Åsa Linderborg-tråden

Denna människa som säger sig "implodera" av det första hålet i berlinmurens fall anser dessutom att viss debatt ska inte tas. I debatt på publicistklubben menar hon att det är rätt att vägra debattera fel ämnen. Journalister ska ta upp rätt ämnen. Jag menar att detta är en del av den censur vi har sett i Östeuropa och ser i dagens SvT där endast rätt ämnen får debatteras. T ex så är det rätt att diskutera invandrares eller fattigas utsatthet men fel att diskutera invandrares kostnader, bidrag, ekonomiska flyktingar, våldtäktsstatistik och liknande. Detta är en maktmänniska som vill ha en vänsterdiktatur. Jag blir rädd.

Linderborg är ett kluster av egna problem.

MEN! Hon är oftast intellektuellt hederlig. Det betyder inte att hon är taktiskt hederlig, men få ser skillnaden.

Ja, hela den där boken beskrev ett stort svek mot pappan och arbetarklassen. Jag rekommenderar henne att läsa den själv nu när hon fått lite perspektiv på sina egna ord. Kanske skulle hon då liksom de gamla vänsterkoryfeerna Myrdal och Baude inse att arbetarklass i dag är de som kallas rasister och hatas av den nutida vänstern.

Åsa Linderborg är fascinerande. Hur orkar hon jobba tillsammans med idioter som Anders Lindberg och Daniel Swedin? Åsa hatar ju det mesta, inklusive den godhetssignalerande-AllasLikaVärde-vänstern, och hennes smockor mot #MeToo/Socialdemokraterna/DN/Expressen är klockrena. Hon låter en utsökt droppe förakt sippra ut när hon skriver, vilket är imponerande. Eftersom Åsas utopi av ren(smutsig) socialism i ett klassfritt samhälle aldrig kommer att se dagens ljus, kan vi väl istället njuta av hennes kamp? Att en harmlös person får så mycket hat förstår jag mig inte på. Det är ganska lätt att hålla med henne i det mesta som inte rör kommunismens "storhet".

Håller med, hon är mycket mera stringent och påläst än muppar som Björn Wiman, Schottan, Lindberg eller Pascalidou; hon är också mycket mer medveten om det ansvar hon har som offentlig skribent på en relativt stor dagstidning och de fysiska och mentala privilegier som många i medieklubben tanklöst svänger sig med. Och hennes brist på vördnad för de andra i denna klubb är uppfriskande.

Jag håller inte med henne om kommunismen eller vissa sidor av hennes feminism (hon är dock ingalunda värst!), men i väldigt mycket annat finner jag henne klockren.

Utan synpunkter i övrigt på henne är det ändå kul att hon verkar vara i genuin fiendskap med Expressens Karin Olsson. De verkar tycka riktigt illa om varandra.

Jäpp, hon ser Olsson som obildad och lätt principlös bombhöger (alldeles riktigt, om du frågar mig) . När Karin Olsson utsågs till sin post hade AB:s kultursida inne en underbart giftig notis om detta (som mycket väl kan ha skrivits av Åsa och i varje fall godkändes av henne). Det vill säga, på ytan såg det ut som en trevlig och uppskattande hälsning med lyckönskningar till kollegan och konkurrenten Expressen, men tittade man närmare på formuleringarna dröp de av älskvärt inlindad giftighet, dubbeltydiga ord och sirliga antydningar om hur både Expressen och Olsson var tydligt underlägsna den egna tidningen/kultursidan. (Denna notis gick tyvärr aldrig ut på nätet, enbart på print).

En riktig catfight är aldrig fel, detta oavsett vilka vapen som används.
I ö håller jag bara med de många här som gillar henne, intellektuellt hederlig kan man vara även om man inte delar hennes åsikter..

Fast vem är denna Johannes Wahlström, något som katten släpat in? Han skriver som en kratta så man undrar ju hur hon hade tänkt där. Lätt byte för Olssons penna.

DN och Expressen, i synnerhet deras kultursidor, skruvar nu upp trycket ytterligare för att få Åsa Linderborg sparkad som kulturchef med hänvisning till vad AB:s kultursida (och delvis Linderborg själv) skrev om Benny Fredriksson under slutet av år 2017, artiklar som var del av ett drev vilket utmynnade i att han avskedades och senare i hans självmord för jämnt ett år sedan. Häromdagen hade t ex DN Kultur-kompisen Svante Weyler en artikel i Sydsvenskan där han orerade om att Lindberg hade "tappat förtroendet från läsarna " (medvetet otydligt ifall han syftar på just AB:s läsare eller de som läser kultursidor i allmänhet).
'
Det här är en kampanj som verkligen stinker av hyckleri. Alla vet att publiceringarna om Fredriksson aldrig hade inträffat utan det metoo-drev där DN och Bonniertidningarna gick längst fram och tog de största orden i sin mun, och Linderborgs texter måste ses i det perspektivet: hon var utsatt för ett enormt tryck att gå in rakt och tydligt på metoos "rätta sida". I själva verket var hon tveksam till värdet av den svenska metoo-kampanjen i media och skeptisk til dess överdrifter, men det var närmast omöjligt att säga då, särskilt i hennes position. Hon drevs alltså in i fronten av en stark våg som piskades fram av Bonniertidningarna (och deras kultursidor), men nu gör samma tidningar henne till syndabock för Fredrikssons självmord.

Man kan ju fråga sig vilka tidningschefer som är beredda att klä sig i säck och aska ifråga om Martin Timell, som blev ännu mer uthängd i media och som sedan har friats i domstol - men skillnaden är förstås att 1) Fredriksson ledde en tung kulturinstitution medan Martin Timell är en folklig programvärd utan större kulturellt kapital, och 2) Timell begick inte självmord och därmed ställdes saken i hans fall aldrig på sin spets.

Tvi vale.

Martin Timell menar du väl?

Ja, givetvis. Melin är den där polisen som var gift med Läckberg, va? Jag kan ibland inte hålla reda på alla kabel-tv- och dokusåpakändisar.