Citat:
Ursprungligen postat av
OmedelSvensson
Webtracks log, med en mkt snabb dykning(omkring 60 grader nos ned), tycker jag talar för att maskinen var hel till mellan 2300-2000m där den bröts sönder. Innan har man en mycket hög fart som inte bara är vertikal utan har en horisontell komposant, samt en mycket stabil kurs.
Efter denna punkt har all horisontell hastighet upphört och planet faller vertikalt med roterande kurs.
Att delarna som lossnat landade ganska nära maskinen(om jag fattat det rätt) är även det ett tecken på att den inte bröts itu på 4000m.
Tack, återigen en saklig analys! Tänk att det finns IQ-nollor, som inte förstår eller kan ta till sig enkel fysikalisk information. Kan alla som läser nu, försöka förstå, att högervingen och stjärtpartiet brutits av vid c;a 2000 m. Under den accelererande fasen, från 4000 m, ner till c;a 2000, kan det bara ha varit ett intakt plan som presterar den fartökningen. Vad vi inte vet, är exakt när planet började brytas sönder, var det innan den bröt den lägre molnbanken, eller var det när piloten fick visuella markkoordinater, och kanske försökte häva den kraftiga dykningen?
Oavsett, lär det inte ha varit aktuellt för hopparna att ta sig ut under denna fas, i moln, utan vetskap om var de befann sig. I nästa fas, med ett sargat plan i spinn, med luckan mestadels ovanför huvudet och centrifugalkrafter, har den stora "människomassan" i det lilla kabinutrymmet nära nog noll chans att nå luckan och försöka ta sig ut.