Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ok, tack - då förstod jag rätt ändå.
Dessa frågor ska inte lärarna ställa - men däremot se till att barnen får prata med en kurator.
Nej. Frågan är på vilken grund när det kommer till pseudoaltruistiska föräldrar som spelar rollspel inför sina barn?
Omgivningen har de som sagt grundlurat och i forskningen kan man som sagt se "Super Ma" inför barnen.
Tills det som sagt går åt skogen.

En lärare som barnet känner förtroende för kan inledningsvis försiktigt fråga och skicka vidare till skolsköterska om det behövs. Denna kan vid behov hänvisa till kurator. Osv. Naturligtvis bör inte lärare gå djupt in på problemen; de bör diskuteras och fördjupas i kontakt och samarbete med professionella. Men någonstans bör det ju börja.

I fallet Bjärred dock är frågan om det hade gått att förhindra det som skulle komma. Vad tror du om det? Tror du att det hade gått?

Hur tänker du kring flickornas sjukdomar?

Ja, hur barnet mår. Men;
Inte luska om föräldrarna och inte på för djup nivå om det känns "mörkt".

Det börjar annars bli lite "pianofröken" över det hela - bortom profession och kompetens och risk för snokande. Vilket barnen kan värja sig emot (motsatt effekt, låser sig bli dryptyst).

Men som sagt:
Ingen märkte nåt oroväckande kring barnen.

Däremot om de misstänker nåt alt barnen uttalar sig, ska de givetvis förmedla till skola, det finns specialpedagog, skolsköterska samt kurator inkopplade kring barnen:

"Under mötet beslutades också att flickan ska få träffa skolans nya kurator för att lära känna henne."

- Ingen lär ha misstänkt nåt så udda som gemensamt familicidie.
- Det fanns inga sedvanliga riskfaktorer.
- Ingen lärare el rektorn såg några problem gällande flickorna.
- föräldrarna höll fasaderna upppe och bad inte om hjälp.
- de brydde sig om barnen, oroades och detta är äkta - problemet är att det förvanskas in absurdum.

Vid pseudoaltruism ser det tyvärr ut så här. Den till synes perfekta föräldern som chockar omgivningen.
Angreppsvägen anser jag är föräldrarna, via krisreaktionen och dess tecken som sipprar igenom, främst O som verkar vara mer öppen än H.
MEN hela tiden rullar det tillbaka att de är två föräldrar och följande:
- Ingen lär ha misstänkt nåt så udda som gemensamt familicidie.

Frågan är väl om han var nåbar, de har uppenbart enat sig hårt kring det hela. Det är en allians som blir nästintill sekterisk vid pakt.

Deprimerade. Symptom som trötthet, kraftlöshet och oföretagsamhet. Frågan är vad de blev deprimerade av och vart Hanna fick tipset om ME.

Men allvarligt - vilka förfärliga motgångar hade dessa föräldrar egentligen?

Agnes hade varit sjuk i 2-3 år i en sjukdom som man statististiskt oftast börjar tillfriskna från och förbättras efter ca tre år. Hon hade inte kommit efter i skolan och skulle kunna söka gymnasiet med de bra betyg hon hade.

Moa hade fått samma diagnos som hon med största sannolikhet skulle kunna antingen tillfriskna helt från eller leva ett normalfungerande liv med - studier, arbete och familj. Vanligen kommer tillfrisknandet efter ca tre år. Hon hade under tiden väl fungerande hemundervisning.

Hanna hade ett fast, hyfsat välbetalt jobb med mycket frihet som hon själv hade prioriterat när hon tog jobbet. Goda möjligheter till hemarbete. Omtyckt på jobbet.

Oskar var omtyckt på jobbet, kom väl överens med arbetskamrater och chef, firman regenererade goda intäkter - tjänade bra, skulle sannolikt få sin professur inom kort.

Två leasingbilar, tvåplanshus med pool och växthus, större tomt än grannarna några hundra meter från stranden i en mycket lugn och barnvänligt miljö med låg brottslighet där skolan ställt upp med full dubbel hemundervisning.
God ekonomi, bra jobb, fungerande arbetsrelationer, fungerande skolundervisning och inte en mörk framtid pga barn-ME.

Så vad i helsike vad det för ”liv de fick som de inte klarade av”??
På vilket sätt var föräldrarna ”hårdare ansatta” än många andra föräldrar?

Den bild som framställs med ”hårt ansatta föräldrar”, långvarig kris inne i familjen”, ”allt focus på barnen” - har helt enkelt ingen förankring i verkligheten.
En icke frisk hjärna kan uppfatta saker i svartsyn - men det betyder inte att saker verkligen är dåliga eller personen har rätt. Tvärtom - hjärnan har en sjuk uppfattning.

Den person som bedömde familjens framtida liv i egentligen mening som obefintligt - led av en sjuk störd uppfattning. Oaktat att hen mördade - redan själva uppfattningen om hur jobbig tillvaron var, var en oproportionerlig felaktig slutsats.
En totalt felaktig bedömning av en sannolikt psykotiskt verklighetsfrånvänd hjärna.
Men knappast av två sådana sjuka hjärnan. Snarare en person som tappat verklighetesförankringen och ventilerat detta bland annat på jobbet.

