Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Protokollföraren skriver otydligt. Men du får tolka texten själv.
Högerklicka och välj alternativet "öppna med", då kommer det upp en lista på de program du har installerade på din dator. Adobe Reader brukar fungera bra för PDF-filer.
Det här är inte platsen för att diskutera fenomenet, men en kvinna jag känner, som skaffade ny man så där fort (efter bara tre månader hade hon ett konto på Mötesplatsen), och då var dödsfallet ändå oväntat (mannen dog i ett astmaanfall, han hade glömt sin astmaspray), sa att hon kände sig "halv". Att hon saknade själva känslan att vara del i ett par, att hon inte kunde leva så. (Det är främmande för mig också, att tänka så när man mist en älskad.)
Angående gift och sambo så har det betydelse för det juridiska. Sambos ärver inte varandra och har inte heller försörjningsskyldighet för varandra, de får inte adoptera den andras barn, sambos får inte heller automatiskt ut försäkringsersättning om en person dör i en arbetsplatsolycka t.ex., utan att vara speciellt insatt med namn och godkänd av försäkringsbolaget som förmånstagare - vilket en äkta hälft får. (Vet ett sådant fall.) Jag utgår ifrån att det är likadant i Danmark.
Alltså hade Kim inte varit försörjningsskyldig för Ole även om hon hade levat, så han hade inte rätt att kräva skadestånd enligt paragrafen "förlust av familjerförsörjaren", som han gjorde. Och det gick ju inte igenom heller, så rätten resonerade precis som jag. Så skäll på dom och inte på mig! Han hade inte heller fått ut något på en livförsäkring, om Kim haft en sådan, om inte Kim specifikt skrivit in honom som förmånstagare. Utan det beloppet hade gått till föräldrarna.
Om vi ska resonera rent moraliskt och inte juridiskt, så tycker jag att det Ole fick var väldigt lågt.
Jag tycker att han borde fått åtminstone vad KiMs föräldrar fick tillsammans.
Hur som helst var de Sambos och planerade sin framtid utifrån bådas förväntade inkomster. Eftersom Ole pluggade så var det kanske KiM som bidrog mest till det gemensamma hushållet?
VI VET INTE. Och därför är den här diskussionen så oerhört tarvlig, om något som vi inte alls har en aning om.
PS. Stora bokstäver är
inte skäll. Ledsen om det ser aggressivt ut. Jag försöker bara skriva tydligt. För jistanes, vilket ältande om strunt.

Om och om igen. Hur orkar du lägga ner energi på en rättighet som alla brottsoffer har? Och som ingen har med att göra utanför domstolen?