Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det blir lätt känslosamt mellan kolleger (och studenter).... Chefen är dock där för att stå över sånt. Samtidigt hade de känt varandra ett bra tag. Men chefer tenderar åtminstone delvis se vad de vill se. Men här finns en troligen tämligen genomlyst eller i alla fall välkänd ”hemsituation”.

Om det där vetter åt något håll så är det väl åt överkänslighet för att behöva se flickorna lida. Och möjligen oro över att vara en belastning och lite andra timida drag. Men det är kanske svårt att säga... Timida brukar inte göra avtryck alls riktigt... men flickorna kan ju kanske ha givit upphov till det hos föräldrarna...

Ja, får samma känsla, överkänslighet eller curling som du sa. Lägger man till den enda "svagheten" - att prioritera sin sjuka dotter - så sammanfaller det väl igen.

Tror nog de kan beskriva en kollegas personlighet rätt väl, speciellt när det sammanfaller, liten arbetsplats och arbetat sen 2002 enligt media.

"De två männen jobbade tillsammans länge, och chefen var väl insatt i kollegans svårigheter.
– Vi pratade om döttrarnas sjukdom och hur vi kunde anpassa arbetet för att det skulle bli så bra som möjligt för familjen."

Edit.
En sak som återkom förut men det for ifrån, att han skriver fel födelsedag två ggr i testamentet angående sin syster?
Nog för att män är förvirrade på den fronten men ändå. Om de har företag ihop?

Nej. Det är en bild av dig, ett intryck utifrån vad du skriver i detta forum och hur du bemöter andra. Jag erkänner att jag överför dina vidriga sidor på en mördare. Ber om ursäkt för det. Inte ska dina hemska manipulationsförsök smutsa ned en mördare. Jag vet inte exakt vad O gick för, mer än att han mördade, men jag har faktiskt sett igenom dig nu.

När jag säger Oskartyper så buntar jag ihop dig med mördaren, ha det klart för dig. Jag gissar att du precis som Oskar har en annan sida som du utövar socialt, för så som du uppför dig här, det går inte hem irl. Kanske med en nedtryck fru eller make förstås, men partnern kan vara stark.

Hanna var en stark kvinna, men jag undrar hur hon såg ut 2017. Vad fick henne att inte vilja leva mer? Hon uppskattade sina barn, beklagade sig inte som O. Jag diskuterar inte med dig Jesus nu. Frågan är ställd till andra som har en trevligare ton.

O var ledsen för att flickorna behövde lida och berättade det för sina vänner. H som du kallar stark förefaller inte ens haft några vänner. Det du kallar styrka verkar mer vara ett avtrubbat känsloliv.

Det är mer intressant varför du som inte känner dom inblandade människorna känner ett behov och en förmåga att sortera in skribenter i Oskarstyper som du buntar ihop med mördare. Detta gör du samtididigt som du anklagar andra för att vara otrevliga. Det du gör är ju trådrekord i otrevlighet.

Du förtrycker genom att anklaga andra för att vara förtryckare och är otrevlig genom att kalla andra för otrevliga. Du slungar stenar i ett växthus med ett enda syfte. Du vill till varje pris få denna tragedi att framstå som ett fall av våld i nära relation och hustrumisshandel. Men oturligt nog för dig finns inget som tyder på detta. Du vet det och det är för att du saknar logiska argument som du hemfaller till 100% känsloargument och angrepp. Du beskriver hur du känner att det måste ha varit och sen blir du känlomässigt kränkt när du möts av logiska argument.

Mitt råd, inte till dig, det är till övriga. Slösa inte tid och logik på någon som bara argumenterar utifrån känslor. Det är meningslöst eftersom all logik rinner av en sån person likt vatten rinner av en gås. Det handlar om en omnipotent personlighet som skapar sin egen världsbild och sätter sina egna regler för logik och sammanhang. Det som känns rätt är rätt och alla som tycker annorlunda är hemska människor, Oskarstyper.

Tänker, agerar eller kanske mer konkret signerar legala dokument åt någon annan, en identitetsfråga som tycks ha intresserat momsvärlden inför det aktuella årsskiftet—hur är nog en fråga för initierade.

För övrigt verkar ”Setting the scene” vara en accepterad metafor i momstext. Men en konstnärlig ådra tycks ha varit i farten med förteckningen, och tycks även ha jäktat resonerat sig fram till slutordet i artikeln i Sk*tten*tt höst 2017.

Tack.

Det sista: beror väl på hur dokumentet tillkommit. Har man bara en utskrift o sätter sig ner några dagar innan man ska utplåna sin familj och tror att siffrorna ska komma ur minnet rätt, utan att skriva av en förlaga, så kan man väl bli överraskad.

De kanske noterade att Hanssons var hemma först, och sen bestämde sig för att skriva (bevittnat) testamente. Hade Hanssons inte vart hemma så hade de kanske löst det delvis annorlunda.

