Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
Du räknar på toppvärde inte på medelvärde. Medelvärdet är som jag beskrev det! Du ser uppenbarligen jorden som en platt skiva som ständigt är vänd rakt mot solen, din plattjording
1/2
Nej, i sb-ekvationen som jag använder den, ingår inte sfärens krökning. För om du mäter TSI vid precis utanför TOA så är den 1360W/m² överallt, med bara en liten minskning beroende på att avståndet till solen varierar mellan pol och ekvator. Men det är inte det som reducerar strålningsintensiteten till 680W/m² i mitt räkneexempel. Den reduktionen kommer av hur strålningen träffar en yta i vinkel som gör att den smetas ut. Och då ska man tänka på att mitt exempel troligtvis underdriver hur mycket som faktiskt går in även i ytterkanten, för atmosfären är inte en solid yta, utan värmen går i större grad in än vad jag visar.
Vad tramsig du är när du försöker vända plattjordandet mot mig, det är ju du som använder en disk. I sb-ekvationen så handlar det om potentialen mellan två punkter och värmen som överförs baserat endast på den. När jag räknar på hemisfärens krökning så handlar det om att spåra strålningflödets väg genom systemet, inte i vilken takt som värme överförs från TOA till ytan.
SB-lagen kan också omformuleras till kirchoffs lag för elektriska kretsar, där strömmen som matas in i en krets är summan av delarna i kretsen. Då som I=TSI=σ287⁴+4σ256⁴
https://www.google.com/search?q=kirchhoff%27s+law+junction&oq=kirch&aqs=c hrome.1.69i57j69i59j0l2.3920j0j7&client=ms-android-huawei&sourceid=chrome-mobile&ie=UTF-8#imgrc=LDDQuXZZ11BcgM:
Det är inte den enda principen för elektriska kretsar som fungerar, jag har provat flera koncept som rakt av går att applicera på jordens värmeflöde med exakta resultat som stämmer mycket väl med observation. Kondensator är ett exempel, en laddad ihålig sfär med koncentrisk ledare är ett annat. Den senare är dessutom exakt samma formel som jag använt förr, för att spåra flödet genom volym. Långt efter jag gjort min ekvation så upptäckte jag att den redan fanns för en laddad sfär. Vilket genast genererar intressanta frågor hus den klurige. Längst ner på sidan:
http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/electric/elesph.html
Citat:
Det strider inte mot någon strålningslag. Alla ej helt transparenta kroppar över 0 K sänder ut termisk strålning. Detta gäller även atmosfären, det finns inget undantag för denna som du tycks tro.
Du kan alltså inte ens definitionen för värme. Värme är den energi som överförs
från hög till låg temperatur. Endast!
2:a huvudsatsen säger att
ingen värme kan överföras från låg till hög temperatur. Alltså, atmosfären kan inte överföra värme, för den är mycket kallare än jordytan.
1:a huvudsatsen säger att endast värme och arbete kan höja temperatur i ett system. Om det är arbete som tillför energi, så måste det utföras externt, en yttre kraft som gör arbete PÅ systemet, då som ∆U=Q+W. Om arbete utförs AV systemet så kostar det värme:
∆U=Q-W
Då har vi situationen att atmosfären inte kan överföra värme till ytan pga sin låga temperatur. Och den utför inte arbete på ytan, för det är gravitation och ytans värme som tillsammans driver konvektion och vindar. Det är ytan som utför arbete PÅ atmosfären. Och som sagt, om systemet självt utför arbete, istället för att en extern kraft utför arbete PÅ systemet, så kostar det energi, det ökar inte temperatur.
Så, ditt påstående om att alla kroppar strålar är inte fel, men det är inte skäl för att påstå att den kalla atmosfären värmer ytan. För dess strålning är inte värme i förhållande till ytan. Det spelar inte ens nån roll om strålningen når ytan, för vi VET att det inte överförs någon
värme från -18°C luft till en 14°C solid yta. Är det inte värme, så höjer det inte temperatur. Att säga att atmosfären strålar är ju att slå in öppna dörrar, men det finns inget i fysikens lagar som säger att strålning från en kallare kropp värmer en varmare kropp. Och detaljerna om detta kan jag skriva hur mycket som helst om, men det som jag skrivit här är tillräckligt.
Citat:
Har du någon länk till var du menar att vi gått igenom det?
