, inrikesministeriet blandade sig -”militärt samarbete” bekräftat av Ukrainas högsta domstol – rektorn gav honom plats. Dömdes till fängelse två år under studierna för misshandel (men slapp det). M var en
stukach, en KGB-tjallare på universitet. Hans första högprofilfall som färdig advokat var att ”försvara” kände dissidentpoeten Stus, denne fick ruttna bort och dö i fängelse medan M gjorde karriär, en film går upp i dagarna om detta.
Medvedchuk - juridisk rådgivare redan 1993 till president Kravchuk. Medvedchuks Kyiv-oligarkklan med Surkis som äger Dynamo Kyiv, M deläger Slavutich-koncernen. Blev regeringsrådgivare i olika frågor åt Kuchma (president 1994-2005), vice talman i Rada 1998-2002 tills han blev chef för hela presidentadministrationen 2002-2005. Den korrupte (proryske) Kuchma introducerade också skummisar som Donetsk oblasts kriminelle guvernör Yanukovych (PM 2002-2005), men även Yushenko (nationalbankschef 1997-99, PM 1999-2001).
-Konstruktion där den proryska minoriteten på 20-30% genom ett större parti/block behåller makten med hjälp av konstitution (+snabb modifiering av denna 2004, 2010, 2014). Presidentrepublik får starka proryska presidenter, parlamentarisk republik får svaga proukrainska reformpresidenter som saknar majoritet pga köpta personvalsplatser. Mediakoncentration där få oligarker äger. Vid behov valfusk och hjälp av ryska KGB för provokationer. Linjen är tydlig sen självständigheten. M har funnits i bakgrunden och dragit i trådarna vid i en mängd viktiga tillfällen i ukrainsk politik mer än någon annan när provokationer och underligheter hänt, naturligtvis agerade han inte helt ensam över tiden.
Kronologi val:
1991 års presidentval – Kravchuk, talmannen blev vald som president utan konkurrens.
1994 kom första ”fria parlamentsvalen”, föregicks av massprotester och strejker 1993. Även om det nu fanns partier så fanns bara ett fd kommunistiskt personvalssystem, så den som fick mest röster i distriktet fick platsen. Kommunistpartiet, fastän det höll på att implodera, fick trots 13% ändå hela 86 platser av 450 i första och andra omgången. Väldigt många platser blev otillsatta trots flera valomgångar. Systemet var egentligen byggt för ett enda parti. Socialistpartiet med Moroz fick 25, och Kuchmas parti 26. Bara 338 av 450 platser tillsattes. Kyiv blev underrepresenterat pga otillsatta platser. Tilläggsval pågick ända till april 1996…
1994 års presidentval – Kuchma vann nu över Kravchuk(=lätt nationalist), med stark support i östra Ukraina, hade Interregional Bloc bakom sig (Socialistpartiet, Kommunistpartiet, Agrara partiet -stark prorysk allians). Kuchma-eran började nu med korruption, valfusk.
Så länge moskvastyrda Kommunistpartiet fanns vid makten hände inte mycket, man hade republikkonstitutionen kvar ända tills sommaren 1996 (längre än någon annan republik) då 1996 års konstitution väldigt plötsligt infördes i en nattlig session
("the constitutional night of 1996").
https://en.wikipedia.org/wiki/Constitution_of_Ukraine
Nu kom alltså 50% parti-50 % personvalssystemet till, immunitet, stark presidentrepublik, stängda partilistor, uppåt 90% av de ”oberoende” personvalda blev köpbara/oligarkfinansierade.
1998 års parlamentsval ryckte då Kommunistpartiet upp sig, 24% gav 122 platser, Socialistpartiet 8,6% gav 35 platser. Det nya Socialdemokratiska partiet med Medvedchuk fick 4% fick 17 platser (noterbart är att Poroshenko hade position i partiet, de två är idag fortfarande ”kollegiala”, P är ingen extremist). Från 1997 parlamentsledamot och från 1998 var Medvedchuk vice talman, tills han pga fusk och underligheter fick sparken 2001 – blev då chef för presidentadminstrationen istället 2002-2005.
1999 års presidentval stod mellan proryske Kuchma och proryske stofil-kommunistledaren Symonenko. Kuchma framstod som ”reformorienterad” jämfört motståndaren och vann, delvis också genom valfusk.
https://en.wikipedia.org/wiki/Ukraine_without_Kuchma flera skandaler bla mordet på journalisten Gongadze ledde till demonstrationer mot Kuchma 2000-2001, som slutade i massarresteringar av ukrainsktalande med ukrainska symboler. Oppositionen dock splittrad, Yushenko var PM och populär. Kuchma sparkade Yushenko som PM 2001, satte istället Yanukovych.
