Oönskade element förstås. Jag fattar ju naturligtvis vad du menar med att du pustar ut när du inser att det är en kvinna och inte en man du möter i en mörk gränd. Själv är jag ju begåvad med ett utseende som får både män och kvinnor att reagera.
Nu är det ju inte mitt fel att min nacke börjar vid öronen, ärren i ansiktet kan jag iof kanske lite få skylla mig själv för, men min längd, min storlek rår jag inte för. Än mindre det faktum att jag är man.
Men jag har full respekt för att kvinnor som jag möter på en öde stig drar öronen åt sig på håll. Även män tenderar att göra det, det är mänskligt. Även jag bedömer på långt håll eventuella hot. Vi är däggdjur och vi hade varit en parentes i historien om vi inte instinktivt blixtsnabbt bedömt en främling som vän eller fiende.
Hursomhelst, på ett sätt tillgodoser jag faktiskt feministernas krav på att jag skall flytta på mig. Är jag ute på promenad och jag på håll möter en kvinna så korsar jag nästan omedvetet gatan och går på andra sidan vägen istället för att tydligt signalera att jag inte utgör något hot.
Jag har ofta fått höra att jag liknar den och den, folk ser väl de vill se, men syrran säger att jag ser ut som en rysk jävla gangster.
Jag tror inte utseendet speglar personligheten, jag tror att det är helt ovidkommande.
För jag är nog väldigt snäll trots min uppsyn, och det är ytterst sällan som jag bekämpar saker och ting. Om jag bekämpar något så dör eller skadas antingen de eller jag. Jag tror på att låta alla komma till tals.
Det som däremot är ett jätteproblem är skuld- och skambeläggning av de som inte ställer sig till koncensus. Att fritt få uttrycka sina åsikter är essentiellt om vi menar allvar med det här med allas lika värde, yttrandefrihet etc.
Det är väl därför jag reagerade på ordet bekämpa, skall ni ha mig att bekämpa något får ni fan se till att ni har på fötterna
". Du svarar "Men du får ju skylla dig själv för att du valde att plantera på marknivå, det var ju jävligt korkat av dig att jobba med det för nu är du ju hungrig!"