Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Man kan ju försöka själv först med olika metoder som ovan; att "ge sig fan på det", lägga pengar i burkar och så vidare. När man sedan märker att ingenting fungerar så lyfter man luren och ringer efter hjälp.

This. Pengar i burken...det lär väl sluta att man plötsligt ska "belöna" sig själv efter x månaders nykterhet och så super man upp hela burken, med planen att prompt återgå till nykterhet dagen efter, men så blir det ju inte. Förmodligen är återställaren ett faktum då man "ändå drack igår" och sedan rullar det snabbt på nedåt.

Jag funderar på att ringa alkoholhjälpen, någon som har erfarenhet? Det håller inte längre, jag kan fan inte öppna en öl utan att fullständigt rasera mitt liv.

En dag i taget och NA, klart!

Har gett upp alkoholen för blev bara ett monster.. Men nu när det är sommar, det grillas, man är på stranden åh allt det där vattnas det i munnen.. Hur ska jag göra? Vet att om jag knäpper en slutar det med drogmissbruk igen. Har varit utan alkohol sen förra sommaren men alltid återfall på alkohol såhär på sommaren. Tips är varmt välkomna!

Jag har nyss börjat gå på AA-möten, bara ett par än så länge men det ger ett lugn och man påminns om varför man kämpat, varför man en gång slutade. Jag köper inte de tolv stegen, Gud och allt det där utan fokuserar på det som hjälper mig, dvs gemenskapen och att lyssna på andras historier.

Om man jämför livet med ett hav som man guppar omkring på så kan det ju vara stormigt ibland och man hamnar lätt på fel kurs, ibland utan att man märker det. Att gå på ett möte känns då lite som att lägga till i en hamn. Man kan ta ner seglen en stund och ta ut en ny kurs för morgondagen, ladda med nya krafter. Om jag själv varit ute på havet för länge; vardagen har rullat på utan att jag stannat upp och funderat, då glömmer jag lätt och jag börjar minnas hur en (eller sex) kalla öl brukade smaka. Ett möte hjälper mig då att minnas all tragik och elände jag lämnat bakom mig, vilket jävla helvete det var och genast är jag istället väldigt tacksam för att jag inte tagit en kall öl i solen idag heller. Sommarvädret kan jag ju njuta av idag till skillnad från de somrar jag druckit bort.

Simma lugnt!

Blev tvinad på mina första NA/AA/CA/DAA möten på behandlingen sen dess har jag avskytt dom tyvärr, men tycker om gemenskapens grund. Dock inte gud osv som du sa, men men what to do? Tycker dock om att lyssna på dom äldre där och ta lärdom.
Ah! Aldrig tänkt sådär, fick en boll i rullning.. Kärlek och respekt till dig! <3

går snart in på min tredje månad nykter. Längsta perioden sedan 13-års åldern. drygt 10 år. Det är kämpigt, det är svårt att tro på sig själv. Jag vet att jag gör så många saker bra, men ja vägrar se dom som annat än självklara. Varje prestation förvandlas till ett ''jaja de va väl på tiden'' Varje snedsteg däremot känns som en kniv i magen. När jag söp kunde jag bara se de lilla ja gjorde rätt, nu när jag är nykter kan jag bara se vad som är fel. Jag försöker lista de bra sakerna jag fått tillbaka i mitt liv sen ja påbörjade min resa (ca 2 år av återfall och vita knogar) pengarna, relationerna, prestationerna. Men likt förbannat sitter trycket kvar över bröstkorgen, ångesten äter upp mig. Får för mig ibland att alkoholen ska lindra men jag vet att det inte är sant.
Läste att grundaren av AA led av depressioner i stort sett hela sitt liv efter att han blivit nykter. Det sådde ett frö, kan behöva lite motargument till tröst.
Blir man någonsin av med sitt beroende eller bär jag det till graven?

Dem säger ju att "Det är lätt att sluta dricka. Det svåra är att börja leva" eller nåt sån't, låter som att det är det du upplever.

Beroendet i sig blir du aldrig av med men man kan växa och börja må bra ändå. Man kan lära sig leva med det och vara lycklig. Det finns många här som skriver saker som "Nykter sedan två år och livet leker, trodde inte ens man kunde må så här bra.", ungefär. Dina tre månader är riktigt bra, men i det långa loppet är det inte så länge. Jag har hört att de ska ta ca 18-24 månader ungefär innan man liksom kan leva som en helt normal människa, men inte ens då kan man dricka alltså.

Hur lång tid det tar beror ju på personen; hur länge man drack och hur hårt, vilket liv man hade innan drickandet (har man något att komma tillbaka till eller ska man börja från start), så det beror nog mycket på vilka förutsättningar man har osv men jag tror att nästan alla kan finna ro i ett nyktert liv. Det finns också de som gett upp för att de hunnit bli så gamla och de har supit hela sitt liv så de har liksom inget att gå tillbaka till, och heller inte tid kvar att bygga upp någon nykter tillvaro. Så de super för de har inget bättre för sig, på riktigt. Det har dock de allra flesta, om det så bara är att förlänga sitt liv med några år.

Hoff!
Drack en 70s Koskenkorva i Måndags, upprepade idiotin på Tisdag, missade jobbet idag.
VM i ångest men i allafall nykter nu, ska upp 06:00 och gå till jobbet och se chefen i ögonen och skämmas igen!

Mvh.

Grattis! Se till att inte lukta sprit bara när du pratar med chefen. Börjar det gå ut över jobbet så har det ju gått för långt. En vanlig alkis som jag försöker hålla mig till fredag/lördag och nyktra till på söndagen så jag åtminstone klarar av jobbet. Fast, jag heller aldrig klarat av att dricka mer än 2 dagar i rad utan att spy konstant. Verkar ha inbyggd antabus

Ju mer man har i hjärnan ju svårare blir det. Alkoholen i sig är nog inte så farlig utan det är alla tankar vi har som vi vill döva som är värre bara en tanke. Hade man mått helt ok i pallet hade man ju inte supit ? Eller ? Iaf jag har pausat aa sköter jobb men super jag vet att jag är välkommen på möten även som aktiv men det känns som om man hycklar då.

Så är det för mig. Kan må hur bra som helst nykter och sedan kommer ett bakslag i livet som ger stark ångest och oro och man känner att "ett par öl tar ju udden av den här vidriga känslan". Dagen efter är ju knappast bättre så... mer öl är ju det första man tänker på.