Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Önskar dig lycka till.
Får jag komma med ett råd så är det att erkänna för din sambo. Gick själv i många år och smygsöp och knarkade, alla lögner kring detta var nästan en värre känsla än att slutligen börja jobba med rehab.

När det väl blev uppenbart pga inläggning på psykakuten, visade det sig att dom flesta visste eller trodde att allt inte stod rätt till.

Tack för svar.

Jo jag vet ju att jag borde berätta. Det skulle ju kännas bättre och göra det lättare att bryta drickandet kanske men rädslan för hur hon ska reagera är stor. Hon vet om att jag är alkoholist, det berättade jag faktiskt första gången vi sågs och nu har vi bott ihop i ett halvår. Men det är svårare att erkänna att jag börjat dricka nu. Jag är rädd att hon ska tycka att det är sista droppen och dra och jag skäms ju för min oärlighet hittills. Jag vill ju helst trappa ner utan att bli märkbart abstinent och fortsätta leva nykter som om inget har hänt.

Det svåraste är ju att hålla sig till mängden jag har tänkt för att trappa ner. När jag väl känner lättnaden av en öl, spänningarna och oron släpper och det plötsligt "ljusnar" så är det väldigt lätt att vakna nästa dag och inse att jag druckit precis lika mycket som vanligt, eller mer. Omdömet ryker ju så fort jag blir påverkad också så en öl för att bota den värsta abstinensen blir ju gärna flera och så samma sak nästa dag. Det är ju en av faktorerna som gjort mig till alkoholist såklart. På så vis hade det varit lättare att bryta cold turkey men det kan jag bara göra om jag kommer under läkarvård och det vill jag som sagt slippa. Knivigt!

Inte alls knivigt, utan väldigt tydligt vad du bör göra.

Glöm tanken på att trappa ner själv. Som du själv skriver fungerar det inte. Det är läkarvård som gäller för dig 100%. Självklart berättar du för din sambo för att sedan omedelbart boka läkarvård, hon kommer stödja dig i att du verkligen tar tag i problemet på allvar.

Att fortsätta smygsupa, misslyckas med nedtrappning och leva i en lögn kommer inte leda till något gott.

Sen undrar jag om 5-6 öl om dagen verkligen är så farligt för cold turkey? Ångest kommer du få så klart men fysisk abstinens krävs det väl mer än så, farlig abstinens alltså. Kanske kan du sluta cold turkey med hjälp av antabus, utan nedtrappning?

Jag känner igen både din situation och dina tankar/oro. Är ju omöjligt att veta för en utomstående hur din sambo skulle reagera om du ärligt berättade hur du mår.

Kan bara säga att för egen del så smög jag med allt tills jag kraschade och hamnade på psykakuten. Sett så här i efterhand ångrar jag djupt att jag inte var ärlig mot mina närstående. Hade besparat mig och framförallt mina nära en massa lidande.

Jag har fått ep-anfall flera gånger när jag slutat cold turkey. Det går inte. 6-7 starköl om dagen (50cl) kan jag inte klippa rakt av.

Jag har gammal antabus hemma som jag faktiskt funderar på att ta när jag kommer ner på noll. Tanken är annars att försöka klara mig på 4 starköl i ett par dagar och sen klippa helt, kanske någon folköl mot det värsta.

Jag vet ju som sagt att det blir avgiftning förr eller senare om jag inte fixar det själv. Alternativet kanske är polikliniskt avgiftning där man får med sig medicin hem men det går de nog inte med på eftersom jag erkände att jag druckit på antabus en gång. Då tror de att jag kommer dricka på oxascand också vilket jag aldrig gjort och skulle inte göra så länge doseringen är rätt. Möjligen att jag kan få lite Tegretal eller vad det heter så jag slipper oroa mig för krampanfall.

Hursomhelst skriver jag här nu för att göra det mer offentligt vad jag försöker med. Jag tänkte skriva hur det går också så lär jag ju se själv när/om jag fortsätter misslyckas med nedtrappningen. Då tar jag i så fall kontakt med vården igen och tar det därifrån.

Att öka på Baklofenet verkar hjälpa en del i alla fall.

Låter väl som en bra plan men jag måste säga att jag blir väldigt förvånad över att du får epilepsianfall (för det är väl det som avses här?) av att klippa när du har druckit såpass "låga" doser. Hur går det till då? Alltså, hur ser det ut när du får dem anfallen?

Fast du kanske dricker Arboga tioprocentigt?

Jag bad faktiskt mitt ex att filma om jag skulle få ett epilepsianfall då hon påstod att jag legat och krampat i sängen en gång, och en annan gång vaknade jag till och hade ont i tinningen. Då hade jag suttit och skakat i datorstolen sa hon, innan jag ramlade ur den och slog huvudet i hörnet på datorn. Varje gång har jag inget som helst minne av det utan bara ont här och där. Jag står plötsligt och pratar med henne utan att veta riktigt hur jag kom dit.

När jag fick mitt tredje anfall så gjorde hon som jag sa och filmade. Då ligger jag halvt över ett glasbord och skakar. Jag tror att jag faktiskt tänkte gå och lägga mig för att jag kände att nåt var på gång, men jag kom inte mer än till stående ställning. Så klippet börjar med att jag ligger med bröstet och huvudet över bordskanten och underkroppen på golvet innan jag skakande glider med hals och huvud över bordskanten och drämmer i golvet. Skrapade upp halsen på glasskivan. Det rinner blod ur munnen ner på golvet och hon får ingen kontakt med mig. Den videon har jag kvar men har bara orkat titta på den ett par gånger då det är så obehagligt att se. Jag mår väldigt dåligt nu bara av att minnas det och skriva det här. Visserligen en bra påminnelse om att jag aldrig någonsin vill drabbas av det igen. Fy helvete.

