Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Kom just hem ifrån Asperger Föreninges sommaravslutning
Så det blev att äta grillad mat & Potatissallad.
Nu är det uppehåll fram till September

Det är körigt vissa stunder när folk pratar i munnen på varandra.
Men det är ett rätt glatt gäng vissa stunder

Vill inte avslöja vad jag jobbar med på flashback, men är ett socialt arbete med mycket kontakt med människor. Önskar verkligen att jag hade fått vara sjukskriven på deltid, då hade det varit perfekt. Men det kan jag glömma.

Kom att tänka på en grej med det här angående att vara självgående på jobbet/praktiken/dagliga sysselsättningen. Hur har det varit för din del med att kunna ta egna initiativ och så, utan att behöva bli tillsagd av någon chef/högre uppsatt personal? Har du haft problem med det eller har det rullat på bra med initiativtagandet för din del?

Minns själv hur jag var då jag under gymnasietiden skulle ut på praktik och inte förstod det här med eget initiativtagande, så jag blev relativt kortlivad på den praktiken. Jag gjorde alla uppgifter som jag skulle göra klanderfritt och var väl kvalificerad för praktikplatsen i fråga, men det var just när uppgifterna var slut så visste jag inte vad jag skulle göra. Gick runt och väntade på instruktioner medan jag satt på en trappa i butiken och tittade på kunder. Så här i efterhand förstår jag att det inte fungerar att vara så på en arbetsplats, och det har krävts enormt mycket jobb för min egen del till att komma underfund med hur man skall vara och bete sig ute bland folk. Det har nog en stor majoritet av oss Aspies fått göra, apa efter sociala normer och fejka så man inte skall uppfattas som efterbliven...

Hur öppna har ni varit med er diagnos till vänner och kollegor?

Hur fungerar ni med andra autistiska personer?

Kanske en omöjlig fråga att svara på, men finns det någon personlighet/diagnos som absolut inte går ihop med en person med autism?


Småprat/kallprat är ganska värdelöst enligt många har jag hört. Men varför gillar inte du småprat?

Där ser man
Trivs du eller är det svårt att jobba med mycket människor?

Om du frågar mig så är jag rätt så nyfiken av mig på sitt eget sätt.
Så det blev att ta eget initiativ. Dock om jag tröttnar på det så struntar jag i det eller kämpar mig tills det är klart. Men att alltid få instruktioner är väldigt viktigt för mig eller att man får reda på ifall det kommer andra uppgifter att göra eller att veta vad man skall göra när man är klar.
Dock visste folket om min Asperger när jag började på Praktiken efter Arbetsträningen
Under skoltiden så visste ingen om AS eftersom jag fick min Diagnos när jag var 18 år

Tolkningsfråga på sitt eget sätt.
I mitt fall så är jag öppen med AS, eftersom jag själv har praktik på Daglig verksamhet i Linköping.
Dock visste jag inte om att jag hade AS tills jag fyllde 18.

Men jag är en pratkvarn och kanske till viss del Översocial.
Så för mig blir det bra på gott och ont

Jo, jag tycker faktiskt mer om det än att sitta ensam och jobba. Men jag blir också trött, så det är på gott och ont.




1) Inte så bra tror jag, de jag fungerar bäst med har nog inte autism.

2) Folk med svårare grad av ADHD går bort. Orkar inte med dom

3) Jag gillar småprat.

Kan känna igen mig i det där vissa stunder
Håller med dig

Vänner jo de vet, de är vänner trots allt. Kollegor har jag inte mer men dåförtiden nej, sa absolut inget. Inte till familjen heller.

Går inte ihop med machomän eller superfeminina kvinnor. Inte heller med folk med allmänna intressen och allmän smak i musik och film. Och inte med folk som aldrig haft svårigheter i livet. Går bra ihop med ADD och vissa med ADHD om de med ADHD kan acceptera att jag inte är lika snabb som dem.

Jag småpratar väldigt mycket. Men det är innehållet i småpratet som jag inte kan med ibland. Är det totalt ointressant så blir det bara jobbigt. Saker som är för allmänna eller inte relaterbara för mig. Jag kan vara social och prata mycket. Men om den andra personen är väldigt tyst av sig (vilket händer väldigt sällan), så har jag svårt att vara den som driver konversationen.

Till skillnad från många aspergare behöver jag på en arbetsplats/praktik kunna få umgås lite på kafferasten. Jag vill inte bara se folk i sina yrkesroller, då vet jag inte var jag har dem och det känns trist och stelt.

Det skulle vara intressant att tänka så att man Till skillnad från många aspergare behöver jag på en arbetsplats/praktik kunna få umgås lite på kafferasten. Jag vill inte bara se folk i sina yrkesroller, då vet jag inte var jag har dem och det känns trist och stelt.

Undrar om hur det skulle bli eller sluta

Samtidigt så kan jag inte låta bli att fråga er
Vad har ni för specialintressen eller andra saker som folk kan bli inte förvånade över att ni vet.
I mitt fall var det Grek & Nordisk Mytologi, busstidtabeller &