Vilken film såg du senast?

Tog och såg den idag jag med, första intrycket är att jag gillade den rätt mycket (3,5/5 i betyg) men som du är inne på är det en film som gör sig bäst att ses om snart igen. Gillade verkligen Ethan Hawke som präst och han har börjat att medverka i många väldigt intressanta roller på sistone, gillade honom både i Sinister och Regression, men denna var ju ett steg åt mera konstnärligt håll. Skoj också att Paul Schrader är tillbaka och ger oss denna, var inte det senaste han gjorde filmen med Lindsay Lohan och James Deen (porrskådisen), som byggde på manus av Bret Easton Ellis? Denna var ju totala motsatsen kan man lugnt konstatera.

Filmen med Lohan hette The Canyons och kom 2013 men han har också gjort Dying of the Light från 2014 och Dog Eat Dog från 2016 båda med Nic Cage och båda var, för att uttrycka sig diplomatiskt, inga succér på något plan.

Jag såg också First Reformed för ett par dagar sedan och fann den mycket intressant. Fick en svag inspirationskänsla från Nattvardsgästerna när det kommer till präster som ifrågasätter sin tro. Båda Hawke och Seyfried gjorde ett utomordentligt jobb och slutet var rätt omskakande.

Håller med om att det är den typen av film som förtjänar en omtitt för att man som tittare ska kunna luta sig tillbaka utan att behöva fokusera på handlingen som man redan känner till. Insupa atmosfären och de underliggande budskapen. Gav First Reformed en stark 3/5 i betyg.

Tack, så hette de filmerna och de var ju inga bra filmer på något plan, minns att Nic Cage-filmerna var skapligt kassa och då brukar jag ändå att vara rätt förlåtande mot det han medverkar i numera. Minns att Bret Easton Ellis gjorde stor sak i sin podcast om att Schrader skulle filma hans manus, man hade ju lite pepp där i början, men när man väl såg resultatet så var det skämskudde framför ögonen.

Filmen var också väldigt "meditativ" eller hur man nu skall uttrycka saken. Fotot bidrog en hel del till just den aspekten av filmen som atmosfärisk och man hamnade i ett slags sinnesstämning där man bara flöt med, som under ett drogrus. Svårt att förklara hur jag menar men filmen gjorde någonting med mitt sinne och det är jag glad för, sällan numera som man kommer över den här typen av filmer.

Som du säger var slutet lite som en chock för mig, omtumlande som du skrev, jobbigt också men man förstod väl hans tanke bakom det hela.

Hereditary (2018). Jag hade initialt svårt att bilda mig en uppfattning om den här filmen, med hänsyn till huruvida den är bra eller dålig. En kvinna (Toni Collette) lever tillsammans med sin man (Gabriel Byrne) och sina två barn, en flicka och en tonårspojke. Mormodern har nyligen dött och dottern (mamman i familjen) berättar relativt tidigt i filmen i en supportgrupp för personer som har förlorat en närstående om den ärftliga förekomsten av psykisk sjukdom (schizofreni, m.m.) i familjen. Flera släktingar har drabbats och den nyligen avlidna modern sägs vara en av dem. Det är här som filmskaparna slänger in ett: "Eller?" Collettes karaktär framstår länge som (möjligtvis med undantag för Byrne, som spelar en väldigt lågmäld och tillbakadragen fader) den rationella i familjen. Utan att spoila för mycket, så ställer filmen psykisk sjukdom versus någon sorts andlig (men inte i den positiva bemärkelsen) verklighet mot varandra. Efter mormoderns död och att man som tittare har introducerats till familjehistoriken av psykisk sjukdom börjar först dottern i familjen - sedan sonen - att uppvisa sådana symtom.

Filmen använder sig av klassiska skräckfilmsinslag som suggestiv, stegrande musik (musiken överanvänds helt klart; man behöver inte ha spooky musik i varenda scen) och jumpscares. Huset fungerar självklart (i dubbel bemärkelse; se filmen själva så förstår ni) som miljö för många av de obehagliga scenerna. Ljuset är dämpat, särskilt i huset, mörkret dominerar i inomhusmiljöerna.

Jag kan ärligt talat inte bestämma mig. Jämfört med mycket av vad som massproduceras inom skräckgenren idag, så är den här filmen bra. Men den är långt ifrån ett mästerverk. Det kan hända att den växer eller krymper i mina ögon när den har fått sjunka in (har precis sett klart på den), men i nuläget ger jag den en generös 6.5:a. Jag hade relativt höga förväntningar på filmen i förväg, men den var delvis en besvikelse.

Ransom | Året var 1996
https://www.imdb.com/title/tt0117438/?ref_=nv_sr_2

För cirka 24 timmar sedan såg jag Apocalypto av Mel Gibson. Nu blev det Ransom med Mel Gibson. Något av en 90-tals klassiker eller åtminstone känd film som ofta gått på TV.