2002 års parlamentsval innebar att Kommunistpartiet 19% och 59 platser och Socialistpartiet 6,9% och 22 platser, fortsatte implodera och tappa sin relevans. Socialdemokraternas sista val 6,3% och 27 platser. Framåt blev de bara proryska stödpartier. Det som skulle kunnat bli en klar seger slutade med bara ett mindre genomslag för oppositionen, Yushenkos parti blev störst med 23,6% och 112 platser. Tymoshenkos parti 7,3% och 22 platser. Detta blev det första mediavalet, de enda som fick stå i tv-ljuset var det snabbt växande Regionpartiet (Enade Ukraina), de fick 11,8% men hela 121(!) platser då större delen av personvalsplatserna köptes. Tillsammans med stödpartier så blev det en massiv prorysk allians…
2004 års presidentval. Medvedchuks finger i allt. Den populäre Yushenko var favorit. Provokationer och nedsvärtning -Medvechuk betalde nazister i SNA att marschera omkring, göra Hitlerhälsningar och kalla Yushenko för deras Fuhrer. Sen förgiftades Yushenko mycket svårt. Därefter ”vann” Yanukovych genom massivt valfusk (PM Yanukvych administrerade valet) – vilket utlöste den Orange revolutionen- valfusk som var så omfattande att valet fick göras om och då vann Yushenko med över 10%.
Medvedchuk skrev ett konstitutionstillägg som röstades genom och skrevs under av Kuchma- införande av
parlamentarisk republik så Yushenko blev en svag president.
2006 års parlamentsval – proukrainska oppositionen skulle vunnit klart, många oegentligheter, Tymoshenkos parti 22,3% 129 platser och Yushenkos parti 9,6% 81 platser men framförallt mediastarka Regionpartiet fick 32,1% 186(!) platser med stöd av Kommunistpartiet 3,7% 21 platser och Socialistpartiet 5,7% 33 platser. Socialistpartiet svek som varit på oppositionens sida under Orange revolutionen, tvingade fram Yanukovych som PM 2006-2007. Yushenko upplöste parlamentet.
2007 års parlamentsval- Socialistpartiets svek gjorde att de försvann och nu fick den proukrainska oppositionen för första gången en majoritet av platserna och Tymoshenko var PM till 2010.
2010 års presidentval. Den internationella finanskrisen 2007-2008 var djup och användes populistiskt mot Tymoshenko som varit PM. Fuskaren och banditen Yanukovych formades om till snäll farbror och Tymoshenko till kriminell m.h.a Trump’s PR-kampanjledare Manafort. ”Lås in henne!” var en slogan. När Yanukovych vunnit,
mutades/hotades Konstitutionsdomstolen att ogiltigförklara 2004 års konstitutionstillägg (efter sex år) och nu infördes
stark presidentrepublik för Yanukovych. 2011 låste Yanukovych in Tymoshenko, Lutsenko. Framtida kandidater som Klitchko förbjöds ställa upp. Medvedchuk såg till att enbart Svoboda fick mediatid.
2012 års parlamentsval. Den proukrainska oppositionen var krossad. Regionpartiet 30% och 185 platser med stöd av Kommunistepartiet hade majoritet av platserna. Yatseniuk fick leda Tymoshenkosparti fick 25,5% 101 platser och Klichkos Udar 14% 40 platser. Svoboda fick massa mediatid 10,4% 37 platser. Trots att oppositionspartierna tillsammans hade 50% av rösterna hade de under 40% av platserna.
….resten vet ni..
det sista som hände 2014 var att 2004 års konstitutionstillägg röstade genom i Rada för återinförande av svag presidentmakt, men Yanukovych skrev aldrig på det och stack.
Medvedchuk står nära Putin, som är gudfar till hans dotter. Relationen är väldokumenterad, familjerna umgås. Putin brukar referera till vad Medvedchuk tycker om Ukraina. Endast Medvedchuks Aruba registrerade privatplan hade rätt att efter 2014 åka in och ut mellan Ryssland och Ukraina, när flyg var förbjudet mellan länderna. Att han sedan proryske oligarken Firtash sitter i husarrest blivit ägare av proryska megafonen tv-kanalen Inter inför valet 2019 säger en del. Medvedchuk har alltid agerat i bakgrunden, det noteras att han nu 2019 stigit fram som förgrundsfigur (köpte även 112 och ZIK inför valet), hade Putin fått bestämma hade Medvedchuk styrt Lill-Ryssland.