Citat:
Ursprungligen postat av
Diskuterarn
Men hur kan ni känna sympati för en man som mördat sina barn, istället för en mor som mist sina två barn och två oskyldiga barn som blivit bragda på livet av sin egna far? Varför kommenterar ni ens detta.
Vilka psykiska problem tror ni hans mor nu har.
Har hon rätten att göra liknande dåd? Men tänk så hon lidit, skulle väl ni argumentera även i detta fall.
Man sympatiserar med mannen, men inte med handlingen som sådan. Handlingen är fruktansvärd. Men hur illa mådde inte mannen? Och han var troligen världens trevligaste vän och pappa. Tills detta hände. Man måste kunna skilja på sak och person.
Att mamman förlorat två barn är vidrigt. Hon har burit dessa barn i nio månader, hon har klätt och fött dom, har lekt och gosat med dom. Har nattat dom och ammat dom. Hade det varit jag vete tusan vad jag tagit mig till. Frågan är om jag själv överlevt. Tveksamt.