Citat:
Nej, jag ställer inte upp på påståendet, rent generellt. Aha. Så då ställer du ändå upp på påståendet om att religion = mentalsjuka, men beroende på hur "pådyvlande" den religiöse är.
Bågo har aldrig definierat det begreppet riktigt, men verkar mena att det handlar om ALLA religiösa som (a) försöker övertyga andra och (b) använder (eller iaf försöker använda) fakta för det. Notera annars att det ju är precis så alla gör som argumenterar om vad som helst. Men om just religiösa som gör det tycker h*n att de är mentalsjuka.
Vad är DIN definition? Kan man vara religiös och mentalt frisk och argumentera för sin sak på liknande sätt som alla andra argumenterar för sina saker?
Min åsikt: Självklart! Allt annat påminner ju om missbruket i Sovjetunionen av psykiatri mot politiska dissidenter och för all del även religiösa.
Betr självmordsbombare öht, oavsett orsak, är det förstås lättare att se skäl till att ifrågasätta den mentala hälsan. Men för min del är jag tveksam även där om att ställa en psykiatrisk diagnos. Jag är ju inte en psykdoktor! Jag är självklart emot all sorts fanatism ändå av flera olika skäl. T ex tror jag helt enkelt inte att det fungerar i längden, även om man skulle ha rätt i sak. Man kan ju t ex bli fett irriterad på Trump och den delen av det politiska spektrumet, men t ex mord skulle ju bara visa att de som gör det är ännu värre. Sen kan man nog även fundera på hur man ser på dem som offrar sitt liv för en sak vi tycker är BRA. Var t ex de tyska officerare som försökte mörda Hitler mentalsjuka? Jag tror inte det, och nog inte du heller, utan vill nog snarare se dem som hjältar. De som nazisterna såg som terrorister har nog iaf jag lätt att se som hjältar. Är det bara för att de stod på den goda sidan? Men hur vet man objektivt vilken sida som har rätt och som är god? Tänk om de islamistiska självmordsbombarna har RÄTT i sak? Det tror jag inte, vill inte tro det, och ser heller ingen anledning att tro. Men OM de har rätt är ju DE hjältar. Och vi andra mentalsjuka?
Nej, det här duger inte. Släpp hela spåret om psykiatriska sjukdomsstämplar, eller överlåt det iaf till professionella psykiatriker. Dessutom fungerar det nog inte alls som medel när man ska övertyga någon om att denne har fel.
Bågo har aldrig definierat det begreppet riktigt, men verkar mena att det handlar om ALLA religiösa som (a) försöker övertyga andra och (b) använder (eller iaf försöker använda) fakta för det. Notera annars att det ju är precis så alla gör som argumenterar om vad som helst. Men om just religiösa som gör det tycker h*n att de är mentalsjuka.
Vad är DIN definition? Kan man vara religiös och mentalt frisk och argumentera för sin sak på liknande sätt som alla andra argumenterar för sina saker?
Min åsikt: Självklart! Allt annat påminner ju om missbruket i Sovjetunionen av psykiatri mot politiska dissidenter och för all del även religiösa.
Betr självmordsbombare öht, oavsett orsak, är det förstås lättare att se skäl till att ifrågasätta den mentala hälsan. Men för min del är jag tveksam även där om att ställa en psykiatrisk diagnos. Jag är ju inte en psykdoktor! Jag är självklart emot all sorts fanatism ändå av flera olika skäl. T ex tror jag helt enkelt inte att det fungerar i längden, även om man skulle ha rätt i sak. Man kan ju t ex bli fett irriterad på Trump och den delen av det politiska spektrumet, men t ex mord skulle ju bara visa att de som gör det är ännu värre. Sen kan man nog även fundera på hur man ser på dem som offrar sitt liv för en sak vi tycker är BRA. Var t ex de tyska officerare som försökte mörda Hitler mentalsjuka? Jag tror inte det, och nog inte du heller, utan vill nog snarare se dem som hjältar. De som nazisterna såg som terrorister har nog iaf jag lätt att se som hjältar. Är det bara för att de stod på den goda sidan? Men hur vet man objektivt vilken sida som har rätt och som är god? Tänk om de islamistiska självmordsbombarna har RÄTT i sak? Det tror jag inte, vill inte tro det, och ser heller ingen anledning att tro. Men OM de har rätt är ju DE hjältar. Och vi andra mentalsjuka?
Nej, det här duger inte. Släpp hela spåret om psykiatriska sjukdomsstämplar, eller överlåt det iaf till professionella psykiatriker. Dessutom fungerar det nog inte alls som medel när man ska övertyga någon om att denne har fel.
Och ja, man kan vara mentalt frisk och argumentera för sin sak.
Det går att argumentera för sin tro på spöken, gudar, älvor, tomtar o.s.v. utan att vara mentalt störd.
Nu är jag inte doktor, psykolog eller nåt i den stilen, men någonstans finns det säkert en gräns för vad som klassas som mentalsjukdom. Min erfarenhet är att det är mer ok att påstå att man har en relation med en gud än med älvor, t.ex. Dock har ingen kunnat förklara varför, mer än att det har med tro att göra.