Vilken film såg du senast?

Det var första gången för mig även fast jag hört talas om den och säkert sett bitar av den när jag bläddrat via TV:n. Jag var lite "rädd" då jag inte visste vad som väntade. Jag tycker sådana här filmen antingen åldras bra (som denna) eller horribelt med löjliga tjuvar, daterad teknik och utspel som inte känns ett dugg realistiska. Jag hade tur denna gång!

Så är det. Som tur är så förlitar sig den här filmen mer på manus och skådespelare än häftiga biljakter och strider. Gillar att Gary Siniese känns som någon som skulle kunna vara en kriminalare utan att ha en presidentlik pondus utan mer som en "working hero" som dock gått över till den andra sidan. Blir lite sugen på att se filmen igen faktiskt. Många liknande filmer kan kännas riktigt sega men har inget sådant minne från Ransom.

Under the Skin (2013)

En utomjording (?) iklär sig skepnaden av en vacker kvinna (Scarlett Johansson) och åker runt i ett kyligt Glasgow och samtalar med olika män som hon plockar upp under filmens gång. Hennes vackra och vänliga yttre döljer de egentliga avsikterna med hennes färd.

Under the Skin är en utmanande film. Den kan knappast kallas för en vanlig filmberättelse utan är snarare en upplevelse på drygt 100 minuter där vi får se Glasgow och dess invånare ur huvudkaraktärens ögon. Ett intressant realistiskt kalejdoskop av människor i urban stadsmiljö som passerar framför oss. Dessa partier kontrasteras senare mot stilistiskt konstnärliga scener som skapar oerhört snygga bilder i inomhusmiljö. Helt enastående vackert!

Just kontrasterna är något som jag gillar med filmen. Det urbana Glasgow varvas med naturporrsscener så fort Johansson lämnar stadsmiljön och beger sig ut på mindre vägar. Vänligheten som till synes verkar ömsesidig då båda parterna är tillmötesgående mot varandra visar sig senare bära på mörkare avsikter. Vissa stunder är man så pass fängslad att man sitter på helspänn och väntar på att något farligt ska hända, en twist av något slag. Senare, efter ungefär halvvägs då filmen tar ett annat spår, krävs det tålamod för att inte bli frustrerad över att man inte vet vad sjutton som händer.

Under the Skin är visuellt snyggt och letar man efter en intressant upplevelse så kommer man inte att bli besviken. Är man utefter en regelrätt historia eller berättelse så kommer man däremot att ifrågasätta syftet med filmen eller valet av att se på den. En film som jag definitivt kommer att behöva se om i framtiden för att bilda mig en klarare uppfattning om den. Just nu nöjer jag mig med att den var hemskt minnesvärd som en udda och intressant filmupplevelse i en positiv bemärkelse.

Borderline | Året var 1980
https://www.imdb.com/title/tt0080465/?ref_=nm_flmg_act_20

När jag letade igenom butikens DVD-hylla var det Charles Bronson som fångade mitt intresse. Hittade även en rad andra filmer av intresse. Trots att DVDn inte var i perfekt skick köpte jag den ändå. Varför? Ed Harris. Charles Bronson och Ed Harris? Det var jag tvungen att chansa på.

Likt många andra filmer med Charles Bronson är produktionen bakom inte den största, men gillade denna film skarpt trots det. Handlingen tar oväntade och intressanta svängar för sin genre. Mer intelligens än vad man kan tro.

Charles Bronson slänger som vanligt ut en del klyftiga saker och skådespelarna omkring skapar en trovärdig handling. Den låga budgeten gör att vissa scener inte riktigt är vad dom skulle kunna vara, men som skrivet.. Ibland kan jag förlåta sånt. Det gör jag i denna film.

I det allra sista blir det konstiga "stop" i filmen, men jag undrar om det inte är just min fim som krånglar bara. En klart sevärd film det här!

Betyg?

Gillar den som fan och såg att den finns att streama på C More numera så skall ta och se om den i dagarna!

DeadPool 2.

Bättre än första filmen, mycket övervåld och skön grabbig humor.

4/5

Sommarens tolv månader (1988)
Mkt fin stämning och bra skådespeleri i denna Tarkovskij-inspirerade sci-fi filmen som är regisserad av Richard Hobert. Hade hört mkt bra om denna film och blev inte besviken, men visst de hade kunnat finslipa lite mera på manuset litegrann men i övrigt så gillade jag filmen. 6/10

"Bonnie and Clyde" - (1967)

https://www.imdb.com/title/tt0061418/


Warren Beatty, Faye Dunaway, Gene Hackman, m.fl.


