Citat:
Ursprungligen postat av
apekatta
Jag önskar att du hade rätt, men det är du som har fel. Båda fallen existerar och det var pga svår ME. Inga fler gissningar där tack, har så mycket kärlek för dessa två kvinnor.
Vet inte vem "den andra kvinnan" du nämner är, men kvinnan vi pratar om har fått sitt avskedsbrev till eftervärlden publicerat här:
https://www.svd.se/har-ar-anne-ortegrens-avskedsbrev
Önskar att ME inte behövde förklaras i en tråd om detta fruktansvärda mord. Sjukdomen är ingen ursäkt att få döda sina barn. Men om vi kan sluta kalla sjukdomen "trötthet" eller "hittepå" och "inget svårt" kan många, många, många andra liv räddas. Det är min högsta önskan.
Läs och begrunda nedanstående. Nej dessa skräckreportage är rena förfalskningar av fakta.
Det hela framställdes som att två stackars ME-sjuka kvinnor till slut hade fått tillträde till Schweizisk suicidklinik för att - pga ME-sjukdomen - få möjlighet att hellre välja döden.
Det var inte så.
De hade visserligen ME-diagnoser bägge två, men den ena hade en inoperabel hjärntumör och den andra kvinnan, "Anne" som du nämner, beviljades aldrig tillträde på suicidklinken, utan tog sitt liv i Sverige.
Dessa osanna reportage är exakt sådant som dödar hoppet om bättre liv för anhöriga och ME-sjuka.
Alldeles särskilt kanske för redan nedstämda föräldrar som får ME-diagnos på barn nummer två.
Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Det finns två kvinnor, Anne och Camilla, som för runt ett år sedan suiciderade och samtidigt hade ME. Anne var ansvarig för en ME-tidning som publicerades i nätupplaga. Såvitt jag förstår hade båda kvinnorna haft sjukdomen ME i ca 16 år.
Camilla led av en långsamt tillväxande inoperabel hjärntumör som gav henne epilepsi. Anfallen kom tätare när tumören växte. Den var godartad = satte inga dottermetastaser men var samtidigt elak eftersom den fortsatte växa och förstöra hennes hjärna. Hon skulle sannolikt bli allt mer förlamad, få mer huvudvärk och epilepsianfallen skulle komma oftare. Camilla sökte och beviljades tillträde till en suicidklinik i Schweiz dit hon åkte tillsammans med sin make, där dog hon.
Anne led "endast" av sjukdomen ME och inte av någon tumör i hjärnan. Anne ville avsluta livet på suicidklinik i Schweiz och hade berättat för omgivningen att så skulle ske. Dock godkände kliniken inte henne och hon tog i stället sitt liv hemma i Sverige. De första publicerade uppgifterna om att hon hade gått bort innehöll uppgifter om kliniken i Schweiz, men detta var felaktigt och dementerades.
De Schweiziska kliniker som jag har läst om beviljar inte att en person blir patient och får suicidhjälp
på grund av en icke dödlig sjukdom där var tionde helt tillfrisknar och hälften förbättras över tid.
Därför är ME inte en godkänd sjukdomsdiagnos för läkarassisterat suicid på sådan klinik. Precis lika lite som diabetes, reumatism, livsleda eller depression är det.
Att formulera att föräldrarna "hjälpte barnen" genom att döda dem är bland det mest obehagliga som kommit fram i denna tråd. Har vederbörande totalt hjärnsläpp?? Hjälpte då också autistiske Bobbys mamma och styvpappa honom att dö?
Smärta kan behandlas, svårigheter att sova och depressioner likaså. Forskning pågår kring bot.
Det finns inget "barmhärtigt hjälpsamt" att döma sina hemundervisade mentalt kapabla döttrar till döden för en diagnos som ME. Det är det ulltimata föräldrarsveket och övergrepp på själva skapelsen.
Hur hålögda, ledsna, uppgivna eller hur dåligt bemötta föräldrarna eller barnen än kan ha varit i något sammanhang.
Det finns enligt mitt förmenande ingen förlåtelse varken på jorden eller i helvetet, om man nu är troende, för mord på sina barn. Aldrig någonsin.