Jag tycker Ransom har åldrats riktigt bra. Det är en lång film med varierande tempo. Den kanske är väl lång och vissa långsammare scener hade man kanske kunnat göra annorlunda eller kortare. Det är dock ett milt klagomål.

Gillar utvecklingen i handlingen, skådespeleriet och musiken. Några av dom halvsmå rollerna skulle väl kunna varit ännu bättre, men det är så lite fokus att jag inte brydde mig. Alla större roller gör det bra. Både fysiskt och via dialog. Filmen är både tankvärd, bra berättad och underhållande.

IMDB ger filmen 6,6 / 10. Ett hyfsat betyg, men jag var överraskad att det inte var högre. Därför får det lite bättre av mig.

Betyg?

Repo Man (1984)

Helvete vilken film! Jag förstår inte att det dröjde så lång tid innan jag såg den då den innehåller Harry Dean Stanton, punkkultur, fantastiskt musik, utomjordingar och referenser till scientologi. Det är omöjligt att hitta en liknande film, men stämningsmässigt sätt så har den en hel del gemensamt med offbeat-humorn i Napoleon Dynamite. Repo Man, som handlar om en ung ligist (Emilio Estevez) som får sparken från sitt jobb och genom en slump blir lärjunge hos en repo man (Harry Dean Stanton), alltså en person som beslagtar bilar för skuldsatta människor. Stanton är fantastisk som vanligt och det är kul att se honom i en något mer utflippad roll än vanligt som den kokainsnortande Bud.

Filmen är fullpepprad med skruvad dialog och roliga scener och när den är som bäst så är den fantastisk. Filmens styrka i dess okonventionella upplägg är på sätt och vis också dess störsts svaghet. Någonstans halvvägs in i filmen börjar det spåra ur ganska så mycket och all logik slängs ut ur fönstret. Detta gör dock inte jättestor skada, för på något sätt gäller det bara att luta sig tillbaka och följa med på en jäkligt skön och underhållande resa. Kolla in den!

8/10

Kultfilm med ett klockrent soundtrack!

Det är nog definitionen av en kultfilm! 🙂

Jävlar, det här är skrämmande likt min egen uppfattning av filmen.

Alien: Resurrection (1997)

Den som menar att Scott sabbade serien med Prometheus och Covenant har uppenbarligen inte sett Resurrection. Det var här allt gick åt helvete. Resurrection är så otroligt töntig på alla sätt och vis; karaktärer, manus, dialog, Alien (den sista), tekniska lösningar, ja precis allt är som gjort av en sexåring. Ensemblen består av ett dussin eller så figurer som ensamma hade kunnat fungera som comic relief, men det blir Samhall av det hela när alla är tillsammans. Till och med Brad Dourif misslyckas kapitalt. Då är det illa. Mitt favoritmoment är när Perez högst skitnödigt saluterar lite rymddamm som han precis har sprängt åt helvete och får bakhuvudet penetrerat av en Xenomorph, för att sedan plocka ut sin egen lillhjärna och inspektera den. Medan han står på benen. Hela filmen är på den nivån. -344/5.

The Golden Child (1986)

En kalkon på många sätt men jag kan inte låta bli att tycka om den lite. Det är ändå Eddie Murphy i sin prime och den då blott artonåriga (åååh jizz in my pants!) Charlotte Lewis är dunderhet. 2/5.

Även om Dog Eat Dog är minst sagt en blandad påse tyckte jag den stundtals var väldigt kul. Inte minst Dafoe som får spela ut utan, till synes, några direkta begränsningar.

Håller med dig. Det är en "tidlös" film. Såg den på bio och sett den ett par gånger på tv. Nog många som kan känna igen sig (trots att de inte upplevt det) som när Gibsons karaktär utlovar en belöning till de som får tag i skurkarna.

Gary Siniese passar väldigt bra i den rollen. Länge sen jag såg den men kommer ihåg väldigt mycket av den filmen så det är ett gott betyg.

Faktiskt en film som skulle passa en söndag kl 21 på tv4 och inte bara på de mer bortglömda kanaler som brukar få visa den.

Dumb and Dumber To (2014)

Harry och Lloyd får återigen ge sig ut på en roadtrip för att söka upp den enes utomäktenskapliga dotter. Det uppstår vissa komplikationer under resans gång...

Här finns både situationskomik, och lyteskomik. Jim Carrey är dock inte rolig, vilket såklart är en besvikelse. Jeff Daniels har dock kvar komisk talang men manuset, och framförallt regin, är stundtals pinsamt dåligt. Så är även skådespeleriet hos vissa birollsinnehavare. Filmen har dock ett par riktigt roliga scener vilket räddar den från otrolig besvikelse. Bra soundtrack!

Betyg: 2/5