Citat:
Ursprungligen postat av
Kryptogam
Om man försöker tänka sig in i hur Agnes och Moa såg på sin tillvaro i slutet av sina liv, så tror jag nog att de upplevde sig som isolerade? Att nästan enbart umgås med lärare, i det egna hemmet, tror jag känns som "isolering" för barn i den åldern.
Det känns garanterat inskränkt att drabbas av ME, pga ansträngningsutlöst utmattning dra ner på bl.a dans, försöka gå halvtid i skolan men inte orka.
Mycket svårt när det är barn som verkligen vill leka, ha fritidsaktiviteter.
Var de isolerade eller hade de ett kontaktnät i mån av vad de orkade med - likt andra ME-sjuka barn?
Umgicks de bara med lärarna?
På söndagarna kom T*ve, Agnes vän, och de hade även hade kontakt via insta. Det kanske kom nån mer? I mån av ork menar jag.
Erinrar mig att Moa beskrevs ha en vän; hennes mormor nämnde det i media:
Citat:
"– Mitt barnbarn var vän med den yngre dottern, de gick i samma klass. Hon gick inte så mycket i höstas i skolan eftersom de hade hemundervisning. Men det här fanns inte på kartan. Hela Bjärred är i chock. Det är otroligt tragiskt, säger Ulla Andersson, 69."
För övrigt tjoade ju barnen vid bassängen i somras och det finns en anledning att det inte är så mycket fakta kanske? Vissa väljer detta av respekt när avlidna barn är inblandade:
– Vi vill inte säga något. Vi vill skydda barnen."