Behöver du det när jag upprepade mitt alternativ som visar varför du gör fel?
Citat:
Den energi som reflekteras når inte jordytan. Du kan inte räkna med den ändå bara för att du tycker det är nödvändigt för att få rätt svar.
Systemgränsen är TOA, när värmen har passerat in i atmosfären så är den inne i systemet. Att ta bort energi när det redan är inne i systemet är inte rätt väg att gå. Att albedo dessutom är ett mycket luddigt begrepp där det är svårt att få svar på vad som ingår, och tom klimatforskare säger att det är osäkert vilka delar som ingår och deras inbördes förhållande. Det ett tillför bara mer osäkerhet, och i mina ögon så är dess ursprung att man beräknade solstrålning med disken som utgångspunkt, man såg skillnaden i effektiv strålning, att det fanns ett glapp. Och utifrån det så tittade man sig omkring och fick syn på begreppet albedo som kommer från optik om jag minns rätt, och sedan började man skarva ihop olika reflekterande faktorer för att fylla begreppet. Vilket man än idag verkar erkänna är en ganska otydlig samling faktorer. Man såg helt enkelt att det diffar med en faktor 0.7, och sen satte gissningsleken igång. Varför inte använda emissivitet? Det är ju det begrepp som används för strålkroppar. Det är besvärande att klimatforskare ska hitta på nya begrepp och förklaringar när teorierna för strålkroppar redan var kompletta och välfungerande.
Citat:
Men nu är jorden som den är och den reflekterar 30% av instrålning hur du än tycker att den borde vara.
Det finns ju givetvis inga mätningar av hela den belysta hemisfären som med precision kan bestämma hur mycket som reflekteras i förhållande till solstrålning vid en given tidpunkt. Så mest av allt är ju detta en uppskattning av ett genomsnitt, som säkert inte är jättelångt ifrån verkligheten. Men med kunskap om perioder då det globalt har varit mindre utbredning av moln globalt, med samtidigt högre insolation på ytan, så blir albedo ett odugligt begrepp i energibalansen.
Om man räknar som jag gör så får du ett bortfall från krökningen med 25%, vilket är nära ditt albedovärde. Då vill jag påstå att det som reflekteras bort snarare är en effekt av att krökningen reducerar mängden värme i de nordligaste och sydligaste områdena, och det är därför snötäcken, glaciärer m.m. finns i de områdena. Då är reflekterande ytor istället en effekt av krökningens relation till strålningen, istället för att albedo är en styrande faktor på strålningen. Krökningen är ju inte otydligt definierad eller har osäkerhet inbyggt med de kaotiska variationer som uppstår i klimatet.
Citat:
Jag vet att jorden är runt, och då blir det som jag sa. Dessutom var du den i inledningen av ditt inlägg den som försvarade att man skulle använda 1360 W/m2 för hela jorden. Vid ytterkanten är solstrålningen självklart 0 W/m2,
Om du har en disk med intensiteten 1360W/m² och fördelar
den mängden energi på en hemisfär med ytan 2πr², så får du du 680W/m² i zenith(och det är här du ser att det inte stämmer), för du sträcker ut varje m² till 2m². Då får du variationen 680-340, med ett medel på 510W/m²*2πr², 1020W totalt. Men det stämmer inte med observation, som visar 1000W/m², inte 510W/m².
Och, nej, det är inte 0W/m² vid ytterkanten. Det är på nattsidan. Vi tittar ju på den belysta sidan vid TOA. Från gränsen till nattsidan i riktning mot ekvatorn, så har en kvadratmeter halva styrkan av zenith i min modell. Det stämmer nästan med verkligheten som har det förhållandet vid 60°. Och jorden är ju lite oblat. Dessutom vid TOA så kommer till och med en del strålning lysa förbi gränsen för nattsidan eftersom atmosfären är transparent och en del av strålarna går rakt fram istället för ner mot ytan. Men det lär ju vara försumbart, fast det är ju snyggt med underbelysta moln.
Men nu har vi inte strålning som träffar en disk och att disken sedan smetas ut på en hemisfär. Vi har direkt belysning på hela hemisfären. Fortfarande 1360 i zenith och 680 vid gränsen till nattsidan, men ytan är dubbelt så stor, så det går in dubbelt så mycket energi.