Dags att överge svenska kvinnor!

Trodde att du var påtagligt äldre än så. Omkring tio år äldre...

Observera att mental tyngd och fysisk tyngd är två helt olika saker och att det här - om något - kan ses som en komplimang.

*ruskar om huvudet för en ny bild av dig*

Det du här beskriver är något jag själv kallar den "moraliska labyrinten", ett mörkt och ensamt psykologiskt tillstånd där svenskar ständigt befinner sig, var och en för sig, utan att förstå hur de ens kan föra en kamp mot allt som hotar svenskens till synes "harmoniska tillvaro", inte heller mot kaptenen som driver skutan mot isberget.

Jag tror jag var i mindre fyllotillstånd när jag skrev detta (fick inget svar dock):

(FB) Vad i helvete är problemet med "oss" svenskar – på ren svenska!

Just känslan av maktlöshet är helt enorm bland svenska folket, har nog aldrig varit i ett land där folk undertrycker så mycket.

Men vad är svenskt då? "Ehhh, inte vet jag...att ställa sig i kö" tycker jag mig komma ihåg att Jimmy Åkesson en gång sade. Till och med de som kallas för nationalister vet inte vad de egentligen kämpar för, och inte heller kämpar dem. Inte på riktigt. Passionen saknas från alla sidor.

Jag tänker såhär: Sverige är nu ett av de mest jämställda länderna i världen. Människor här är fria att göra och jobba med vad de vill i stort sett. Som Jordan Peterson säger, utfallet är intressant. Vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad. Svenska kvinnor jobbar med människor i olika skepnader och svenska män med "ting". Inget problem, det är så fria människor vill ha det.

Men många ser det som ett problem att vi svenskar lever i singelhushåll, att vi inte skaffar tillräckligt med barn. En hel del kvinnor vill inte ha barn och ännu fler män vill inte ha barn. Många trivs med att bo själv. Och de som inte gör det har otroliga möjligheter i och med nätet. Såhär blev utfallet.

Först nu som fria vet vi hur en kvinna verkligen är. Detsamma med män. Många kvinnor verkar dominanta, jag har stött på många icke kvinnliga kvinnor, helt naturligt icke kvinnliga kvinnor, jämfört med vad vi har för bild av en kvinnlig kvinna.

Var femte kvinna i USA vill inte ha barn. När vi behövde befolka jorden och vi inte hade läkemedel var det bra att föda många barn. Men rent hälsomässigt är det inte bra för en kvinna att föda många barn. Det vi ser nu är helt naturligt enligt mig.

Personligen sökte jag aldrig trygghet i en man. Jag har vuxit upp med psykisk sjukdom i familjen och lärde mig att "fadern" är en komplex människa och värd att respekteras och älskas trots svaghet och "otraditionell" manlighet.

Att söka efter någon som ska göra en hel är en chimär. Det är också mycket att lägga på en annan människa.

Man är inte stark ensam, men hur många är helt ensamma egentligen.

Ett par saker måste vi dock inse, vår vilja att hjälpa var bra så länge vi hjälpte på avstånd, på plats s.a.s, till exempel Tanzania, Sydafrika osv. Nu har många araber kommit hit och de ser medmänsklighet som svaghet, de dyrkar också en krigsherre. Medan vi tror/trodde på en man som predikade kärlek.

Får jag fram poängen?
Att vi kanske inte ska kräva eller förvänta oss så mycket från varandra, vi lever ju som vi vill nu, ingen tung förtryckande kyrka tynger oss osv. Jag tror vi svenskar är något på spåret, det är bara en känsla, inga källor : ))

Jag uppskattar din infallsvinkel i frågan. Mjuknar kanske till lite av den svidande bilden jag själv gav, och det tillkännager att livet därute egentligen bara fortsätter tåga på som vanligt, folk lever ju fortfarande, skrattar fortfarande då och då, hittar värde i sitt arbete trots kolossala skattetrycket, och njuter av mellanmjölkslivet på svenskens diskreta sätt.

Det kanske finns en större katastrof som väntar oss, saker kommer definitivt att bli värre och värre. Vi har ingen aning om vart det hela ska sluta. Tror inte att svensken någonsin kan vara annat än en svensk, tyvärr, tills plötsligt katastrofen är ett faktum.

Jag gillar annars verkligen inte kyrkor, men de kommer i så många olika former. Svenska staten och den magiska "värdegrunden" känns ganska jävla kyrklig för egen del.

Jag är för passionerad kring allt i livet, jag är väl osvensk heltenkelt. Svenskheten jag så gärna vill bevara är möjligen en intensiv feberdröm jag hade om något som aldrig ens existerat.

Varmadrycker har nog gjort ett intressant och modigt val i att vilja göra sina barn till ryssar, fantastiskt folk och kultur som genomgått mer än de flesta skulle klara av och ÄNDÅ (eller: just därför!) behållit sin kultur. Jag är bara inte helt säker på att det folkets lidande tagit slut än.

Kyskare? Vad baserar du det på? Snarare tvärtom, skulle jag säga. Det är väl ett stort ämne det också, men här är två informationsfragment som hör till saken:

Den ortodoxa kyrkan har, liksom den protestantiska och till skillnad från den katolska, inget generellt prästcelibat.

