Why Women Destroy Nations - faran med feminismen

Inte alls. Och vederbörande demonstrerade tydligt sin brist på kunskaper inom nationalekonomi. Sen var det reala löneökningar jag talade om, inte nominella.

Jag såg inga såna uppenbara brister men FoM är nog inte ekonom. Reallöner påverkas av många faktorer som till exempel den rådande politiken. Kolla hur Hartz IV drog ner reallönerna i Tyskland i början/mitten av 2000-talet. Dessutom diskuterade han/hon också reallöner när han/hon skrev om svårigheterna att mäta deras storlek i produktivitet på grund av att produktivitets-nivån inte är konstant och köpkraft påverkas av pris-variationer.

Du har inte upptäckt det bara men FoM sopade golvet med dig.

Vilket nonsens. Du kan då rakt inget om nationalekonomi. Försöker du rädda din flashbackkompis som blev ledsen över att bli så totalt avklädd?

”Produktivitetsnivån är inte konstant” säger du. Nej, det är därför man talar om produktivitetsökningar vet du. Visst går det att sänka reallönerna i ett land men det resulterar ju också i tillväxtras, ökad arbetslöshet och deflation. På samma sätt blir det inflation om löneökningarna på aggregerad nivå ökar snabbare än produktiviteten.

Okej ekondr Dunning–Kruger, du kan mer än alla andra här inne.

Du avslöjade dig när du skrev att ”produktivitetsnivån inte är konstant”. Tyvärr.

Jo jag har lyssnat, jag har nog exakt samma kritik (fast sämre formulerad än) den Ezra Klein har, har du lyssnat på deras diskussion om detta? Om inte så kan jag rekommendera det, diskussionen är ganska givande och jag är nyfiken på vad du tycker efteråt.

https://www.youtube.com/watch?v=i-VF4KCylKI

Fy, inte Sam Harris. Han är helt utanför sin zon, han borde stanna vid att gnälla över religion och inte ens det gör han bra. Han är "farlig" då han ger en plattform till redan sedan länge diskrediterade idéer (Bell Curve) samtidigt som han inte förstår kritik.

Jag lyssnade på den där diskussionen när den kom ut, (så reservation för att det var runt ett år sedan jag hörde den) men jag vet inte om jag tyckte att den var särskilt givande. Min minnesbild är att Ezra framstod som ganska obildad och mer intresserad av vem man pratar med och varför än av vad som är sant eller falskt. Murrays slutsatser är obekväma och därför ska han inte få framföra dem, typ.

Intressant, det är inte alls hur jag uppfattar det. Jag såg det som att Ezra, förgäves, försökte förklara för Sam vem Murray är och varför han gör vad han gör, och varför hans resultat är vad de är. Sam tycker att det är en helt annan diskussion, men det är trots att ämnet kom upp flera gånger i den ursprungliga diskussionen.
Murray säger att det i USA finns en skillnad i IQ mellan olika raser där svarta är sämre än vita. Han säger att det här har en genetisk och en omgivningskomponent. Så långt är nog alla med. Problemet kommer där Murray påstår att det inte går att påverka omgivningen så att vi får bättre resultat och det är demonstrativt fel, svarta som har adopterats till vita medelklass familjer får betydligt högre resultat än andra svarta. Hela Murrays verk handlar om att skära ned på olika åtgärder och i synnerhet "affirmitive action" för att han menar att det är meningslöst, men det är inte meningslöst.

Vidare så är inte Murray tystad alls, han är väldigt framgångsrik med vad han gör. Det han predikar skiljer sig mycket lite från alla andra vetenskapsmän som förklarat att svarta är sämre genom historien, det har alltid funnits en vetenskap som motiverat t ex slaveriet eller segregation, vetenskap som vi idag anser var helt fel. Vad är det som skiljer Murray från den traditionen, varför är det rätt nu?
När han tittar på IQ tester (eller vad det nu var han tittade på) i dagens USA så finns det ju en massa historia som påverkar resultaten. På samma sätt som när han i en annan bok försöker mäta olika rasers bidrag till civilisationen genom att mäta hur stora bidrag olika framstående personer får i någon viss uppslagsbok. Där finns ju en uppenbar felkälla, om uppslagsboken är engelsk eller amerikansk så är det mycket sannolikt att man ger oproportionerligt stort utrymme för anglosaxiska eller västerländska personer. Det är precis samma typ av felkälla, metoden han använder reflekterar bias och han verkar inte inse det och det tas inte upp i deras diskussion.

Sam har som alltid oerhört lätt för att bli förolämpad, han framstår särskilt illa i deras mailkonversation om du läst den.

Ja exakt. Jag håller oftast med honom om religion men numera har han gått för långt åt anti-sjw hållet. Anti-anti-rasist som Ezra beskriver det. Han är tydligen bra när det gäller mindfullness dock. Och han är så löjligt känslig, han är som nidbilden av en Jordan Peterson fan fast om sig själv, är man kritisk mot honom så har man alltid missförstått och eller tagit honom ur sitt sammanhang. Ingen är så missförstådd som stackars Sam.

Jag måste nog lyssna på diskussionen igen om jag ska kunna kommentera detaljer då jag inte minns dem särskilt väl.

Dock kan jag väl säga att jag inte är något fan av idén att det skulle vara något fel av person X att prata med person Y om Y har idéer man själv ogillar. Den beröringsskräcken är både fascinerande och lite oroande.

Jag är helt med dig där. Fast, jag tycker att man har ett ansvar, om man pratar med någon och inte alls är kritisk så får man förstå att det framstår som att man håller med personen. Det är inget fel i att diskutera med sådana som Richard Spencer eller David Duke ens, men om man inte håller med vad de säger så bör man ställa kritiska frågor. Och om man känner att man inte klarar av att hålla en sån debatt (det är ju inte nödvändigtvis lätt, de två t ex är väldigt insatta i sitt ämne och det kräver mycket för att hålla en bra diskussion med de) så bör man avstå. Om man inte vill att det ska se ut som att man håller med de.

Annars blir man som världens kanske sämste intervjuare, Dave Rubin, och det vill väl ingen?