Nej, jag räknar ju på en enda kvadratmeter. Allt är uppmätta medelvärden, och i ett medelvärde så innefattas alla variationer. Om man ska göra en realistisk högupplöst modell som går att använda för en realtidssimulering så blir det givetvis mycket mer komplicerat. Men nu är det ju så att hela växthuusteorin bygger på en analys av medelvärden för att uppskatta en energibalans, det är ju det som Trenberth försökte sig på med sin färgglada kritmålning där atmosfären värmer jorden dubbelt så mycket som solen, rakt av i strid med Stefans strålningslag.
Det här har vi ju gått igenom redan, men nya läsare kan ju få se det igen.
För det första, ta bort *0.7 som är albedoreduktionen. För vi vet ju att ditt resultat ger otillräckligt med värme för att värma jordytan. Om du får ett resultat som är för lågt så ska du ju uppenbarligen inte ta bort någon värme, då ökar du bara på ditt problem. Börja istället med att göra en referens som är perfekt, den absorberar allt med minimala förluster. Som Adrian Bejan resonerar, naturen strävar alltid efter optimalt flöde, minsta möjliga motstånd och energiförlust.
Och sluta använda 1360W/m² på en disk. För jorden är inte platt, den är rund. Jorden tar emot strålning på dubbelt så stor yta som disken, men krökningen gör att värdet varierar från zenith till nattsida. Så, vid TOA, där solstrålning går in i atmosfären, 1360W/m² i zenith som avtar till 680W/m² i ytterkant. Vilket ger ett medelvärde på 1020W/m², på 2πr² istället för πr² som du använder. Så totalt 2040W går in på den belysta sidan om vi använder en leksaksmodell som har en yta av 4m². Uppmätt direkt solstrålning vid ytan är ~1000W/m², även så långt norrut som Sverige, så mitt värde på 1020W/m² stämmer ju bra.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Solar_irradiance
Ditt värde på 240W/m², not so much. Helt orimligt faktiskt. Och jag förstår inte att du ens accepterar det resultatet när vi har mätvärden som visar det fyrdubbla. Du förnekar ju verkligheten.
Om vi fortsätter, så absorberas ju värmen i den solida jordytan, som också har en krökning och får en variation mellan 1020W/m² i zenith som reduceras till 510W/m² i ytterkant, vilket ger ett medelvärde på 765W/m². *2πr²=2m², eftersom jorden fortfarande inte är platt.
Detta ger en total mängd värme på 1530W som går in i det solida klotet med en yta 4πr²=4m². 1530W fördelat på 4m² ger en utstrålning med kraften 383W/m², vilket är den strålningsintensitet som en kropp med temperaturen 287 Kelvin ger, enligt Stefan- Boltzmanns lag. 287 Kelvin är 14°C, vilket har varit den allmänt accepterade medeltemperaturen sedan man började prata om en medeltemperatur på jorden.
Så, uppenbarligen räknar du fel, för du får ju fel resultat. Att du räknar fel är inte skäl för att påstå att det finns en växthuseffekt. Och om jag får rätt resultat genom att bara räkna på en rund jord istället för en platt jord som du gör, så är det ju rätt uppenbart var problemet ligger, eller hur?
Vad jag tycker är intressant är att jag gjorde en referens, den perfekta modellen med optimalt flöde och minimal förlust, enbart en krökning som reducerar mängden värme. Och den ger exakt rätt resultat! Vem kunde tro det?
Fast när man tänker efter, varför skulle jorden inte ha optimerat sitt tillstånd efter >4miljarder år?