Citat:
Visst låter det vettigt och detta är inte ”liberal” politik men konservativ politik. Fram till 1990 hade vi fortfarande en del av de förslag jag föreslog och går du tillbaka till tiden innan 1970 hade vi ännu fler förslag. Det är just Sverige innan 1970 som framgångsrika Finland modellerar sitt skolsystem efter. Det är bland annat därför deras skola är bättre än vår. Från 1930 till 1960 hade vi antagligen ett av världens bästa skolsystem i Sverige. Nedmonteringen av skolan har pågått rätt länge. När det kommer till gymnasiet så expanderade det kraftigt på 1970-talet eftersom socialdemokraterna, vänsterpartiet och liberalerna trodde att om alla gick på gymnasiet skulle ”alla få jobb”.
Faktum är att de fullständigt raserade värdet på en gymnasieutbildning. Går du tillbaka till 1990-talet hade vi fortfarande mängder av gymnasieekonomer och gymnasieingenjör (fyra år) som arbetade på banker och på industriföretag. I näringslivet finns det fortfarande ett par sådana kvar – en del av dem på rätt höga positioner. Idag får du inte ett jobb om du läser ekonomilinjen på gymnasiet och gymnasieingenjör är borttagen. Du har mängder med yrken som lika gärna kan läsas (och har läst vid gymnasium). Vi skulle kunna göra till exempel lågstadielärare, journalist, it-tekniker och säkert femtio utbildningar till som ges vid högskolan till gymnasieutbildningar.
I Schweiz (som är i framkant eftersom de aldrig ersatte sitt konservativa system med ett liberalt system) läser 75 procent praktiska gymnasieprogram. I Sverige tror man att ”praktiska yrken” är snickare men det finns mängder av nya semipraktiska yrken så som IT-ingenjör, gymnasie ekonom och programmerare som lika gärna skulle kunna ges i gymnasieskolan. Ungdomsarbetslöshet och arbetslöshet existerar knappt i Schweiz (annat än bland invandrare) eftersom de har det här systemet. Det är endast 25 procent som får läsa vidare vid universitet vilket innebär att även om du läser praktisk filosofi så får du ett jobb. I Sverige leder en kandidatexamen i praktisk filosofi rakt ut i arbetslöshet men det gör det inte i Schweiz eftersom så få får läsa på högskola. Få känner till det bland den okunniga pöbeln och politikerklassen i Sverige men de schweiziska bankerna består till 50 procent av gymnasieutbildade och här ingår inte bara killen som lånar ut pengar till dig på ditt lokala bankkontor men också traders, analytiker, tekniker osv. Till saken hör att 85 procent av alla jobb är praktiska - de behöver inte vara ”enkla eller monotona” men praktiska. Detta gäller även läraryrket. Fram till 1960-talet var sjuksköterska en gymnasieutbildning och låg och mellanstadielärarna utbildades vid seminarier som motsvarade gymnasiet. Lärare som sådant är ett mycket praktiskt yrke. Reklambranschen är full av människor som har läst på Berghs och inte något universitet. Varför då? Det samma kan också sägas om journalistyrket. Det kryllar av journalistutbildningar i Sverige (trots att det är en döende bransch) men går du tillbaka till 1960-talet hade i princip alla journalister inte läst på högskola men på folkhögskola och gymnasium.
Problemet ligger hos politiker som vill göra var enda utbildning till en universitetsutbildning och akademisera allting. De gör det i grundskolan. Ungarna skall kunna göra mycket tekniska och svåra analyser när de är 12-13 år trots att kidsen knappt kan läsa och skriva ordentligt. Pratar du med gemene lärare (och jag känner många) kan de inte förstå det själva heller. Ja, de förstår inte själv vad de undervisar eftersom dumskallarna (som inte fattar någonting heller) tror att 100 procent av alla svenskar arbetar med superanalytiska jobb när det kanske bara är 5 procent som gör det. Jag är liksom nationalekonom i grunden och gör fan ingenting analytiskt överhuvudtaget. Fram till 1900-talets början i Sverige så gavs bara nationalekonomi vid universiteten. Företagsekonomi lästes vid gymnasieskolorna – bland annat Frans Schartaus i Stockholm. De hade i sin tur långtgående samarbete med näringslivet. Vidare, företagsvärlden tog sitt ansvar (vilket de inte gör idag) och utbildade de som de ville ha. Folk fick bra betalda jobb och fick jobb efter avklarad utbildning.
Alla vet vad som behövs göras i Sverige men så länge liberaler, kommunister, pedagogik professorer och särintressen får styra skolan går saker och ting åt helvete och det kommer fortsätta att gå åt helvete. Den Schweiziska och Singaporianska modellen är ”grymling” och hade vi hade vi haft den hade vi löst stora delar av de problem vi har idag med skolan men den post-marxistiska vänstern och liberalerna har för mycket politiskt inflytande över institutionerna.
