Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Jo så kan det vara men jag tror inte det. Jag tror det var ett evigt ältande. Däremot självmordsbenägen, i högsta grad.
Men det är intressant det du skriver - depression har många ansikten. En del försöker stånka på, är kanske mer extrovert, andra faller mer i skymundan.
Det här berör en person som hintar om risk för självmord (till en frisk omgivning givetvis) men det fick mig att tänka på deras bubbla med ogenomträngliga väggar - samt ordvalet i avskedsbrevet.
I depression och vid självmordstankar kan det finnas inslag av existentiella frågor: Vad är meningen med livet?
"Olika typer av existentiella frågor dyker ofta upp. Det är viktigt att kunna föra ett öppet samtal om liv och död, om självförakt, skuld och skam, om livets mening och om framtiden."
Om man har i åtanke att de var varandras värsta stöd och sämsta rådgivare så är hjälparens behov av att ha koll på sig själv i de svåra samtalen intressant.
Denna är då inte i en pågående mångårig kris själv, lär inte ha ångest, oro och främst inte gemensamt bekymmer som de centreras kring (sjuka barns lidande) och ältar:
"Kan själv" är oerhört vanskligt i en så allvarlig situation.
Edit.
Tappade ett citat.
Citat:
Den person som befinner sig i en självmordskris söker ibland bekräftelse från andra på att självmord är den bästa lösningen. Bakom detta beteende kan det finnas en önskan att dela ansvaret med någon annan människa. Men det är också ett test på vad andra i själva verket tycker. Vore det i grund och botten inte skönt att bli kvitt denna besvärliga person? Det är viktigt att inte följa med för långt i de här tankebanorna utan bryta resonemanget och i stället visa att du står på livets sida.
Oerhört jobbigt citat som visar hos vem som Hanna sökte stöd nu när hon inte gjorde de utanför familjen. Någon som validerade hennes suicidtankar och så småningom familiecidtankar, precis som hon erbjöd den andra samma stöd. Det blir väldigt tydligt hur de hamnade snett när man tar in citatet utan skydd och filter.
Där ligger kärnan i hur detta blev möjligt. Man blev bekräftad, man hade någon att dela ansvaret med, man kom överens om att det här var den bästa lösningen för alla.
Fy fan vad obehagligt och tack och lov att det är så ovanligt att två människor mår så dåligt samtidigt!
Stackars, stackars människor!