---

Filmen som anses vara startskottet för det amerikanska realistiska filmvåldets popularitet.
Och pga det anses filmen vara en milstolpe, en filmhistorisk - och populärkulturell - "viktig vattendelare."
Något man alltså Bör ha sett.

Så jag bestämde mig för att se den, till slut ...


Bonnie och Clyde, två ökända och mytomspunna rånmördare från den amerikanska "depressionseran."

Filmen avhandlar deras tid "i rampljuset", så att säga.
Från det att de först träffades, och fram till det bittra slutet.

Bonnie träffade första gången på Clyde när hon låg hemma ensam i sin säng en dag, och Clyde stod utanför och fingrade på Bonnies pappas bil.
"En spännande främling," tyckte Bonnie och gick ut för att flirta lite med honom.
Clyde imponerade stort på unga Bonnie, och han visade henne sin revolver. En revolver som var så lång och så hård att Bonnie inte kunde låta bli att smeka den mjukt med sina fingrar.

Clyde skröt om att han minsann kunde använda vapnet på riktigt, och han bevisade det genom att råna närbutiken.
Därefter körde de båda iväg, ut i vida världen på jakt efter nya äventyr och banker att råna.

Men, Bonnie blev förälskad i Clyde, och ville ha mer än bara vänskap.
Något som Clyde hade svårt för att erbjuda henne.
- "Im not a loverboy," förklarade Clyde för Bonnie, och när hon väl tittade efter så insåg hon att så faktiskt var fallet.
Dvs det enda hårda och långa hos Clyde var hans revolver.


---

För att vara en 60-talsfilm så upplevs ändå filmen som förvånansvärt modern, i allt från filmspråk till musik och ljudeffekter. Så det är inte konstigt att den blev så inflytelsefull, närmast bildade skola för hur en film ska göras.

Men en sak den inte är, är glorifierande.
Vi har vant oss vid att skurkar och banditer ska gestaltas som något av "antihjältar".
Men denna är inte glorifierande, alls.


Betyg

3.7 av 5 (mest för att man, som sagt, BÖR ha sett denna filmen)

Brawl in Cell Block 99 | Året var 2017
https://www.imdb.com/title/tt5657856/?ref_=nm_flmg_act_4

Skaparna bakom "Bone Tomahawk" är tillbaka. Nu med Vince Vaughn i huvudrollen och en roll väldigt olik det mesta han varit med i. Är det kul med independent film? Det tycker jag. Är det kul att se skådespelare prova på något nytt? Självklart! Den här filmen lyckas inte ge mig något mer än tillfällig underhållning.

Betyget på IMDB är bra (7,1 / 10), men jag tycker filmen var väl långsam, den lägre budgeten var ofta närvarande och handlingen kändes antingen väntad eller slumpmässig mer än smart. Har man sett några filmer i genren förut erbjuder den inte mycket nytt.

Det finns vissa bra dialoger, en del klart godkända scener, actionscenerna är lite udda på ett positivt sätt och handlingen borde beröra... Men helheten känns lite sisådär för mig. Visst kan man titta på den om man får chansen / är uttråkad, men det är inget jag aktivt skulle söka mig efter.

Betyg?

Tråkigt att se att den inte gick hem hela vägen för dig, men ditt betyg får ändå ses som att du gav den godkänt? För egen del var den förra årets stora överraskning, den dök upp från ingenstans och blev helt knockad av den.

Jag längtade efter den som tusan sen den blev annonserad, jag diggar ju Bone Tomahawk. Det var verkligen risk för att jag hade för höga förväntningar men jag blev snarare överväldigad. Och det är ju såna filmer Vince Vaughn ska göra, jag avskyr honom i komedier men när han spelar allvarliga roller med en mean streak lyser han av en febrig intensitet.

The Town (2010)

Ett gäng småkriminella barndomskompisar övertalas till en sista heist...

Gangsterdrama som drar tankarna till The Basketball Diaries och andra coming-of-age filmer där teman som klasstillhörighet, grupptryck och livsavgörande val behandlas. Gänget ska porträtteras som tuffa och framförallt Jeremy Renner lyckas leverera ett trovärdigt porträtt av en totalt desillusionerad individ från dom lägre socioekonomiska områdena kring Boston - the 'hood. Skådisar likt Pete Postlethwaite bidrar till en känsla av diskbänksrealism som passar det europeiska Boston, med dess irländska minoritet. Sub-ploten med den romantiska relationen känns dock lite för krystad, lite patetisk nästan...

Betyg: 3/5