Citat:
Ursprungligen postat av
Emmy.Ha
Om man inte har någon försörjning medan man till exempel tar hand om en bebis och en treåring så har man varken mat eller pengar till hyra, antingen det eller så måste man lämna bort både bebisen och treåringen medan man arbetar och klara av en väldigt stressig och fattig tillvaro med heltidsjobb varje vaken minut och väldigt lite sömn. Tror du något av de alternativen skulle vara en bra grund och start i livet och leda till ett välorganiserat samhälle? Det ena skulle leda till bland annat svält och det andra till dålig anknytning, stress och psykiska och känslomässiga problem. Det är inte frågan om de som tar hand om barn behöver någon sorts försörjning och lönearbeta i mindre utsträckning (ha betalt för att ta hand om sina egna barn), frågan är i så fall hur försörjningen ska lösas. Att tycka att det är moraliskt fel att ens diskutera frågan är en väldigt dum inställning.
Du ska inte ha barn om du inte klarar av att försörja dem.
Lämna ifrån dig dem för adoption.
Dålig anknytning, stress och psykiska problem får man av att man så himla mycket fokuserar på det att man glömmer vad det var man borde gjort. Eller om man lyssna på galna vänsterfeminister som påstår att du kan ha allt, både en framgångsrik karriär på jobbet och som god heltidsmorsa.
Samtidigt! Om bara de toxiska jävla männen tog några fler pappaveckor...
En av de sakerna var att inte skaffa barn med en spännande man du aldrig i helvete kunde se försörja dina barn längre än han tyckte du var kul.
Den snygga fernissan försvinner en aning när man fött barn och pattarna börjat hänga och man fått gå utan ett halvår eller så.