Siffror kan vara luriga... Och datumangivelser på sitt sätt, även kontra pnr. (Jag associerar en bror med en siffra till hans fotoporträtt från småskolan, men när jag ska ha klart för mig när han fyller måste jag ändå tänka fram om siffran står för månaden eller dagen. Särskilt som andra familjemedlemmar konkurrerar med samma siffra (då i månadens position) eller andra låga siffror för dagen (som manar fram idén att den lägre siffran av två borde vara dagen, inte månaden).)

Det beror på hur man minns och hur man går tillväga när man minns, och vad man associerar till. Det är individuellt, som det brukar heta.

Att du har varit med om något och har en personlighetsstruktur som gör att du tillåter dig att sätta verkligheten ur spel och istället presentera en bild av gott och ont, svart och vitt, rent och smutsigt och applicera den på din omgivning, lär stå var och en klart vid det här laget. Att du använder mig som projektionsyta kunde inte klia mindre. Jag har varit föremål för betydligt mer befängda såväl idealiseringar som nedvärderingar. Dessa föreställningar, eller projektioner, är viktiga redskap för att för att få grepp om avsändarens inre malfungerande.

Men när du nu förlägger denna svart-vita personlighetsstruktur på föreliggande händelse finns inte heller utrymme för nyanser och verklighetsförankringar. Ditt arkaiskt känslomässiga register måste få en ny boplats, ty utan projektionsyta för ditt inre så blir du hemlös och förvirrad. Kanske hade denna hemlöshet i längden kunnat leda till att du hade kunnat bygga upp något robustare hem än luftsslott eller som parasit hemma hos någon annan, men eftersom din rädsla griper tag i dig när du far ut i det okända, tvingas du snabbt tillbaks till det invanda igen. Oförmågan att stå ut med det okända mer än kortare stunder, är det som förhindrar din utveckling till något nytt och mer solitt.

Därför kan Oskar i denna historia bli alltigenom ond, Hanna alltigenom svag, barnen alltigenom friska, trots all information vi fått under snart 1.5 år. Verklighet och fakta är satta ur spel när din malfungerande personlighetsstruktur söker boplats. Därför kan Hanna i din värld obekymrat beskrivas som stark, vän och ljuv, trots att hon i sex månader har planerat för en familjeutrotning för att sedan med berått mod döda sina egna barn.

Hon har bragt livet om barn som hon bar i sitt inre under 9 månader och i din värld möjliggör det idel positiva omdömen om henne?!

Nu är ju Oskar och Hanna redan döda, varför de inte kan skadas av ditt malfungerande. Där bekymrar jag mig mer om sörjande far- och morföräldrar, syskon, kusiner och vänner till familjen. Du vet, de egentliga enda levande offren i denna historia, även om du nu inte skänkt dem en tanke utan mest varit bekymrad av hur du själv blir behandlad när du som snyltgäst söker logi för ditt inre.

Skrämmande att kunna ljuga så övertygande. Jag tror han trodde på det själv. Han hade inte behövt ha det där mötet om han hade bestämt sig. Sättet som Hanna och en dotter dödades visar att det blev en droppe som fick bägaren att rinna över. En lugn och stillsam person som fick nog.

Trams. Du lyckas läsa in saker som inte finns. Vadå "fått nog"? Spekulationerna här är fåniga. De gjorde vad de bestämt sig för att göra. Gemensamt. Sen använde dom de medel som fanns till buds. Oskars händer.

Det jag inte förstår är att det pratas så mycket positivt om Oskar, men men...så brukar det ju vara för vissa personligheter.

Lugn och stillsam person m.m ..oopss det såg inte jag, när jag tittade på ett föredrag (video) från juni 2017. Jag skulle ha somnat och vaknat varje gång han började med sina äähh , äähh ,äähh ..

Ska försöka hitta fler videos under dagen som finns från början av 2015.

Håller med dig , dessa personligheter kan ljuga o manipulera omgivningen och det är väldigt skrämmande!

Ett otroligt välskrivet och klokt svar! Du tog orden ur munnen på mig. Följer allt som skrivs men har tyvärr inte orken och tiden att ge mig in i diskussioner. Men Oskar är inget annat än en ond mördare och ska givetvis behandlas därefter. Inget som skrivits i tråden har gett mig trovärdiga bevis för att Hanna är annat än ett offer men skulle något framkomma som ger mig hållbara bevis för att hon är inblandad i morden ska givetvis hon behandlas som en mördare även så.

Fick han inte det?
Varför kan man inte tänka sig att TROTS de beslutade tillsammans och i samförstånd sina öden, var O mer manipulativ eller mer expressiv än H? För det var bara han trots allt som gick runt och berättade om situationen hemma. Antingen för att hålla en fasad som hjälpte honom själv eller för att dölja sina planer. Eller!! för att han trodde aldrig att det han diskuterat med sin fru tidig höst skulle någonsin verkställas?
Hur som! Nog fick han ändå.