Religion - en mentalsjukdom

Aha. Så då ställer du ändå upp på påståendet om att religion = mentalsjuka, men beroende på hur "pådyvlande" den religiöse är.

Bågo har aldrig definierat det begreppet riktigt, men verkar mena att det handlar om ALLA religiösa som (a) försöker övertyga andra och (b) använder (eller iaf försöker använda) fakta för det. Notera annars att det ju är precis så alla gör som argumenterar om vad som helst. Men om just religiösa som gör det tycker h*n att de är mentalsjuka.

Vad är DIN definition? Kan man vara religiös och mentalt frisk och argumentera för sin sak på liknande sätt som alla andra argumenterar för sina saker?

Min åsikt: Självklart! Allt annat påminner ju om missbruket i Sovjetunionen av psykiatri mot politiska dissidenter och för all del även religiösa.

Betr självmordsbombare öht, oavsett orsak, är det förstås lättare att se skäl till att ifrågasätta den mentala hälsan. Men för min del är jag tveksam även där om att ställa en psykiatrisk diagnos. Jag är ju inte en psykdoktor! Jag är självklart emot all sorts fanatism ändå av flera olika skäl. T ex tror jag helt enkelt inte att det fungerar i längden, även om man skulle ha rätt i sak. Man kan ju t ex bli fett irriterad på Trump och den delen av det politiska spektrumet, men t ex mord skulle ju bara visa att de som gör det är ännu värre. Sen kan man nog även fundera på hur man ser på dem som offrar sitt liv för en sak vi tycker är BRA. Var t ex de tyska officerare som försökte mörda Hitler mentalsjuka? Jag tror inte det, och nog inte du heller, utan vill nog snarare se dem som hjältar. De som nazisterna såg som terrorister har nog iaf jag lätt att se som hjältar. Är det bara för att de stod på den goda sidan? Men hur vet man objektivt vilken sida som har rätt och som är god? Tänk om de islamistiska självmordsbombarna har RÄTT i sak? Det tror jag inte, vill inte tro det, och ser heller ingen anledning att tro. Men OM de har rätt är ju DE hjältar. Och vi andra mentalsjuka?

Nej, det här duger inte. Släpp hela spåret om psykiatriska sjukdomsstämplar, eller överlåt det iaf till professionella psykiatriker. Dessutom fungerar det nog inte alls som medel när man ska övertyga någon om att denne har fel.

dina, och allas, synpunkter spelar i stort sett huvudrollen i diskussioner,

(onödig/meningslös information existerar inte)

nåväl,
frågan begränsas inte av hur du fått information om andras livsmening (tänkt på, frågat, läst tankar etc), utan gällde om en avvikande livsmening från din, blir meningslös enligt din "meningsfullhet-referens"

Om jag anser att ditt liv är meningslöst, varför skulle det betyda något för dig?
Det finns teister som anser att mitt liv är meningslöst, då jag inte tror på någon gud (oftast menar de just deras gud, men det säger de inte), men det är inget jag bryr mig om.

Mycket intelligent påstående... Så du menar alltså att alla kulturer, alla folkslag i lågt räknat 15000 år lidit av en sinnessjukdom?

Det betyder att alla ifrån Babylonierna, Grekiska väldet, Romarriket, Mesopotamien mm, mm har varit sinnessjuka? Med tanke på att faktiskt fler människor i Världen tror på någon form av övernaturlig entitet än det finns ateister skulle i din världsbild betyda att majoriteten av människor i världen lider av mentalsjukdom. Då sjukdom är en avvikelse från det normala så menar du att ni ateister på något sätt är friska trots att ni är i klar minoritet och vi som är religiösa som är i klar majoritet är galna.

Mycket märklig slutsats. Med tanke på att du fascineras så mycket av Dawkins kan jag säga att han inte har producerat en vetenskaplig avhandling eller annan tes på en herrans massa år. Hans korståg emot religionen är snarare en jakt för uppmärksamhet än något annat. Precis som i fallet med DEN nu mera avlidna alkoholisten Christoffer Hitchens så ser Dawkins till att nästan bara debattera emot människor han vet han kommer vinna debatterna emot. Kort sagt så debatterar han nästan alltid emot religiöst fundamentalistiska dårar som tex katoliker eller folk som tror att Jorden är 6000 år gammal för att dra alla religiösa över en kam och missleda debatten.

Att kunna tro på något utöver sig själv är en källa av styrka, inte svaghet. Att dock vara besatt av den materiella världen och aldrig kunna tro på något utöver ens egna perception är ett tecken på både bristande intelligens och narcissism i mina ögon.

Religion handlar om TVÅ saker:
Förtryck och rädsla. Framförallt det senare.

Termen förtryck används ofta för att beteckna hur en grupp hålls nere med hjälp av maktbefogenheter”.

Ur ett historiskt perspektiv:
Religionens syfte har alltid varit att styra en grupp människor. Oavsätt om avsikten från början var ond eller god så kvarstår faktum att man genom religionen har samlat människor. Man har ”enat” dessa kring en påhittad ideologi. Alla som har gått emot religionens ord har gjort fel och ska därmed straffas. Alltså bygger man upp RÄDSLA för att inte göra så som ens religion förespråkar.
I detta läge kan man avkräva sina medlemmar på pengar och värdesaker.
Självklart i utbyte mot att du hamnar i himlen. (Eller paradiset med oskulder).
Så RÄDSLAN för att hamna i helvetet eller någon annan uppmålad bild av ett otrevligt ställe, gör att man lägger sitt liv i religionens händer och gör som man blir tillsagd.

Sen har religionen som företeelse förändrats något genom åren och tolkats på lite olika sätt. Men grundprincipen är att ”gör som vi säger, annars händer det här”. Vilket är maktutövning och förtryck.

Problemet är att de som utövar/tror på religion inte ser detta.
Man är så rädd för att hamna ”på fel sida” när ens gud möter upp efter döden, så man vågar inte ens tänka tanken att allting bara är påhittat. ”Det måste finnas en gud”.

Du kan inte ta exempel med folk flera tusen år tillbaka då man inte hade den kunskap vi har idag. Jag säger inte något om att folk förr, eller i områden som inte är upplysta, var/är troende, då de inte hade/har tillgång till den kunskap vi har.
Men den som idag lever i en upplyst värld med allt vi vet, och ändå tror på tomtar och troll har en mental störning. Ungefär som att jag inte anser att människor som förut trodde att jorden var platt var galna när de inte kunde veta bättre. Men om folk idag tror att den är platt, ja, då är de mentalt störda.
Dessutom kan vi inte säga att majoriteten skulle ha rätt bara för att de är många. Antagligen ansåg en majoritet förr att jorden var platt, men jag antar att den var lika rund då som nu. Verkligheten avgörs inte genom majoritetsval.

du glömde inleda första meningen med "jag tycker att.."

tveksamt f.ö. att den handlar om just 2 saker..

frågan gäller inte vad du eller någon värderar och tycker, utan söker ett rationellt, deduktivt och känslofritt svar,

Återigen så drar du upp ett extremt exempel. Ja om man tror Jorden är platt idag så är man störd eller väldigt ointelligent eller bor i djupaste Afrika. Min poäng är att vetenskap och religion inte behöver vara i konflikt med varandra. Bokstavstolkare är korkade vi kanske kan hålla med om det.

Miljontals religiösa tror på sin skrift (säger de). Är alla korkade?
Eller är det bara korkat att tro på det (i skrifterna) som är motbevisat?

Var i NT står det att Jorden är platt? Tänker du på när Satan tar upp Jesus på ett högt berg och erbjuder honom alla världens riken?