Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tack för ett förträffligt inlägg!

Bumpar detta så att ingen missar. Om jag har tid i morgon tänker jag spinna vidare.

Klassiskt är att ekonomi handlar om hur de reala värdena förvaltas och gör nytta för folk. Med nyliberalismens ekonomiska modell har allt handlat om finansiella måttenheter som inte sällan är artificiella och frikopplade från den reala ekonomin.

Jag har inget större intresse för ekonomi, en verksamhet med tveksam vetenskaplig proviniens och bristfällig humanism. Men denna text torde intressera dig, Frasselito. Det är ett samtal om skuldsättningens historia:

...going back to the invention of interest-bearing loans in Mesopotamia in the third millennium BC, many kings from a variety of Mesopotamian civilizations proclaimed Clean Slate debt cancellations on a more or less regular basis. And you showed that these royal proclamations of debt amnesty rescued the lower classes from debt bondage, maintaining a workable economic balance over many centuries. Because these kings were so powerful — and, let’s say, enlightened — they were able to prevent the social and economic polarization that is inevitable when there is no check on an oligarchic creditor class extracting exponentially increasing interest from debtors.

But now, as you write the second volume, your theme gets turned upside down. You are showing how the Greeks and the Romans learned about interest-bearing debt from their contacts with Middle Eastern civilizations, but tragically failed to institute programs of Clean Slate debt amnesty. Their failure has been a kind of albatross around the neck of Western economies ever since.

[...]

Michael Hudson: Every kind of reform, from Mesopotamia to Greece, was put forth as if it simply restored the way things were in the beginning. There was no concept of linear progress in Antiquity.

[...]

That’s why, when Plutarch and even the Spartan kings in the third century BC talked about canceling debts and promoting equality, they said that they were simply restoring the original system that Lycurgus had created.

[...]

Rome was turned into an oligarchy, an autocracy of the senatorial families. Their “liberty” was an early example of Orwellian Doublethink. It was to destroy everybody else’s liberty so they could grab whatever they could, enslave the debtors and create the polarized society that Rome became.

JS: OK, but this program worked. The Republic grew and grew and conquered everyone else for century after century. Then the Principate became the supreme power in the Western world for several more centuries.

MH: It worked by looting and stripping other societies. That can only continue as long as there is some society to loot and destroy. Once there were no more kingdoms for Rome to destroy, it collapsed from within. It was basically a looting economy. And it didn’t do more than the British colonialists did: It only scratched the surface. It didn’t put in place the means of production that would create enough money for them to grow productively. Essentially, Rome was a financial rentier state .

Rentiers don’t create production. They live off existing production, they don’t create it. That’s why the classical economists said they were supporting industrial capitalists, not British landlords, not monopolists and not predatory banks.

JS: This has all been forgotten, both in the United States and in England —

MH: Let’s say, expurgated from the curriculum.

JS: Worse than forgotten!

MH: That’s why you don’t have any history of economic thought taught anymore in the United States. Because then you’d see that Adam Smith, John Stuart Mill and the “Ricardian socialists” and indeed most of the 19th century had a completely opposite idea of what constituted a free market.

JS: Opposite? How so?

MH: Opposite from the neoliberal idea that freedom means freedom for the wealthy to indebt and destroy the economy. Opposite from the liberty of Brutus to overthrow the Roman kings and establish an autocratic oligarchy.

[...]

MH: There never really were Greek kings of the type found throughout the Bronze Age Near East and surviving into the first millennium in Assyria and even in Persia. The Greek polities that emerged from their Dark Age were run by what shrewd Classicists call mafiosi, something like the post-Soviet kleptocrats. They formed closed political monopolies reducing local populations to clientage and dependency. In one polity after another they were overthrown and exiled, mainly by aristocratic reformers from the elite families (often secondary branches, as was Solon). Later oligarchic writers called them “tyrants” as an invective, much as the word rex— king —became an invective in oligarchic Rome.

These tyrant-reformers consolidated their power by redistributing land from the leading families (or in Sparta, land conquered from Messenia, along with its population reduced to helotage) to the citizen-army at large all over Greece – except in Athens.

[...]

