Citat:
Ursprungligen postat av
vanartad
Jag håller inte alls med om denna analys. Det handlar om ett förlorat monopol samt en hel rad missgrepp från SD's sida när de insåg att monopolet var över.
SD var länge monopolist när det gällde idéen om att invandringen inte skulle vara Sveriges räddning.
Numera är tom Vänstern kritisk till den sinnessjuka invandrings politik som unisont förordades av ett godhetsknarkande Sverige före 2015.
Anledningen till att SD's motor börjar hacka beror inte på budskapet i sig utan på att att SD har fått konkurrens. I vissa fall förordar Moderaterna explicit en hårdare invandringspolitik än vad ens Jimmie vågar mumla om.
En av SD's styrkor har varit dess kursstabilitet. Denna linje övergavs under innevarande mandatperiod genom Jimmies lätt pinsamma friarstråt. Det vinglades än hit och än dit; SD visade sig vara villiga att kompromissa om vad fan som helst, bara de fick komma in i värmen.
Detta var högst sannolikt ett oerhört misstag.
När sedan de andra politiska partierna under ett tår-ackompanjerat triangulerings-rus skärpte sin migrationspolitik, fann SD till sin förvåning att deras 30-åriga invandringskritik-monopol var saga all.
Som grädde på moset dök ett
Ghost of Christmas Past upp i form av AfS varpå SD's invandringskritik i denna kontext plötsligt framstod som direkt mjäkig. SD insåg, rätt eller fel, att det var fara å färde varefter de begår samma idiot-misstag som 7K gjorde med SD.
Man drog fram rasistkortet! Och inte nog med, i god svensk politisk tradition tilldelade SD det nya partiet en massa fula epitet. AfS - Alternativ för sparkade.
Man behandlade AfS på precis samma sätt som man själv hade blivit behandlad under alla sina år. Mobboffert blev plötsligt mobbare. Det var då,
just då, många svenskars förälskelse dog.
När SD tog sig in i Riksdagen var det nog många som, likt mig, beundrade deras kursstabilitet samt deras ovilja att använda sig av triangulering och politisk smutskastning. SD var på något sätt vår allas fantasi om 'den hederliga och rakryggade politikern'.
SD kan idag sägas ha lyckats med sitt uppsåt att bli ett parti som alla andra:
- Riksdagspolitiker som fifflar med kvitto
- Ideologilöst maktparti - Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.
- Triangulering
- Mobbing av 'avvikande partier' som t.ex. AfS
Avslutningsvis, jag påstår defintivt inte att 7-klövern numera har genomgått en metamorfos till att bli 8-klövern. Jag hävdar dock med bestämdhet att 7-klövern numera har en 'prospect' som tycks göra precis vad fan som helst för att få bära lädervästen.
OK, så om jag förstått dig rätt beror SDs nedgång på att de läcker till M och AfS.
Här är problemen jag har med den teorin:
1) M går helt ofattbart uselt. Ofattbart på så sätt att de har AKB-siffror trots att partiledaren leder överlägset i förtroendemätningar och koras till vinnare i alla TV-debatter. I AKB:s fall korrelerade de usla siffrorna med lika usla förtroendesiffror och debattbetyg, men i UK:s fall är det total spagat mellan två oförenliga ting. Så oavsett om man betraktar M som SD light eller som i ditt fall SD heavy, kan man konstatera att deras charmoffensiv mot invandringskritiska väljare inte funkat alls.
2) Ang AfS: När SD skulle mätas 2010 gick det trots trådens historieskrivningar ganska bra. Några tiondelar under men inte värre än vanligt för 5%-partier. Att det gick relativt bra 2010 och fett dåligt 2014 beror enligt Demoskops Santesson på detta: SD-väljarna 2010 var den ”hårda kärnan” som kallade sig nationalister rakt ut i telefonluren och som inte led av just någon skamfaktor alls. Men 2014 kom det ett nytt skikt av väljare som var allmänborgerliga, som skämdes, som inte såg sig som nationalister och som i många fall inte ens gillade SD. För att sammanfatta: Tuffa grabbarna > Lätta att mäta. Fegisarna > Svåra att mäta. Eftersom det finns goda skäl att anta att AfS-väljarna kommer från de tuffa grabbarna och är typ 2010-SD på steroider, kan man därför anta att de borde vara betydligt lättare att mäta än dagens SD med sin oformliga blandning av tuffingar, fegisar, nybörjare och fan vet vad. Ändå gör AfS inget avtryck i OU alls hos 7 av 8 OI, endast hos Yougov men inte så stabilt att det motiverar särredovisning.
Som jag ser det finns fyra ”möjliga” förklaringar:
1) De tuffa grabbarna som är enkla att mäta har stannat hos SD, de blyga fegisarna som är omöjliga att mäta har gått till AfS. Sannolikhet: Extremt låg.
2) AfS-väljarna har en tyst överenskommelse om att vara för balla för att delta i etablissemangets sketna mätningar. Ingen säger ett knyst och sen får alla en stor fet surpriiiiiiise muthafuckas på valnatten. Sannolikhet: Extremt låg.
3) Samtliga OI utöver YG har i hemlighet grymma AfS-siffror i rådata men har kommit överens om att begrava hela skiten och låtsas som ingenting. Sannolikhet: Obefintlig (enligt mig), 134% av 100 möjiga (enligt de konspirationstroende).
4) Det är precis som det ser ut, dvs att AfS får nöja sig med ett resultat i nivå med SD 1998 eller så. Sannolikhet: Hög.
Om mina antaganden stämmer och M, SD, och AfS floppar samtidigt, kommer min analys tentativt att landa ungefär i trakten av att media, partierna och tyckarna har ältat invandring så olidligt intensivt de senaste 4 åren att väljarna med närmast perfekt tajming tröttnade på skiten dagar innan det som skulle bli den stora folkomröstningen om invandring. Men har vi tur så trollar alla opinionsmätningarna och kommer med en biffig överraskning på söndag.