Citat:
Vi är helt överens gällande detta.
Det vittnen som såg den här personen vid Torpahallen i Vänersborg och som kom att kallas för "Cykelmannen" sågs av flera olika personer. Vid första tillfället var det två kvinnor. Vid det andra tillfället var det en kvinna och en man. Den kvinnan som såg honom den andra gången var också med ett se honom första gången. Hon kom därmed att få se honom två gånger och kunde därför studera honom väl.
Det vittnen som såg den här personen vid Torpahallen i Vänersborg och som kom att kallas för "Cykelmannen" sågs av flera olika personer. Vid första tillfället var det två kvinnor. Vid det andra tillfället var det en kvinna och en man. Den kvinnan som såg honom den andra gången var också med ett se honom första gången. Hon kom därmed att få se honom två gånger och kunde därför studera honom väl.
Måste ju vara höjden av otur att efter en kort cykeltur, kanske för att köpa cigaretter, råka bli sedd av någon som inte går i egna tankar samt känner igen honom direkt efter alla år. Med tanke på detta så borde han vara sig ganska lik än idag då hans utseende inte verkar förändra sig något nämnvärt.
Citat:
Det är en bra fråga. Inte så att någon skulle ligga med kikare utanför där sonen idag bor men ett visst intresse bör allt Kjell-Åkes son ha. Kom ihåg att ca 20 år efter faderns försvinnande så talade hamnarbetarna om sonen. Därtill kommer det anonyma brevet som han erhöll som var åratal efteråt såsom jag har fattat det.
Att hamnarbetarna fortfarande talar om honom är väl inte så konstigt, jag är ganska övertygad om att det hände både det ena och andra i hamnen som inte tålde dagsljus och många va de som jobbade där hade nog en ganska bra aning, kanske t o m vetskap, om vad som hände och varför. Sedan var de väl medvetna om att sonen inte visste eller hade sin pappa och normala människor känner medlidande även om de inte kan sätta sig ner och förklara för pojken vad som hände och varför.
Brevet finner jag väldigt intressant, vi har diskuterat detta förut Skaraborg
Jag är fortfarande inne på att brevet inte skickades i vredesmod eller på pin kiv utan att det skickades av någon (kanske med dåligt omdöme) antingen med dåligt samvete alternativt medlidande som en viss förklaring på något som de insatta i händelserna visste men vi andra inklusive Kjell-Åkes pojke inte har en aning vad innehållet i brevet anspelar på.
Citat:
Kanske tror personer att sonen sitter på mer uppgifter än vad han gör och att han inte klåpar till det? Kanske finns misstankarna att fadern har, eller kommer, sätta sig i kontakt med honom? Så nog tror jag Kjell-Åkes son kan ännu idag vara av ett visst intresse för oss okända personer.
Faran med ett möte mellan Kjell-Åke och någon släkting är ju dock att frågor om vad som hände de andra två kommer ofrånkomligen att ställas. Om det nu är som "Nisse Åström" vill göra gällande att en av dem -"miste livet veckan efter den 29:e av mänsklig handa kraft" så finns det väl en vilja hos vissa att se till att Kjell-Åke inte dyker fram som gubben i lådan och som den värsta väckelsepredikant gör allt offentligt för allmänheten. Detta är den enda anledningen jag kan komma på att Kjell-Åkes son har en viss "övervakning" på sig än idag.
Vad det gäller Gay som enligt "Nisse Åström" -"miste livet veckan efter den 29:e av mänsklig handa kraft" och de två oberoende av varandra vittnena som skulle ha hört ljud av slagsmål ifrån Gays lägenhet så borde dessa båda vittnen ha satt denna händelse i samband med Gays försvinnande. Även om slagsmål var vanligt förekommande vid denna tid och i dessa kretsar och inget som gjorde att någon varken brydde sig eller höjde på ögonbrynen, så borde de ändå ha gjort en viss koppling till att Gay efter denna händelse gick upp i rök för att aldrig mer synas till.
Precis som det påtalas på Youtube av ett annat inlägg så borde de två vittnena ha pratat med kompisar om det, åtminstone nämnt det och flera skulle ha förstått att Gay blev ihjälslagen 1-2 dagar efter mötet på Mården(?). Det skulle inte ha varit någon hemlighet idag vart han tog vägen även om det kanske inte varit känt vilka som utförde hantverket.
"Nisse Åström" påstår vidare att -"de som var med befann sig i samma lokal och råkade höra delar av vad gay sa, strax efter så var de ett par styckna som ringde var sitt samtal och polisen kunde senare gripa 2 av de andra rånarna".
Sannolikheten att någon av de övriga personerna på café Mården skulle känna någon större lojalitet till polis och därmed ringa in tips och ge polisen allt serverat på silverfat finner jag ganska långsökt då det inte direkt var några söndagsskolegossar som vistades här. Möjligtvis kan "Nisse Åström" ha delvis rätt, att det ringdes ett par oberoende av varandra samtal fast till "undre världen" som inte var så imponerade av att det kom ut vart rånarna befann sig. Syddes rånarna in så försvann ju all möjlighet till den betalning som rånarna förväntades att erlägga för hjälp, planer, utrustning osv....
/Azril