These kings were powerful enough to prevent the rise of oligarchies that would reduce the population to debt peonage and bondage (and in the process, deprive the palace of revenue and corvée labor, and even the military service of debtors owing their labor to their private creditors). We don’t have any similar protection in today’s Western Civilization. That’s what separates Western Civilization from the earlier Near Eastern stage. Modern financialized civilization has stripped away the power to prevent a land-grabbing creditor oligarchy from controlling society and its laws.

So you could characterize Western Civilization is being decadent. It’s reducing populations to austerity on a road to debt peonage. Today’s new oligarchy calls this a “free market,” but it is the opposite of freedom. You can think of the Greek and Roman decontextualization of Near Eastern economic regulations as if the IMF had been put in charge of Greece and Rome, poisoning its legal and political philosophy at the outset. So Western Civilization may be just a vast detour. That’s what my forthcoming book, The Collapse of Antiquity, is all about. That will be the second volume in my trilogy on the history of debt.

JS: So are we just a vast detour?

MH: We have to restore a balanced economy where the oligarchy is controlled, so as to prevent the financial sector from impoverishing society, imposing austerity and reducing the population to clientage and debt serfdom.

JS: How do you do that without a Hammurabi-style “divine kingship”?

MH: You need civil law to do what Near Eastern kings once did. You need a body of civil law with a strong democratic government acting to shape markets in society’s overall long-term interest, not that of the One Percent obtaining wealth by impoverishing the 99 Percent. You need civil law that protects the population from an oligarchy whose business plan is to accumulate wealth in ways that impoverish the economy at large. This requires a body of civil law that would cancel debts when they grow too large for the population to pay. That probably requires public banking and credit – in other words, deprivatization of banking that has become dysfunctional.

All this requires a mixed economy, such as the Bronze Age Near Eastern economies were. The palace, temples, private sector and entrepreneurs acted as checks and balances on each other. Western Civilization isn’t a mixed economy. Socialism was an attempt to create a mixed economy, but the oligarchs fought back. What they call a “free market” is an unmixed monolithic, centrally planned financialized economy with freedom for the oligarchy to impoverish the rest of society. That was achieved by landlordism monopolizing the land in feudal Europe, and it is done by finance today.

[...]

The key public concern throughout history has been to prevent debt from crippling society. That aim is what Babylonian and other third-millennium and second-millennium Near Eastern rulers recognized clearly enough, with their mathematical models. To make an ideal society you need the government to control the basic utilities — land, finance, mineral wealth, natural resources and infrastructure monopolies (including the Internet today), pharmaceuticals and health care so their basic services can be supplied at the lowest price.

All this was spelled out in the 19thcentury by business school analysts in the United States. Simon Patten [1852-1922] who said that public investment is the “fourth factor of production.” But its aim isn’t to make a profit for itself. Rather, it’s to lower the cost of living and of doing business, by providing basic needs either on a subsidized basis or for free. The aim was to create a low-cost society without a rentier class siphoning off unearned income and making this economic rent a hereditary burden on the economy at large. You want to prevent unearned income.

To do that, you need a concept to define economic rent as unearned and hence unnecessary income. A well-managed economy would do what Adam Smith, David Ricardo, John Stuart Mill, Marx and Veblen recommended: It would prevent a hereditary rentier class living off unearned income and increasing society’s economic overhead. It’s okay to make a profit, but not to make extractive monopoly rent, land rent or financial usury rent.

JS: Will human beings ever create such a society?

MH: If they don’t, we’re going to have a new Dark Age.

JS: That’s one thing that especially surprises me about the United States. Is it not clear to educated people here that our ruling class is fundamentally extractive and exploitative?

MH: A lot of these educated people are part of the ruling class, and simply taking their money and running. They are disinvesting, not investing in industry. They’re saying, “The financial rentier game is ending, so let’s sell everything and maybe buy a farm in New Zealand to go to when there is a big war.” So the financial elite is quite aware that they are getting rich by running the economy into the ground, and that this must end at the point where they’ve taken everything and left a debt-ridden shell behind.

http://www.unz.com/mhudson/the-delphic-oracle-was-their-davos/

Det kanske kan bli en diskussion om detta och det vore alldeles utmärkt. Det finns några trådar att dra i från inlägget Nix-registret postade. Det handlar om att omsätta saker i praktiken vad gäller "kulturkamp" -- ett ord som jag tycker borde skippas eftersom det är mega-cringe.

Tråden handlar om mediekrig. I analogin med vanligt krig gör du ett taktiskt tokfel med minerade ord, med alla dessa tabu ord.

I verkligt krig kan man inte tillåta sig att varje gång fastna vid en minering och försöka kringgå den. Det visar sig nästan alltid att den kringgående vägen givetvis också är minerad. Man fastnar och blir både lätt och snabbt bekämpad.

Det enda som hjälper är att röja mineringen. Antingen känna till den och desarmera eller bara spränga bort skiten. Och det snabbt utan att fastna i en ohållbar, utsatt och farlig position.

Översatt till mediekriget är det helt fel att låta motståndarens redaktörer minera den politiska vägen med ord. Ord som är lätta att desarmera eller bara spränga bort med lämpliga vapen.
Eld och rörelse gäller även i mediekrig. Att fastna i politiskt minerade omöjliga positioner är politiskt självmord.

Att alltid undvika de minerade orden skapar bara större problem. Röj i ordmineringarna. Ta initiativet.

Som sagt - exemplet är inte påhittat utan taget ur sinnevärlden, från ett Sida-projekt för hugade entreprenörer i Somaliland. Dessutom finns det ju redan bidrag för återvandring att ansöka om. Folk återvandrar redan och har alltid gjort det. Någon afghansk eldsjäl med svenskt uppehållstillstånd byggde och driver ett faktiskt, fysiskt hem för pojkar i Afghanistan. Flödena finns redan där tillsammans med reglagen - även om allt ännu är i sin linda. Det är inga politiska omöjligheter, det är inte ens kontroversiellt.

Jag förstår vad du menar med snedvridande BNP-ekonomism och bistånd som smörjmedel för näringslivet - men detta är ju bara aspekter av ett korrupt system/särintressen som verkar mot nationens bästa. Inte en hållbar slutförklaring. Pengar tillåts läcka ut landet på ett sätt som inte skulle vara tillåtet om det allt överordnade politiska målet var att maximera svensk BNP. Transfereringar och semestrande, olja och bistånd - allt är ekonmiska flöden ut ur landet som varken nyttomaximerar företagens profit eller Sveriges BNP.

Ta Lundin Oil, som du själv nämnde. Ett företags profit blir landets dubbla förlust - för inhemsk BNP och efterfrågan hade pengarna varit bättre spenderade på kärnkraft och subventionerade Volvo-bilar som går på el. Antingen är BNP-maffians makt inte absolut - eller så spelar det ingen avgörande roll var pengarna tjänas. Lundin Re-migration skulle också kunna lobba svenska politiker och byråkrater. Pengar luktar inte och omsorgen om nationalstaten Sverige är på alla områden - villkorad.

Sedan resonerar du faktiskt på samma sätt som experten10 brukar göra när du skjuter förändringar i attityd på framtiden. "Svensken" finns inte som annat än en meningslös abstraktion som "inte bryr sig" om problemen eller "inte vaknat".

Många svenskar ÄR berörda in på skinnet och klarvakna, idag. En insikt om svensk ingrupp existerar. En politiska energi som längtar efter ett konkret, hoppfullt budskap. Gür har inte svaret, Malcolm K har inte svaret - och i viss mån kan deras dystopiska framåtskrivningar vara lika skadliga som SD:s döda hand över riksdagen.

Det hänger faktiskt ihop med diskussionen om dygd i historiskt perspektiv. Den fria grekiska dygden som fortfarande finns hos Aristoteles (trots hans kopplingar till Alexander) var inte alls passiviserande stoisk som den senare romerska och kristna. Maciavellis virtù var en återgång till den inomvärdsliga, aktivistiska och fundamentalt nationalistiska grekiska attityden. Sedan var Machiavelli ännu mer instrumentell och mindre aristokratiskt märkvärdig än Aristoteles. Svek och lögner var inte självändamål, men verktyg liksom vapenmakt eller generositet. Det hade Aristoteles nog rynkat på näsan åt. Gemensamt var kopplingen till manlighet - dygd var sannerligen inte att vända andra kinden till eller tåligt finna sig.

Återvandring ÄR rationell politik och idé och BLIR verklighet i en oundviklig process som pågår, även om realiteten är ett embryo och diskussionen förs i det offentliga samtalets marginal. Det är en avgörande skillnad i attityd från att vänta på att något ska "hända", sedan.

Och notera: Tal om humanitär, incitamentsstyrd återvandring gör inte raseriet mindre eller acceptansen större för invandringens negativa effekter - tvärtom. Om tanken odlas att det går att leva där, kommer vi närmare balanspunkten mot aktivism i opinionen här. Eländespornografi och drömmar om framtida systemkollaps, kan lika gärna leda till förtvivlan och stoisk passivitet.

Aron Flam kommer ut som rasrealist?

Aron Flam konstaterar i sin genomgång av Sveriges deltagande i organiserad antisemitism (i huvudsak från Socialdemokratiskt håll) att judar från Europa i genomsnitt har 10 poäng högre IQ än andra folk i Europa, samt att det är deras urbana livsstil och bildningstradition som gör att de är så framgångsrika. Det förekommer ingen konspiration.

https://soundcloud.com/aronflam/arisering-doing-it-aryan-style-65-dekonstruktiv-kritik-s-det-har-ar-en-svensk-tiger

Hur kunde det bli så här?

Varför är jag inte förvånad?

Tänk om det är Darwins teori som verkat? "Survival of the fittest" från förintelsen.

Nu blev det lite jobbigare....

Samma pinsamt lättfalsifierade slutledning som Jordan Peterson lanserat. Hög IQ hos individer utesluter alltså att de använder gruppdynamiska konkurrensfördelar?

Hade det inte varit rätt - dumt?

Återvandring har alltid förekommit. Precis som krig en gång i världen i det närmaste var synonymt med migration, så har återvandring varit synonymt med förlust. Översatt till moderna termer så kommer den vänsterliberala hegemonins förlust att medföra att återvandring kommer upp som en självklar lösning på nederlagets våndor.

Påminner tråden om att Bibelns andra kapitel beskriver det judiska folkets födelse genom den återvandring som Exodus innebar.

Jag har för mig att David Cole varit inne på samma linje.

Det fetade minner om den gamla tidens traditionella övertygelse - som dessvärre ännu lever kvar och anställer skada - att man kommer längre med pennan än svärdet.
Den allomfattande intelligensen är så mycket mer än att vara säker i det tänkande som krävs i såna iq-tester.
Miljön dessa utförs i skall också beaktas som en nackdel för de som känner sig ovana med pennan.
Hade en gång arbetskamrater som kände samma skräck inför pennan som juden inför svetskolven. Men som underhöll, reparerade och drev och utvecklade ganska komplicerade fabriker för tillverkningsprocesser för allmännyttan, t e x livsmedel.
Begrunda den skillnaden och träng på djupet i den och gärna också på bredden.
Den fysiska intelligensen i samarbete med den praktiska i miljöer som kräver en annan iq-faktor - mod och uppoffring - i t e x geografiska upptäckter och mödosam nybyggaranda är underskattade tillgångar i hjärnan.
Var läser vi om en jude i dessa sammanhang?
Judarna har ett visst försprång i ord och räkning i sitt tidiga skriftställarskap och ränteuträkningar sedan biblisk tid i ett icke konkurrentutsatt område och genom hård patriarkalt styrd rasmässig avel inom sin klan vilket gett både dittan och dattan på några tusen år.
Dittan: skenbar men genom tiden anpassad tillräcklig intelligens efter världens gång i vad som krävs för pengamakeriet i förening med diamanthård mentalitet och hänsynslöshet.
Dattan: den fysiska svagheten och fegheten genom historien vilket också avslöjar juden som tvåkönad (därav hens känsla för pianospel) och oförmågan att bygga eget land från grund och stanna där istället för att laga efter läge och alltid söka grönare ängar att beta av, som andra odlat upp.