Dessa anfall har i och för sig kommit när jag har klippt högre doser än dessa 6-7 starköl 5.2% som jag legat på nu. Då har jag legat på, i värsta fall, 8 stycken 7,2% per dag i kanske två veckor efter att ha legat på 8 stycken 5,2% i ett par månader. Då har jag varit ett vrak och det är jag absolut inte nu. Läkarna har dock varnat mig och sagt att när man väl fått EP så är det lättare att det händer igen. En gång drack jag 8 starköl om dagen i två veckor och de rekommenderade avgiftning innan jag gick tillbaka i behandling för att jag hade risk för EP.

Det kan vara värt att nämna att jag väger bara strax över 60 kilo så alkoholmängden påverkar mig därefter.

Jag tror inte att jag skulle få EP om jag klippte rakt av nu när jag trappat ner lite. Jag har druckit 5 starköl och en folköl igår och 4 starköl idag utan att svettas så mycket. Att jag envisas med nedtrappning är dels för att jag vill slippa oroa mig för EP för den oron kommer direkt med abstinensångesten och jag vågar inte stå upp med rädsla för att vakna med bruten nacke osv, även om det är otroligt. Men mestadels vill jag inte ha märkbara abstinenssymtom.

Nu kan jag glatt meddela att jag höll mig till ett sexpack folköl under gårdagen vilket motsvarar fyra starköl, helt enligt min plan. Det hjälpte helt klart att gå på möte och dela om att jag har slirat ordentligt senaste tiden och även snacka med ett syskon i största allmänhet men där jag även nämnde att jag druckit och inte mått bra.

Folköl är bättre för nedtrappning eftersom det är lättare att hålla koll på alkoholintaget. Ett par klunkar starköl för mycket ger mig den där lilla kicken som skapar merbegäret som gör att jag får så svårt att sätta stopp. Det blir för svajigt i belöningssystemet helt enkelt.

Eftersom jag gått på minst 6 starköl om dagen i flera månader så har jag tänkt stanna på ett sexpack folköl idag också och ser det som en bonus om jag klarar mig på mindre. Jag mår prima i skrivande stund men det är tidigt på dagen så jag vill inte vara för optimistisk men det känns helt klart som att jag inte behöver oroa mig över abstinensbesvär speciellt mycket nu.

Jag klippte haschet för två dagar sedan också och känner mig energisk och glad faktiskt. Jag fick ett härligt skrattanfall när jag såg en rolig meme i mitt facebookflöde så att jag fick den där varma känslan i magen. Det var ett tag sedan sist.

Den stora faran nu är nog att jag börjar slappna av för mycket och får för mig att fira att jag mår så bra. Sambon är borta och jag har ingen tydlig plan med dagen och det vet jag är riskfyllt! Jag har inte köpt folkölen än och systembolaget är nära så det gäller att hålla tungan rätt i mun idag.

Fy fan det där var en av mina farligaste triggers innan jag äntligen lyckades bryta mitt problemdrickande. Att må bra är nästan farligare än att må dåligt för alkisen.

Innan du bestämmer dig för att "fira", se det i stället som att du i stället står i begrepp att förstöra välmåendet med en rejäl dos ångestvatten. För det är ju vad som händer i slutändan, allt det sköna försvinner och endast ångest och skit återstår (som sen ska mildras med mer alkohol).

Precis. Jag har gått den här svängen några vändor även om jag inte är mycket äldre än 30 år gammal så jag vet hur jag "fungerar".

Kontrasterna är farliga. Har jag mått lite halvtaskigt konstant i flera månader och sen plötsligt mår bra så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen, känns det som. Massor av saker att göra som är roliga och svårt att fokusera och ofta har jag tänkt att jag ska ta några öl för att lugna ner mig lite. Jag vänjer mig snabbt vid att vara passiv och trött som jag blir när jag är alkoholiserad och när jag dessutom saknar struktur i vardagen är det lätt att gå åt fel håll när jag väl får kraft att gå någonstans, så att säga.

Jag försöker tänka att jag VÄLJER det ena framför det andra. På så vis synliggör jag konsekvenserna. Om jag VÄLJER att dricka så väljer jag också bort något annat. Istället för att tänka att "Nu MÅSTE jag dricka" eller "nu VILL jag dricka". Att agera på känslor är ju kanske en gemensam nämnare för oss med beroendeproblem.

Känner igen det där. Att må halvtaskigt har varit mitt default-läge större delen av mitt liv De små stunderna av frid och lycka vill man sen maxa med lite alkohol, vilket återställer default-läget där man (konstigt nog) känner sig trygg.

Kanske har du, som jag, ADHD. Svårt att veta vad man ska göra av sig själv etc, känner jag igen.

Hur som helst, i slutändan var det den hårda insikten att INGENTING blir bättre av att dricka som gällde. Jag mår kanon idag tex, trots att det är måndag. Skulle jag ta "några öl" skulle jag må skit i morgon, i stället för att få ytterligare en dag av välmående. Alkohol är off-knappen på allt välmående. Till slut, när problemen hopar sig, är det inte ens kul att vara full längre. Det verkar som du börjar nå vägs ände dock, jag önskar dig lycka till och hoppas att du en dag skippar alkoholen helt och lever ett liv där du är GLAD, STOLT, utan det där eviga DÅLIGA SAMVETET och KRÄMPOR som gör att man fruktar för sitt liv.