Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Ibland känner jag mig så jävla korkad!! Framförallt när jag missförstår saker! Så fort jag missförstår något så tycker folk att jag är korkad! Eller när jag ställer frågor! Lika bra att sluta ställa frågor helt och hållet!

Det känns tyvärr som att min kompis ser mig som en korkad person...........

Det får mig att må skitdåligt!!

Jag måste dessutom lära mig flytande engelska så jag kan börja plugga om illuminati. Då är flytande engelska ett krav! Annars kommer man inte lära sig ett skit!

För min kompis ska inte behöva berätta allting för mig.
Jag måste sluta framstå som en korkad idiot!! Jag blir fan förbannad på mig själv!

Det beror oftast på något i kroppen brist eller liknande, tycker att det är viktigt att göra hälsokontroll regelbundet. Speciellt efter utsättning av starka mediciner. Hoppas att det löser sig Mvh

Jag känner mig lurad, utnytjad, dum och naiv. God morgon.

Ha i åtanke att undvika mig medans du är med den killen också. För nu vill jag att det ska gå åt helvete för dig.

Det känns ofta som att jag har hamnat i en återvändsgränd i livet och det aldrig kommer förändras. Saker som jag brukade gilla att göra har nu blivit ritualiserade. Jag gör det inte längre för att det är kul utan bara för att ha något att göra om dagarna. Jag har svårt att sova och är svimfärdig hälften av dagarna. Jag har alltid persiennerna nere och gardinerna igendragna för att stänga ute solljuset. Det känns som jag försöker ignorera att min värld håller på att falla samman. Ungefär som om jag försöker göra det bästa av mina sista timmar av mitt liv medan en ankommande katastrof håller på att inträffa.

Jag känner mig inte självmordsbenägen men det känns liksom inte riktigt som att jag är vid liv just nu. Nästan som om jag är i ett fängelse, eller i en mardröm. Jag kan knappt beskriva känslan för det är så surrealistiskt och det är riktigt jobbigt. Jag saknar att kunna boota upp ett spel och ha genuint roligt i det igen eller känna attraktion till andra. Jag saknar att kunna njuta av kaffet på morgonen eller av ett bad på kvällen.

Är jag verkligen deprimerad?

Jag känner mig inte melankolisk som förra gången jag gick in i depression, jag känner bara mig orolig, uttråkad, trött och livlös. Jag har svårt att hantera orsakerna till varför jag känner på det här sättet och jag tror inte att jag kan göra mycket åt min livssituation. Jag tänker att bara för att jag är maktlös behöver det inte betyda att jag samtidigt måste må skit över det, men ändå mår jag skit.

Det känns även som att ingen vill ha något att göra med mig, ungefär som om jag bar på en dödlig sjukdom. Det är dock förståeligt eftersom ingen vill umgås med en downer och jag är okej med det då jag trivs med att vara ensam för det mesta. Ibland vill jag dock ringa mina vänner och snacka med dem men jag gör inte det i rädsla av att de kommer överge mig eftersom från deras perspektiv måste det låta som att jag bara ältar om samma skit hela tiden.

Vad ska jag göra?

Du kan vara lugn. Han är en fantastisk person som jag vill leva med resten av livet. Läste dina tidigare trådar och det vore lite onödigt att umgås med någon som knarkar när jag äter tunga mediciner. Jag tycker att du borde fokusera på ditt tillfrisknande.

Jo jag vet. Men i ditt fall hade jag ignorerat det. Men jag förstår din poäng. Hoppas att du får behålla din kille.

extra slö i dag här , ligger i soffan mest och lyssnar på regnet ute ,

rätt mysigt trots allt , men blir inget gjort

Nu är jag besatt igen, motgång och jag blir besatt. Vågar man beställa hem något så stort?

Förövrigt ser jag att självinsikten är (som vanligt) oerhört hög i tråden. Tror det är vad 99.1% av alla här och på Flashback i allmänhet lider av: OBEFINTLIG SJÄLVINSIKT.

Men snälla lilla psykotiska du, dopaminantagonister minskar inte mängden dopamin - de blockerar dopaminreceptorer och hindrar dopamin från att aktivera dessa - men mängden dopamin minskar inte och den dopaminblockerande effekten försvinner så fort medicinen är ur kroppen.. det är ingen permanent minskning av dopamin och dopaminerg aktivitet det handlar om.

Du kan alltså inte skylla på att du mår dåligt nu och att du "saknar dopamin" på att du fick haldolsprutor för mer än ett halvår sen..

varför vill man minska dopamin ?

"Haldol blockerar dopaminerg signalering i den mesolimbiska banan. Den centrala dopaminblockerande effekten verkar på de basala ganglierna (nigrostriatala systemet)."

Dopaminer behövs för att man ska må bra och det är dumt att rubba den balansen.
Många får riktigt jobbiga biverkningar efter intag av Haldol, svåra skador ses redan efter tre månader.

Jag mår dåligt pga svåra kvarstående biverkningarna. Det är inget som du kan ifrågasätta! Biverkningarna står i fass och psykopatrikerna är mycket väl medvetna om detta.

"ADHD-läkemedel ökar till exempel mängden av dopamin i hjärnan, medan antipsykotisk medicin verkar tvärtom, och blockerar effekten av dopamin." Och psyk pratade mkt om jag fick höga poäng för Adhd.

Ja jag vill ha mina dopaminer och dess effekt. Speciellt när det gäller lycka och välmående.