Citat:
Ursprungligen postat av
OmedelSvensson
Det är inte alls säkert.
En stall och vikning över vingen innebär inte att det blir G-krafter eller 0G(tyngdlöshet). I den branta dykningen har vi vittnesuppgifter som tyder på att motorn hade gaspådrag.
Med nosen riktad brant nedåt accelererar maskinen fort då den påverkas av samma dragningskraft som hopparna.
Hopparna sitter ganska tätt, gissningsvis sitter de som är längst fram med ryggen mot pilotstolarna.
Om dykningen där vi tror maskinen var hel och dök fort gjordes med positiva G-krafter vilket är mest troligt ur ett pilotperspektiv, så kan msn mycket väl suttit ungefär som man ska tills när maskinen bröts sönder.
Att ingen kom ut kan mycket väl ha berott på dels att man kanske inte upplevde någon situation i början( i moln), inte heller hopparna hade vetskap om vad som var upp eller ned.
Det kan också vara så att den lite kinkiga dörren blir svår eller omöjlig i högre farter.
Jaha ok så den "vanliga" gravitationen som skulle gjort att hopparna ramlade framåt/nedåt i planet vid 60 graders nedstigning motverkades av de pålagda g-krafterna i och med accelerationen? Så att de så att säga trycktes ned mot "sätet"/golvet så kraftigt att de ändå satt kvar ungefär som vanligt?
Men behövs det inte ganska stor kraft för att åstadkomma detta, så att hopparna då har känt ett rejält tryck nedåt golvet, som de inte upplever under vanliga hoppflygningar, och därmed märkt att något var väldigt fel? Även 180 graders svängen borde ha upplevts som något helt onormalt pga hur det "känns i kroppen" oavsett om man har marksikt eller ej, antar jag.
Men sen är det klart att det är skillnad från att uppleva att något är fel och att vara säker på att en katastrof är trolig, så det lär ju ändå vara en del betänketid för att ta ett ev beslut att slänga sig ut.