Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Blivit tvångsmedicinerad och känner nu att mitt liv inte är värt att leva längre. Antingen tar jag självmord eller så dör jag nog snart pga mina sömnbesvär. Är aldrig trött längre...

Jag går ju ut på korta promenader med min hund varje dag. Tänker på mitt liv hela tiden, hur det var förut. Jag var lycklig innan jag blev tvångsinlåst, min far lurade mig till psyket.

Tyckte väldigt om mitt liv, även om jag kände mig ensam ibland.

Hur jag satt ute på balkongen och åt frukost med min hund, utekvällarna med vänner, alla resor. Men jag saknar dem små sakerna mest av allt. Nöjet att se ett bra program på tv, vin, mat, alla kramarna.

Tack för styrkekramen

Men du är inte tvångsmedicinerad längre?
Visst är ditt liv värt att leva vännen, det handlar om att hitta tillbaka till ljuspunkterna!
Som sagt, skippa kaffet är en bra början

Försök göra de saker du verkligen tycker om!
Gå riktiga långpromenader med din hund, den älskar ju dig och ni behöver varandra!
Kram!

när hadde du lite semester sist ?

har nu under långt övervägande kommit fram till att avslöja en människas fulspel , detta kommer stå denna människa riktigt dyrt och lär bli en redig läxa , hovrätten tar snart ställning och jag har rejäla bevis ,

hadde velat undvika detta , men nu gick det inte längre , nu gör jag min plikt , bevisen jag lägger fram bevisar även att dena persson ljög under ed i tingsrätten tidigare .

vi får se hur detta slutar , karma !!!! när den är som bäst .

Jag vill inte dö, förstår inte varför psykiatrin förstör för oskyldiga människor .
Jag ångrar så att jag tog kontakt med psykiatrin, de har förstört mitt liv. Och ffa min pappa ligger bakom detta.
Jag kunde ha levt mitt liv som vanligt . Ångrar så mycket, går inte att gå tillbaka i tiden.

Jag var svag och kunde inte stå emot hans skit.

Det var länge sedan men mår dåligt fortfarande pga alla biverkningar. Nej mitt liv är inget värt längre, psyk har förstört allt. Jag var så lycklig över mitt liv. Om jag bara brutit kontakten med min familj...

Min pappa ogillade min hund och ville bli av med henne . Men jag trodde på henne, och nu är hon världens gulligaste hund. Hon kommer alltid till mig när jag är ledsen, så söt.

Jag lägger inte mycket vikt på den här stämpeln men jag är en så-kallad högkänslig person. Det är själsdödande för mig att gå utanför dörren, kämpa genom trafiken och befinna mig bland folk jag inte känner. Jag hatar hela vår kultur som stort. De flesta verkar inte bry sig om detta särskilt mycket.

Vilka alternativ har man om man känner sig såhär? Bli munk? Flytta till Norrland?

Jag tror folk har behandlat mig illa idag.
Var svårt att hålla igen tårarna
Vet inte om jag tolkade situationen fel eftersom jag säkert blivit lite paj i huvudet av all annan skit jag gått igenom.

Det gör ont när livet är orättvist.
Har så förbaskat svårt för att acceptera det.

försök att bara koppla bort det

Husdjur kan vara bland det snällaste som finns. Min katt älskar mig för precis den jag är.
Hon såg att jag var ledsen idag och la sig i min famn vilket hon normalt aldrig brukar göra.
Jag är ledsen för det som hände dig på psyk.
Det går inte att lita på folk i dagens samhälle.

Inte så lätt när man måste möta samma människor igen snart.
Jag funderar mycket på om jag verkat oattraktiv eller något liknande.
Om de är taskiga för att de tycker att jag är konstig på något sätt.
Det kan också bara vara ett missförstånd allting.

ja det är nog något som missupfatas
nu ska jag sova snart , fått medicin , det snurrar på nu unsure: