Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, det är ju detta dilemma som vi har att leva med: ska man göra en orosanmälan trots att man riskerar att förlora eller försämra relationen till barnets föräldrar? Svaret är att man alltid är skyldig att göra en orosanmälan vid misstanke om att barn riskerar att fara illa. Det är barnet som allting handlar om - inte föräldrarnas reaktioner (ilska, sorg, frustration) över att anmälan görs, och inte heller risken för att det ska uppstå osämja anmälare och förälder.

Det ska mycket till innan föräldrar skiljs från sina barn och att barnen placeras i familjehem, och det är inte heller syftet med orosanmälingar. Syftet är alltid att undersöka vilka former av stöd som familjen behöver.

En inte helt ovanlig orsak till att en orosanmälan görs, är att föräldrar inte kan eller vill söka efter adekvat hjälp till barn som behöver det. Eller att föräldrar inte förmår eller vill samarbeta med de personer som kan hjälpa.

Om föräldrar försummar att söka adekvat vård /hjälp/stöd utifrån barnets behov, så blir det en form av omsorgssvikt.

Och nu blir det hypoteser igen:

Om jag hade varit undervisande lärare i Bjärred kanske jag hade funderat över följande: såg föräldrarna verkligen sina barn, förstod de barnens behov och agerade utifrån de behoven? Barnen kanske behövde sjukgymnastik, en samtalskontakt, mer variation i tillvaron, stimulans utifrån - ja, allt som barn generellt kan behöva. Fick flickorna dessa behov tillgodosedda? Hade föräldrarna tid och ork att hjälpa barnen med organisering och genomförande av nödvändiga aktiviteter, med tanke på att de (föräldrarna) arbetade heltid? Var det rimligt att lämna två sjuka barn ensamma hela dagarna, frånsett kontakten med lärarna?

Om jag kände tveksamhet inför att barnen fick vad de behövde i hemmet så hade jag kunnat göra en orosanmälan utifrån det - även om barnen var hela, rena och inte blev slagna. Förhoppningsvis hade socialtjänsten bedömt att en utredning av situationen var nödvändig, och det hade blivit insyn i familjen.

Och ibland är det ju faktiskt nödvändigt att barn skiljs från sina föräldrar - det hade ju varit väldigt befogat i Bjärred, det vet vi nu, med facit i hand.


Men, som du säger: visst hade det varit knepigt för skolan - det skulle ju kunna uppstå en situation där skolan liksom "anmälde sig själv". Om skolan anmält att barnen var för isolerade, så kunde det ha slagit tillbaka mot dem själva, dvs mot skolan. Skolan kunde sägas ha bidragit till den isolerade situationen - även om hemundervisningen givetvis anordnades för allas bästa och i god tro. Och om föräldrarna inte klarade av att hantera situationen med två hemunderivsande barn, så var det ju föräldrarnas ansvar att be om hjälp. Om de inte sökte efter hjälp fast barnen behövde det - då hade det varit naturligt att göra en orosanmälan.

Ok, så utifrån en gissning från magroten kullkastar du en hel polisutredning. Du antyder att det finns en agenda bakom ditt beslut. Inte konstigt att du hela tiden ertappas med en stark bias i dina analyser då. Du är här för att få din magrot bekräftad och din bakomliggande agenda uppfylld. Om du verkligen hade varit intresserad av sanningen hade du börjat skilja på trådsanningar, rykten och verifierade fakta. Det gör du inte och nu vet vi alla varför.

Denna skribent är föga trovärdig med tanke på beskrivning om hur det såg ut i hemmet och polisernas beskrivning i artikeln som anländer först:
- men refereras gärna när det kommer till Oskars aggressioner, våld. Rivsår och en kaotisk tvättstuga ska vi "ponera" kring också.
Skeva påståenden om raseri vid strypning som metod förekommer - samt att han kokade.

Vill väl samtidigt påminna församlingen om de ord jag fick tilldelade häromdan från en av de som gärna tar upp detta våldstema om den aggressive O och hur man ska se på avstängda skribenter som te.x undrande87:

Exakt, man kunde helt enkelt nöjt sig med det pressmeddelande man kom med efter tio dagar och helt enkelt sagt att någon mer information kommer inte att lämnas i ärendet oavsett gnäll från rättshaverister och konspirationsteoretiker.

Oavsett vad de har informerat om så mals det på om den ensamma gärningsmannen som har utrotat hela familjen på eget bevåg och på mycket oklara grunder.

Att sedan allt sammantaget landade i vad som presenterades på pressträffen utmålas som tidernas "cover up" men vad som ska skyddas är fortfarande lika oklart.

Jag har sagt det förut men säger det igen, det vore fullkomligt idiotiskt av polisen att försöka mörka något i det här fallet unikt som det är, det finns ingen anledning.

