Citat:
Det där har du säkert rätt i (det fetade). Någon har blivit introducerad i tanken och så småningom övertalad och senare känt att det inte fanns nån annan utväg. Många nattliga samtal, en del mail när de var på jobbet på var sitt håll.
Men hur i helskotta lyckas en förälder övertala en annan till att ta livet av sina egna barn? Var det långa förhandlingar? Eller krävdes det inte så mycket? Eller hade de nämnt så smått för varandra att, "kommer vi orka?". "Finns det en väg ut?". Jag menar - kan dessa små idéer fött en självmordsidé hos båda mer eller mindre samtidigt? En nämnde idén och den andra omedelbart hakade på?
Hur jag än vänder och vrider känns det helt sanslöst.
Men hur i helskotta lyckas en förälder övertala en annan till att ta livet av sina egna barn? Var det långa förhandlingar? Eller krävdes det inte så mycket? Eller hade de nämnt så smått för varandra att, "kommer vi orka?". "Finns det en väg ut?". Jag menar - kan dessa små idéer fött en självmordsidé hos båda mer eller mindre samtidigt? En nämnde idén och den andra omedelbart hakade på?
Hur jag än vänder och vrider känns det helt sanslöst.
Somligt undandrar sig troligen analys då det förmodligen inte inte skulle reflektera stort mer än deras inbördes rollfördelning som par. Om de delat framtidsförhoppningar så konstaterar båda genast vad som kommer fattas dem etc. En seminariediskussion eller utredning där allt framläggs och vägs för och emot lär ju inte ha varit aktuellt. Somliga bär på (romantiskt) suicid som livsval eller handlingsalternativ sen långt tillbaka i livet. Är man ”högpresterande” så har man vanligen klart för sig vad alternativen till detta är och vad som krävs för att leverera varje dag. Det blir ju snabbt besvär på just den punkten. ”Högprestation” kan förstås vara en form av kompensationsbeteende för evakuerad självkänsla, aka ”overachiever”, också. Man vet int’.
Skulle jag gissa så har idén att ”ta bort” flickorna här först legat hos eller väckts av mamman. Även om även det inte ger oss mycket mer än spegelbilden av den möjliga arbetsdelningen vid hädangången. Som sunglitter inskärpt för oss. Det ser inte ut att ligga på pappan i den här konstellationen att som den förste dra en lans för familjeutplåning. Men det är ytligt sett. Det kan finnas massor som vi inte vet. Människokännare och genusvetare får gärna idissla det problemet ett tag.
(Den habile O, av glitter utmålad som händig, kan, strukturellt och zoologiskt sett, bilda och bygga bo med annan tik på en avlägsen ögrupp och behöver inte finna på idén att föreslå H gemensam utplåning som alternativ till besvär att klara sitt jobb. Han är såvitt man kan bedöma själv inte skadat gods? Mycket heder i det kunde vara svårt att finna kanske...).
Dynamiken mellan de två kan väl ha varit bekant (en föreställning om...) för deras närmaste, men det lär ju finnas saker som undandrar sig egentliga synpunkter från utomstående i efterskott.
__________________
Senast redigerad av Lonnrot 2019-04-09 kl. 16:40.
Senast redigerad av Lonnrot 2019-04-09 kl. 16:40.