Definiera Gud

I så fall: Med stor sannolikhet allt med undantag av mig.

skäms inte, du är en del av Guds plan du med, även hur mycket du syndar.

Speak for yourself ... eller kom med belägg.

Vad som är ”sant” eller inte, det kan vi omöjligt veta innan vi lyckats formulera en Trossats.
En vetenskaplig Teori är ett exempel på en trossats, då med specifik empirisk härledning.

Människan har sedan urminnes tider varit intresserad av att lära känna ”sanningen”, hon är Vetgirig.
Att därför formulera det högsta (Sanningen) som en Personlig Entitet hon både kan lära känna och se verka,
Har varit och Är det bästa av tillvägagångssätt då en sådan entitet kan antas Komplex i samma mån som henne själv.
En ”Gud” kan sedan tillskrivas karaktär och egenskaper i likhet med en människa,
och detta har man gjort för att vi skall lära förstå ”Sanningen” i relation till oss själva
– Vilket är den bästa metoden för hennes relativa Förståelse, alltså i relation till henne själv.

En man klokare och mycket visare än mig berättade att människan skrev ordet "Gud" för så länge som 80.000 år sedan.
Så snart hon "smakat av frukten på kunskapens träd" och insett dettas värde...

Verkligheten (VärLden) bör antas ha metafysiska bakomliggande värden. Denna Värd/dessa Värden = ”Gud”/Sanningen.
Våra sinnen uppfattar Verkligheten. Men vad är det egentligen som ligger bakom detta objekt? Essensen.

"Gud"/Sanningen är Vad som föder/göder "Naturen"/Verkligheten, och vad som är Allt Underliggande.
Sanningen är Större, större än Allt och 'Allt omslutande'.

De senaste hundratalen år har många människor förglömt sin historia och vägrat att längre erkänna ”gudar” som ett passande vetenskapligt koncept (innovationsbegrepp), detta för att hon inte minns och inte längre förstår konceptet.
Hon vill inte längre jämföra Naturen med henne själv. –”Vi är inte en del av Naturen, vi är dess härskare” vill hon säga.
Hon glömmer sin historia, och vill inte lära av dåtidens vetskap –hon vill bevisa dåtidens kunskap som osannolik och otillräcklig. Detta är också en del av Vetenskapens fundament (att alltid söka komma vidare), men att förglömma och ignorera sin historia är Aldrig rätt. Det är snarare så vi Tappar Kunskap om sanningen.


Att vara ”utan gud” är således att vara ’utan sanningen’ och att ”inte-tro på gud” är att ’tro sig veta sanningen’.

Tror dagens moderna ateister att dem är sanningen själv? Att just deras gud är den verkliga?
Utan Etymologiska och Historiska kunskaper?
Är ateister utan ordet "Gud" eller är det helt Sanningen som förkastas då man förkastar hela konceptet "Gud"?
Dem tycks ändå allt som oftast använda sig av begreppet. "Gud finns inte" eller "Gud är falsk" hör jag ofta..


OBS! Hur just er specifika Gud ser ut, det hör Inte till ämnet.
Här är tänkt att diskutera begreppet "Gud" per se.

Gud är påhittat en saga som Astrid Lindgren skulle kunna ha skrivit. Svaga människor behöver ha nånting att tro på för att klara sig genom livet.

Du verkar tala om din gudsbild istället för själva begreppet? Vart kommer dina etymologikunskaper ifrån?

Vad Tror du själv om livet då? Är det kanske inte just vad vi skulle kunna kalla "en Saga"?

Tror du verkligen att de religiösa varit de svaga?
Det är tack vare dem som vi inte längre är obildade likt primaterna. Utan "Gud" - ingen vetenskaplig utveckling.

Gud är en entitet som är allvetande och allsmäktig. Punkt.

Det finns EN Gud.
Vår Skapare och Livsuppehållare.
Han Älskar Oss.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Akhenaton
https://sv.wikipedia.org/wiki/Monoteism

Gud är en kunskapslucka och hopp.
Exempel: ”Varför blixtrar och mullrar det i skyn”?
Person A: ”Jag vet inte.”
Person B: ”Jag vet, det är guden X”

Exempel: ”Vad händer när vi dör”?
Person A: ”Jag vet inte”.
Person B: ” Jag vet, vi kommer till guden X i himlen/paradiset”

Buddha lär ha sagt något i stil med: "Jag rekommenderar att man inte använder ordet 'Gud' "

Som ung ateist trodde jag att gud var en låtsaskompis för olyckliga människor och att alla religiösa var bokstavstroende. Det visade sig dock att det var jag som var deprimerad, en insikt som fått mig att omvärdera det mesta i mitt liv, inklusive skaparen.

Idag ser jag gud som det kaos som startade allt. Det är (förmodligen) inte medvetet, i alla fall inte på det sätt som människoapan definierar medvetande, och dess avbild är vi blott i den mening att även vi en gång sprang ur detta kaos. Om något är människan snarare att likna vid djävulen, skapelsen som slog sig fri från guds/naturens lagar för att lyda under egna (dyrka guldkalv), något som lett till stor misär för alla inblandade + domedagsvapen.