Ser vi slutet för Folkpartiet (numera Liberalerna)?

Jag trodde ju att Björklunds seger över Ohlsson i partiledarvalet skulle utlösa den strukturrationalisering som den svenska borgerligheten länge behövt.

Med detta menar jag att besvikna nyliberaler skulle ha dragit till C, och därmed öppnat dörren för en reformering av L till ett mer klassiskt socialliberalt parti. Björklund är ju - med alla sina fel och brister - mer socialliberal än nyliberal. Genom att erbjuda väljarna ett tydligt nyliberalt parti (C) och ett lika tydligt socialliberalt parti (L) skulle man nå fler väljare, vilket skulle gynna båda partierna och därmed hela borgerligheten.

Tyvärr valde Björklund rent motsatt väg: han anpassade sig i efterhand till den nyliberala linje som Ohlsson och hennes anhängare länge drivit. Varför han gjorde det är en gåta. Kanske försökte han hålla ihop partiet. Kanske var Stureplansliberalerna i Stockholm en alltför stark fraktion för Björklund att rå på. Många av dem sitter ju på viktiga poster.

Resultatet blir nu att L splittras och förmodligen åker ur riksdagen vid nästa val, vare sig det sker i vår eller om tre år. Det man möjligen kan hoppas på är att ett riktigt socialliberalt parti kan uppstå som fågel Fenix ur askorna.

Den tyngsta i Löfvenlägret är väl Cecilia Wikström, och jag undrar om hon egentligen är så pass populär. Dessutom är socialliberaler notoriskt otrogna sitt parti, tänker på Maria Carlshamre och Carl Tham som lämnade Liberalerna och hoppade vänsterut.

Kan tänka mig att om Kristerssonfalangen inom Liberalerna vinner kommer vissa riksdagsledamöter bli vildar och söka medlemskap i Socialdemokraterna.

Nej, Wikström och de andra nyliberalerna kommer aldrig att gå till S. Det är C som är deras naturliga hemvist.

Carl Tham gick till sossarna därför att han stod till vänster i ekonomiska frågor. På den tiden fanns det många folkpartister som gjorde det. FP hade ju till och med orange som partifärg ett tag. När det nyliberala vindarna sedan började blåsa på 1980-talet var det därför naturligt för Carl Tham att bli sosse.

Att nyliberalerna både inom C och L utmärkt sig som sossekramare under hösten beror inte på att de gillar sossarnas ekonomiska politik. Det beror på den postmodernistiska värderingsgrunden. Svensk nyliberalism är ungefär lika delar Ayn Rand och postmodernism. Det senare delar de med sossarna, och det är därför som de föredrar en sosseregering.

De liberalas framtid är redan säkrad i och med stureplanscenterns övertagande av Centerpartiet vilket i sig gör Folkpartiet de Liberala överflödigt .

Hur skulle detta nya "socialliberala" parti skilja sig från L och C? Hur många olika "liberala" nyanser tror du väljarna orkar hålla reda på? Finns det någon socialliberal princip som helt saknas i de övriga 8 partiernas politik?

Jag håller med om att med den nyliberala politik som L just nu för håller de på att göra sig överflödiga. Det finns utrymme för ett nyliberalt parti i svensk politik, och C har redan lagt beslag på den nischen.

Det är en himmelsvid skillnad mellan den extrema nyliberalism som Lööf, Wikström m.fl. står för och traditionell socialliberalism av den typ som dåvarande folkpartiet stod för i nästan 100 år.

Socialliberalism går ut på att kombinera marknadsekonomi med en stark gemensamt finansierad välfärd. Den gemensamma sektorn ska agera långsiktigt och styras av politiska beslut, inte låtsaskapitalism som i det nu rådande nyliberala NPM-systemet.

Vad gäller liberala principfrågor så är det bara ett av riksdagens åtta partier som driver frihets- och integritetsfrågor, nämligen V. Alla andra partier vill utan undantag ha fler förbud och mer övervakning av medborgarna. Ett nytt socialliberalt parti skulle lätt kunna profilera sig som det icke-socialistiska parti som driver dessa frågor.

Förhoppningvis gör L slut med Björklund under 2019, eftersom det är enda vägen framåt.
Deras chans att fortsätta ha existensberättigande är att vara ett tydligt borgerligt parti som inte flörtar med socialister.

Det mest sannolika är att partiet bryts upp med strider och avhopp m.m. och sedan följer F! ner i glömskan.

Finns det, med den definitionen du har på "liberal", i så fall något parti som inte är liberalt i riksdagen? Att blanda marknadsekonomi och allmän välfärd är ju precis vad S gjort i årtionden, eller åtminstone påstår sig göra. Eftersom tråden handlar om L håller på att förtvina (vilket de faktiskt ser ut att göra) är frågan om de i så fall behöver ersättas av ett nytt liberalt parti. Ett parti som i så fall skulle basera på en unik "social" komponent som ännu inte prövats i svensk politik.

Jag antar att du är "folkpartist", och skulle sörja om L åkte ur riksdagen, men är det inte bara ren nostalgi som gör att du hänger dig kvar vid partiet? kan du inte bara välja något av de andra "folkpartierna"?

Det är riktigt att S i många år förde en socialliberal politik. Under Göran Persson anammade de dock nyliberala idéer, bland annat New Public Management. Den offentliga sektorns förfall beror till stor del på denna övergång från professionellt styre till låtsaskapitalism.


Nej, jag brukade skriva att jag är liberal men inte folkpartist innan partiet bytte namn. Men detta sagt, så tycker jag det vore tragiskt om det enda partiet med genuint liberala traditioner försvann, även om det beror på att de själva övergett dessa traditioner.

Wikström skrev en debattartikel med Ardalan Shekarabi redan 2017 om att L och S borde samarbeta igen. Så hon hade väl definitivt kunnat smälta in bland sådana som Mikael Damberg och Veronica Palm. Eller jag kanske har fel?


Så du säger alltså att Moderaterna och Kristdemokraterna gjort sig oaptitliga för L och C för att de brutit med den postmodernistiska värdegrunden?

Samarbeta i vissa frågor, ja. Men jag tror fortfarande att Wikström skulle känna sig mer hemma inom centern (som ju också är beredda att samarbeta med sossarna).


Jag tror att man inte ska underskatta den ideologiska ravin som öppnat sig mellan de borgerliga partierna. Lööf säger att hon är rädd för SD:s inflytande på Kristersson, men vad hon egentligen är rädd för är att M och KD skulle driva en mer restriktiv migrationspolitik även utan något ultimatum från SD.