Citat:
Ursprungligen postat av
CrispyKreem
En sak som kommer att testas i detta val är hur stor efterfrågan egentligen var på ett hårdare SD. Det gamla förment mellanmjölkiga SD som trålade med optimerad upptagningsyta, fångade miljoner 7K-väljare i nätet och slog nya rekord hos olika OI så sent som i somras, valde ju efter sommaren att istället gå all-in med Trump-buffé i form av återvandring, kvotflyktingstopp, klimatskepsis, sänkt abortgräns och Swexit. Budskapen har gått fram med blixtens hastighet i varenda MSM-kanal och debatterats flitigt i alla partiledardebatter. Särskilt aborter, Swexit och klimatet, men även kvotflyktingstoppet som alla 7K-partiledare marknadsförde gratis åt SD genom att förfasa sig över förslaget, från Kristersson och Lööf till Sjöstedt.
Responsen? Well... ett hårdare ”man vill ju inte va cuck”-SD var visst ingen kioskvältare, istället har de tappat runt 3% i flera mätningar. Nåväl, nu är tärningen kastad, och då får vi se – kanske, kanske blir det superskräll för både SD och AfS. Men, om nya tuffare SD floppar samtidigt som AfS blir en flugskit med 0,2... ja, då får vi 4 år med DÖ 3.0 och ett stukat SD i frysboxen. Skicka i så fall räkningen för ytterligare fyra förlorade år till alla som tyckte det var ett genidrag att hetsa Åkesson med ”What’s the matter, McFly? CHICKEN?”.
Jag håller inte alls med om denna analys. Det handlar om ett förlorat monopol samt en hel rad missgrepp från SD's sida när de insåg att monopolet var över.
SD var länge monopolist när det gällde idéen om att invandringen inte skulle vara Sveriges räddning.
Numera är tom Vänstern kritisk till den sinnessjuka invandrings politik som unisont förordades av ett godhetsknarkande Sverige före 2015.
Anledningen till att SD's motor börjar hacka beror inte på budskapet i sig utan på att att SD har fått konkurrens. I vissa fall förordar Moderaterna explicit en hårdare invandringspolitik än vad ens Jimmie vågar mumla om.
En av SD's styrkor har varit dess kursstabilitet. Denna linje övergavs under innevarande mandatperiod genom Jimmies lätt pinsamma friarstråt. Det vinglades än hit och än dit; SD visade sig vara villiga att kompromissa om vad fan som helst, bara de fick komma in i värmen.
Detta var högst sannolikt ett oerhört misstag.
När sedan de andra politiska partierna under ett tår-ackompanjerat triangulerings-rus skärpte sin migrationspolitik, fann SD till sin förvåning att deras 30-åriga invandringskritik-monopol var saga all.
Som grädde på moset dök ett
Ghost of Christmas Past upp i form av AfS varpå SD's invandringskritik i denna kontext plötsligt framstod som direkt mjäkig. SD insåg, rätt eller fel, att det var fara å färde varefter de begår samma idiot-misstag som 7K gjorde med SD.
Man drog fram rasistkortet! Och inte nog med, i god svensk politisk tradition tilldelade SD det nya partiet en massa fula epitet. AfS - Alternativ för sparkade.
Man behandlade AfS på precis samma sätt som man själv hade blivit behandlad under alla sina år. Mobboffert blev plötsligt mobbare. Det var då,
just då, många svenskars förälskelse dog.
När SD tog sig in i Riksdagen var det nog många som, likt mig, beundrade deras kursstabilitet samt deras ovilja att använda sig av triangulering och politisk smutskastning. SD var på något sätt vår allas fantasi om 'den hederliga och rakryggade politikern'.
SD kan idag sägas ha lyckats med sitt uppsåt att bli ett parti som alla andra:
- Riksdagspolitiker som fifflar med kvitto
- Ideologilöst maktparti - Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.
- Triangulering
- Mobbing av 'avvikande partier' som t.ex. AfS
Avslutningsvis, jag påstår defintivt inte att 7-klövern numera har genomgått en metamorfos till att bli 8-klövern. Jag hävdar dock med bestämdhet att 7-klövern numera har en 'prospect' som tycks göra precis vad fan som helst för att få bära lädervästen.