I undersökningar om sexliv brukar Ryssland hamna högt. Här ett exempel på undersökning, där ryssarna hamnade på 3e plats med 80% som har sex minst en gång i veckan. Noterbart att det ortodoxa Grekland tog 1a-platsen med 87%. Det är högre än i germanska länder, tex 68% i Tyskland och 63% i Holland, och betydligt högre än i anglosaxiska länder med 55% i Storbritannien och 54% i USA. Och förstås med Japan längst ned i botten - ett land som Sverige har väldigt mycket gemensamt med i mentalitet och stort fokus på ordning, organisation, koncensustänk, osv.

http://chartsbin.com/view/uya

Diskning är en helt könsneutral arbetsuppgift, som inte ställer krav på några typiskt manliga eller typiskt kvinnliga egenskaper. Vem som gör det är enbart en fråga om vad som är det logistiskt mest effektiva.

Man vänjer sig vad att automatiskt göra sådär, t.ex. lyfta ned henne resväska från bagagehyllan i planet om man råkat sitta bredvid en kvinna. Sedan gäller det att komma ihåg att INTE göra så när man kommer tillbaka till Sverige, eftersom svenskor tar det som en förolämpning.

Vet inte om jag missförstår dig, men jag begriper inte ordet "kontroll" där. En utsträckt hand eller nedlyft väska är inte en signal om "kontroll", utan snarare en symbol för respekt och en signal om att mannen är beredd att uppoffra sig för kvinnan. Det spelar ingen roll om jag får ont i ryggen, jag är ju man. Det är min roll att ta risker och utstå smärta för att kvinnan skall slippa. Jag offrar min kropp för att skydda hennes. Jag är hennes beskyddare, försvarare och stöd. Det har inget att göra med vem som bestämmer eller utövar kontroll. I någon mån i så fall snarare tvärtom: "Titta jag kan få honom att bära min väska bara genom att vara kvinna". (Även om det också är fel perspektiv på det, eftersom det öht inte handlar om makt, iaf inte om man inte kommer från Mellanöstern).

Åkesson är som SD:are är mest. Han har inte mycket självinsikt, pga för lite exponering för andra sätt att tänka. Det riktigt typiskt svenska är inte att man står i kö, utan att kön är helt opersonlig. Hamnar en svensk mamma med ett litet barn på armen långt bak i kön till trappan upp till flygplanet så står hon på sin plats och väntar, även om det är-10, både hon och barnet fryser, och det är tungt och eländigt att står där. En rysk mamma går i samma situation förbi alla och ställer sig först i kön, och alla accepterar det - hon och barnet har ju större behov än vi andra att komma in fort i planet. Man ordnar alltså kön efter personliga behov. Ibland leder det till konflikter, eftersom folk tolkar situationen olika och blir oense, men när det fungerar så är det mycket bättre än det anonyma svenska systemet. Det svenska systemet är konfliktundvikande, men inte särskilt förnuftigt eftersom det inte tar några individuella hänsyn.

Med kontroll i sammanhanget menade jag mer i privata relationer. Om jag och min nu fiktiva man skulle åka på semester, eller gå på stan, ut och käka på restaurang eller liknande, så menar jag att jag inte vill ha en man som i såna situationer är tafatt. Vill inte kliva av tåget i en stad nånstans i Europa och veta att den enda som kommer styra upp situationen är jag.
Vill inte känna att det ligger på mig att styra upp allting, även om jag har god förmåga till detta.
Är väl mest så jag menar med att kunna ta kontroll i situationer.
Men, jag är inte så säker på att detta är någonting de flesta kvinnor skulle hålla med om, för dem kanske det kvittar. Kan ha att göra med min personlighet och behov av att känna trygghet hos partnern helt enkelt.

De exempel du lyfter med att hjälpa till är god vilja och trevlighet. Samt visst mått av uppoffring. Men visst spelar det roll för hur kvinnor känner sig inför män. Ifall en man är hjälpsam i rätt situation, eller om han bara står och tittar på om hon t.e.x. konkar tunga resväskor upp för en trappa, gör givetvis skillnad för synen mellan könen, om detta hjälpsamma beteende ligger i kulturen så präglar det ju samhället åt ett håll.
Om det finns kvinnor i Sverige som reagerar negativt på såna gester tycker jag att de ska ha sig en rejäl tankeställare, helst på plats.
Nä skämt å sido, men om man reagerar negativt på sådant då är man löjlig. Jag vet dock inte om det är så många som skulle reagera negativt?
Det händer ju väldigt sällan i Sverige att någon gör en sån insats överhuvudtaget, så jag har aldrig haft möjlighet att utvärdera det.

Att leva är att lida. Den svenska folkhemsillusionen om ett samhälle där lidandet utrotats fungerar inte. Lidandet tar sig nya former (ensamhet, alienation, känslor av meningslöshet), eller så blir livet utan lidande så tomt att man i ren desperation börjar importera mängder av asylsökande för att skapa nya samhällsproblem att lösa.

Med det sagt, trevligt att diskutera, men nu skall jag dra ur nätverkskabeln för helgen.

https://www.youtube.com/watch?v=ODg5V7_PeHg

Folk är försiktiga och vet inte riktigt hur de skall bete sig. Vi hade normer som vi tog bort utan att någon tydligt berättade hur vi skall göra istället. Man byggde också bort alla "problem". När alla trappor och andra hinder är så anpassade så att alla klarar sig själva överallt (vilket iofs är bra), så har man löst problemen, men samtidigt tappat en massa möjligheter för oss att hjälpa varandra och interagera, så resultatet blir isolering. Alla mynt har två sidor.

Trevlig helg!