Inga politiska eller karriärsmässiga vinster finns att få som ytterst är anledningen till de skandaler vi haft i polisutredningar (daCosta och Quick som exempel).

Jag tror det ligger mycket i det du skriver här att det är för hemskt att båda föräldrarna har kommit fram till denna ”lösning”. Därför känns det lite bättre och lättare att tänka sej att O plötsligt fick en knäpp och mördade alla. Enklare att skylla allt på en person än att ta in det oerhörda att båda föräldrarna låg bakom detta.

Det hade krävts ett pressmeddelande till - för förundersökningen pågår. Man uppdaterar snarare händelsen den 19 januari för allmänheten.

Ja, man gjorde ett undantag beroende på stort allmänintresse och spekulationer.
Det är exceptionellt ovanligt och redan i det pressmeddelande så ser man detta:
Att det skulle råda bot på alla spekulationer sker givetvis inte - men en handfull på flashback är inte representativt för Sveriges befolkning.

Misstanke utreds tills dess Fu är klar och antingen blir nedlagd eller aktuell för stämningsansökan.
Den var fortfarande öppen även vid pressträffen i december (rådande förundersökningssekretess). Protokoll krim.tekniker sammanställdes i november. Dock klar för länge sen, men svar analyser på insänt material NFC inväntades. Det var inte högprioriterat då gärningspersonerna var döda (ej häktning, ett ämne för rättegång).

Jag förstod inte dessa meningar alls (se citat). Det är ingenting som säger att det är O som skrivit kvarlämnade dokument eller är det andra förberedelser som du har i åtanke?
För övrigt vet jag inte varför han skulle vara så barmhärtig på den fronten och Hanna som en mesig amöba när hon väl får som hon vill (likt Oskar).
För min del ter det sig mer som han slutligen bestämmer sig för det gemensamma ältandet som de lär ha haft med tanke på de inledande orden i brevet.
Orden om att de beslutat sig tidigt i höstas blir märkliga med tanke på att han ansöker till professur, köper en ny bil i oktober, planerar arbete för våren och blickar framåt enligt chefen. Förvisso tyngd av sjuka barn och jobbig hemsituation.
Det är även väldigt lång tid mellan detta beslut och händelsen? Vore det så solklart dem emellan så hade de väl agerat tidigare.

Jag vet inte hur man fetar text men jag menade på det här med att det kan vara svårt att ta in att båda ligger bakom. Då är det lättare att skylla allt på den ena, i det här fallet O som en del gör.

Anabella ja, det var hon som menade att Hanna skrev avskedsbrevet där hon beskrev att hon skulle ta livet av hela familjen på uppdrag av en terapeut. Det hela handlade om en vanlig terapeutisk metod för att hantera sina mordlustar och inte alls avsett att användas på riktigt. Många i tråden tyckte att teorin var så eminent att det blev en refererad sanning en tid. Hjärntrusten...

Tror du inte att tankebanan snarare var "Det är ogripbart och bortom mänsklig fattningsförmåga att två föräldrar mördar barnen tillsammans, så därför bestämmer många sig för att det bara är Oskar som är skyldig, så slipper vi undan det verkligt obehagliga" ?

När polisen går ut med att det är ett gemensamt beslut, så får man ju välja mellan två hypoteser:

Den ena är att "Polisen har slaskat iväg med utredningen och inte brytt sig, och tagit första bästa enkla utväg, från ett dokument de hittat. Alla vet att polisen inte bryr sig, och absolut inte när en hel barnfamilj hittas döda i hemmet".

Den andra är "Även polisen (som ju till övervägande del är vanliga människor och föräldrar) måste vara mycket konfunderade över händelserna, och eftersom de är utredare (kriminalpoliser) tar de inte sådär oerhört mycket för givet, utan kollar och dubbelkollar fakta tills allt verkar klarlagt".

Det står förstås alla fritt att välja någon av hypoteserna (eller hitta på egna).

Befarar att barnen fick många anklagande blickar och suckar från föräldrarna - som ansåg att barnen med sin "sjukdom" hade förstört hela familjen och krossat alla framtidsdrömmar. Barnen kan knappast ha varit helt ovetande om detta. Den totala svartsynen föräldrarna hade måste ha märkts.

Men kände de nånsin att det var riktigt fara å färde? Hade de verkligen någon vuxen att vända sig till med sina tankar? Mor- och/eller farföräldrar t.ex.

Sånt tänker jag en hel del på.

Även fast tankarna om att ge upp allt kom tidig höst så tror jag att de ändå försökte hanka sej fram så länge det gick. Jag tror att det trots allt var ett mycket svårt beslut att ta. Tror inte att något datum var satt, mest troligt att jullovets slut och skolstarten blev avgörande.