Så fort jag läser dina utsvävningar så börjar jag fundera hur detta skulle se ut IRL.

Du som säger dig vara läkare - sitter och säger till patienter (som copar väldigt individuellt) och uppvisar starka tecken på krisreaktion:

"- Men ärligt.
Du har det ju förspänt?
"Två leasingbilar, tvåplanshus med pool och växthus, större tomt än grannarna."
"På vilket sätt är DU ”hårdare ansatt” än många andra föräldrar?"

Vad går ditt skeva resonemang ut på egentligen? Ryck upp dig?
Nej, omgivningen har säkert fel som varit i förhör. De som kände familjen.
Glittret vet minsann hur det är ställt. Gratulerar.
Bra att du tagit dig såpass framåt - problemet är att du har fullständigt fel gällande sista meningen.

1. Det behöver inte vara en psykotisk hjärna.
2. Det kan mycket väl vara två deprimerade personer.

Lämna in din leg om du påstår annat.

Och eftersom det redan finns ett flertal syskonpar i Sverige så var ju redan den svenska kvoten fylld.
...eller så läser man inläggen om predisposition för autoimmuna sjukdomar...

Du har ju tidigare haft fullkomligt fel kring att H var mördad, att man inte kan suicidera medels strypning och kvävning samtidigt utan att det går att fastställa och hur man definiera anxiolytika och sedativa - du hade fullkomligt fel. Var långt ute i diket. Även då kunde du inte låta bli att tycka att jag borde lämna in legget - du minns det förutsätter jag. Annars citerar och länkar jag gärna som påminnelse. Kan du inte hålla dig till topik - mitt yrke lika lite som ditt har ingen relevans på FB - vi är inte här å yrkets vägnar.

Psykos är detsamma som vanföreställning. Man behöver inte ha vanföreställningar om allt - det räcker att man har tappat verklighetsförankringen i något avseende.
Tror man att framtiden inte innehåller ett liv i egentlig mening och hänvisar detta till en sjukdom där prognosen statistiskt sett oftast ger ett normalfungerande liv i framtiden - lider man av en vanföreställning dvs en psykos.

Även vid depression uppträder vanföreställning som också just benämns som depressiv psykos.

• Dessa föräldrar var inte ”hårt ansatta” i jämförelse med normalfamiljen.
• Det hade det mycket väl förspänt, långt in i de övre percentilerna av normalfamiljen yrkes-, ekonomiskt- och statusmässigt.
• Deras ”mångåriga kris inne i familjen” kan inte enbart kommit från Agnes barn-ME.
• Föräldrarnas focus har inte varit fullständigt inriktat på barnen - då hade de inte jobbat så mycket eller sökt professur etc.
• Den person som skrivit och uppgett att de inte ser någon framtida liv i egentlig mening har en vanföreställning, lider av psykotisk felbild av verkligheten.

Hoppas ju innerligt att dina slutsatser om tillfrisknande är korrekta. I vårt fall är då hoppet släckt då det gått fem år...
Om det är så bra så att barnen bara är sjuka i tre år så är det ju tre år med många begränsningar.
A kunde inte fortsätta spela fotboll, familjen kunde inte resa vilket M sörjde, M kunde inte ta pianolektionerna som hon älskade, umgänget med kompisar kunde inte fortsätta som tidigare, kanske drömmar om språkresor, konfirmationsläger eller bara några enklare aktiviteter krossades.
Tror inte att storleken på familjens trädgård kunde kompensera detta. De flesta som förlorar hälsan rangordnar den högre än det materiella.

Trängd i väggen så tar reptilhjärnan vid. Men det är alltid lika roligt för du biter dig själv i arslet.
Anledningen till disksussionen var i begynnelsen att Doktor Solglittret påstod att det inte var möjligt ens.
Vederbörande skulle tappa greppet via reflex.
Du var alltså inkompetent på den fronten.

Men ja - jag trodde hon begått suicid på egen hand och det tror jag fortfarande men dock sömnmedel enligt fakta FUP och misslyckats.
Vid familicide eller filicide och depression finns klassificeringen "non-psychotic".
Så nej - det behöver inte vara psykotiska inslag ens.
Varken utbildning eller socioekonomiska faktorer skyddar mot krisreaktion eller depression.
Varje individ har sina egna copingstrategier, sårbarhet och brister. Sin personlighet. Olika förutsättningar att kunna hantera belastning - varav det i Bjärred handlar om sjuka barn.

Därav är det rent bs det du räknar upp.

Men här skulle ju statisktiskt sett hälsan återkomma..
Om man insjuknar vid 11-12 år som A och M - skulle de ju teoretiskt må rätt bra framåt 15-års åldern. Då kan man umgås med kompisar även om man inte gjort det tidigare så mycket - ungefär som en nyinflyttad femtonåring. Man kan åka på språkresa, åka på läger, söka gymnasiet och återuppta pianospelet.

Att någon skulle mördas för att man får vänta med språkresor och läger eller tappar divisionsnivån i ungdomsfotbollen är bara för vansinnig....