Citat:
Ursprungligen postat av
Lantarbetaren
Vet inte varför Pär Holmgren slutade på Svt som vädergrabb men kan det ha varit en blandning av för låg lön och ett kall (alltså här finns det mycket pengar att göra).
Nu är profeten - sedan han stått i skugga i flera år i klimatcirkusen - uppsatt som nummer 2 på Mp:s EU-lista sedan han plötsligt löst medlemskap i Miljöpartiet.
Bah- Kunkhe toppar listan sedan det gått upp för henne att hon är rökt som minister även om S och Mp till slut får ihop denna röra.
Två saker finns att säga om detta:
1) Det är alltmer genomträngande Följ pengarna överallt i samhällsskiten. (Holmgren och Bah- Kunkhe söker pengarna, som alla andra).
2) Det måste vålla besvikelse i Mp.s kadrer (såna som låst upp stugan, matat in ved i kaminen, värmt upp mötesrummet, passat kaffekitteln, ställt fram stolar etc när Pär Holmgren kan lösa medlemskort i går och idag bli nominerad som nummer 2 på EU-listan).
Har inget att invända mot saken i sig, att verka för att rena jorden och haven.
Men här handlar det om gällande ovan personer girighet och hur fan mycket pengar dessa kan krama ur komplexets ymnighetshorn.
Klimat och politik
Även om tråden handlar om global uppvärmning/växthuseffekten så är det även här som klimatpolitik
diskuteras.
Det du lyfter fram, att politiker i minskande utsträckning styrs av idéer och ideal och i växande utsträckning av personliga intressen och girighet är IMHO ett generellt problem som även sätter sin prägel på delar av klimatpolitiken.
En fråga man måste ställa innan man helt riktar fokus på politiker i denna fråga är:
– Speglar egenintresse och girighet politikers ageranden mer än vad det gör hos befolkningen som helhet?
Om inte, så är det kanske snarare ett generellt samhällsproblem eller ett kulturellt problem än ett politikerproblem?
Eller, ska vi bara acceptera att det är så? Kanske är idéer, ideologier och personer med övertygelse eller kall något som håller på att dö ut?
Kall enligt SO
"Verksamhet som uppfattas som livsuppgift särsk. om yrke som antas ha högre syften <ngt högt>."
Jag vill gärna ha lärare, läkare, politiker och många andra som har sitt yrke som ett kall.
I debatten, då inte minst den som styrs från fackligt håll, ser det IMO ofta ut som om syftet är att förbjuda och förhindra att någon upplever sitt yrke som ett kall.
Kan det komma fram en bra klimatpolitik, från politiker, som är rena "yrkespolitiker" utan någon djupare kunskap om, känsla för eller övertygelse om klimatfrågor?
Kanske har Pär Holmgren, som meteorolog, bättre kunskap om klimatfrågor än de allra flesta politiker? Om han dessutom tror på det han håller på med, utgående från ett allmänmänskligt perspektiv, så är det ännu bättre.
Om karriärbytet inte är något annat än ett kliv på karriärstegen så är det mer tveksamt IMO...
Kanske är det mer lönsamt att vara politiker än att vara meteorolog. Att det är betydligt mer lönsamt att vara EU-politiker än att vara politiker i Sverige det vet vi redan.
–