Citat:
Du har en poäng i att även SD gått som katten kring het gröt när det gäller begreppet etnicitet. Den här beröringsskräcken tror jag beror på att de är rädda för att bli beskyllda för att vara rasister. De flesta rasister använder ju - felaktigt - ordet etnicitet som liktydigt med genetiskt ursprung.
AfS är dock inte bättre på den här punkten. De talar också om svenskar och svenskhet utan att klargöra vad de egentligen menar. Såvitt jag förstått accepterar de dock inte SD:s öppna svenskhet, vilket i förlängningen leder till ett rasistiskt etnicitetsbegrepp.
AfS är dock inte bättre på den här punkten. De talar också om svenskar och svenskhet utan att klargöra vad de egentligen menar. Såvitt jag förstått accepterar de dock inte SD:s öppna svenskhet, vilket i förlängningen leder till ett rasistiskt etnicitetsbegrepp.
Jag är inte heller helt hundra på deras definition, om de nu har någon, men nog bör det finns ett ganska stort spann här, där vi har öppen svenskhet i ena änden och sluten i den andra. I förra fallet kan vem som helst bli svensk genom något slags överenskommelse, i det senare kan ingen bli svensk. Den senare hållningen blir omöjlig i slutändan, såvida man inte har en närmast gammeltestamentlig motsvarighet till svenskhetsbegreppet med två ursprungliga svenskar i en nordisk edens lustgård. Alla känner vi till att våra förfäder vandrade in hit från annat håll en gång i tiden och att det efterhand har förekommit fler tillskott utifrån, om än mest i blygsam skala. Men det måste ju finnas olika steg däremellan, t.ex. att (först) en invandrares barn eller barnbarn generellt får anses svenska, att närbesläktade folk som invandrat snabbare kan betraktas som svenska, etc. Det blir liksom lite fånigt om man bara har att välja mellan Åkesson och Hitler.
Jag såg en diskussion mellan Jordan Peterson och Douglas Murray helt nyligen där jag tycker att de själva skapade en liknande dikotomi. De framhävde att vi lärt halva läxan från 1900-talet, som är att identitetspolitik högerut leder till nazism medan dito vänsterut är mer oklart definierad i vår kultur. Även om jag tycker frågeställningen är intressant och har poänger så var de alldeles för snabba med att avfärda all nationell medvetenhet som farlig. Det är en ny tid nu med nya faror som kräver att vi utforskar våra sinnen och vår identitet ordentligt. Det finns ingen anledning att tro att inte nationella idéer skulle kunna utvecklas, precis som exempelvis marxismen tog sig nya former i postmodernismens klädnad.