Jag hoppas att L skall dö sotdöden men jag betvivlar det med tanke på hur litet folk kan om politik, ekonomi och så mycket annat. Människor som kan något eller vill väl ser sina karriär gå åt helvete. Det värsta är nog svensken som fortsätter att rösta in samma gäng val efter val. Jag hoppas verkligen på en sund konservativ våg i Sverige men det är att hoppas på för mycket.
Faktum är att de fullständigt raserade värdet på en gymnasieutbildning. Går du tillbaka till 1990-talet hade vi fortfarande mängder av gymnasieekonomer och gymnasieingenjör (fyra år) som arbetade på banker och på industriföretag. I näringslivet finns det fortfarande ett par sådana kvar – en del av dem på rätt höga positioner. Idag får du inte ett jobb om du läser ekonomilinjen på gymnasiet och gymnasieingenjör är borttagen. Du har mängder med yrken som lika gärna kan läsas (och har läst vid gymnasium). Vi skulle kunna göra till exempel lågstadielärare, journalist, it-tekniker och säkert femtio utbildningar till som ges vid högskolan till gymnasieutbildningar.
I Schweiz (som är i framkant eftersom de aldrig ersatte sitt konservativa system med ett liberalt system) läser 75 procent praktiska gymnasieprogram. I Sverige tror man att ”praktiska yrken” är snickare men det finns mängder av nya semipraktiska yrken så som IT-ingenjör, gymnasie ekonom och programmerare som lika gärna skulle kunna ges i gymnasieskolan. Ungdomsarbetslöshet och arbetslöshet existerar knappt i Schweiz (annat än bland invandrare) eftersom de har det här systemet. Det är endast 25 procent som får läsa vidare vid universitet vilket innebär att även om du läser praktisk filosofi så får du ett jobb. I Sverige leder en kandidatexamen i praktisk filosofi rakt ut i arbetslöshet men det gör det inte i Schweiz eftersom så få får läsa på högskola. Få känner till det bland den okunniga pöbeln och politikerklassen i Sverige men de schweiziska bankerna består till 50 procent av gymnasieutbildade och här ingår inte bara killen som lånar ut pengar till dig på ditt lokala bankkontor men också traders, analytiker, tekniker osv. Till saken hör att 85 procent av alla jobb är praktiska - de behöver inte vara ”enkla eller monotona” men praktiska. Detta gäller även läraryrket. Fram till 1960-talet var sjuksköterska en gymnasieutbildning och låg och mellanstadielärarna utbildades vid seminarier som motsvarade gymnasiet. Lärare som sådant är ett mycket praktiskt yrke. Reklambranschen är full av människor som har läst på Berghs och inte något universitet. Varför då? Det samma kan också sägas om journalistyrket. Det kryllar av journalistutbildningar i Sverige (trots att det är en döende bransch) men går du tillbaka till 1960-talet hade i princip alla journalister inte läst på högskola men på folkhögskola och gymnasium.
Problemet ligger hos politiker som vill göra var enda utbildning till en universitetsutbildning och akademisera allting. De gör det i grundskolan. Ungarna skall kunna göra mycket tekniska och svåra analyser när de är 12-13 år trots att kidsen knappt kan läsa och skriva ordentligt. Pratar du med gemene lärare (och jag känner många) kan de inte förstå det själva heller. Ja, de förstår inte själv vad de undervisar eftersom dumskallarna (som inte fattar någonting heller) tror att 100 procent av alla svenskar arbetar med superanalytiska jobb när det kanske bara är 5 procent som gör det. Jag är liksom nationalekonom i grunden och gör fan ingenting analytiskt överhuvudtaget. Fram till 1900-talets början i Sverige så gavs bara nationalekonomi vid universiteten. Företagsekonomi lästes vid gymnasieskolorna – bland annat Frans Schartaus i Stockholm. De hade i sin tur långtgående samarbete med näringslivet. Vidare, företagsvärlden tog sitt ansvar (vilket de inte gör idag) och utbildade de som de ville ha. Folk fick bra betalda jobb och fick jobb efter avklarad utbildning.
Alla vet vad som behövs göras i Sverige men så länge liberaler, kommunister, pedagogik professorer och särintressen får styra skolan går saker och ting åt helvete och det kommer fortsätta att gå åt helvete. Den Schweiziska och Singaporianska modellen är ”grymling” och hade vi hade vi haft den hade vi löst stora delar av de problem vi har idag med skolan men den post-marxistiska vänstern och liberalerna har för mycket politiskt inflytande över institutionerna.
Jag hoppas att L skall dö sotdöden men jag betvivlar det med tanke på hur litet folk kan om politik, ekonomi och så mycket annat. Människor som kan något eller vill väl ser sina karriär gå åt helvete. Det värsta är nog svensken som fortsätter att rösta in samma gäng val efter val. Jag hoppas verkligen på en sund konservativ våg i Sverige men det är att hoppas på för mycket.
Mycket bra inlägg!
