Citat:
Ursprungligen postat av
buzzkillington
Du har rätt, men det där är en regel som var extremt viktig innan det fanns GPS och innan man hoppade med fallskärmar som man kan styra väldigt bra och som till och med kan flyga mot vinden ganska ok. Nu är huvudsaken att man inte befinner sig i moln när man börjar närma sig draghöjd. Att flyga sin fallskärm i moln är livsfarligt om man inte är ensam och sjukt obehagligt i alla lägen. Men att hoppa ut i eller genom moln är ett mycket mindre problem än vad det har varit. Regeln lever kvar av någon anledning, kanske för att det trots allt är säkrare att inte hoppa genom moln.
Citerar igen, denna gång med en fundering på flygplanet. Det borde alltså vara mycket vanligare, i praktiken, att kan befinna sig i moln under fällning?
Om det är så, blir ju nästa fundering, hur mycket tänker man på piloterna, som ska flyga i moln, och ibland bli kvar i dem en stund, allt för att kunna fälla hoppare utan sikt av mark, fallandes kanske 2000 meter i gröt, räkna på sin falltid, och till sin gläjde upptäcka att det fortfarande är gott om sekunder kvar innan utveckling av skärmen, som är ganska styrbar, om man råkar bli fälld några 100 meter fel....
Men flygplanet då. om det närmar sig ett "aggressivt" cumulusmoln på 4000 m ( har glömt namnet), hur blir det med vikt efter vikt som lämna flygplanskroppen, med tyngdpunktsförskjutning hela tiden.
Nu spekulerar jag: kan det ha varit det som plötsligt stoppade piloten att gå in i ett "elakt" moln och börja släppa hoppare? Och att han därför avbröt den närastående fällningen, genom en avvikande manöver åt vänster? Detta är bara öppna frågor, jag funderar, vet att andra gör det också....