Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Downrange (2017)

Ett gäng ungdomar är på bilfärd när de får punktering. Sedan börjar någon plötsligt skjuta mot dem! Ja det är hela ploten. En ganska intressant idé även om det inte var något som fångade mitt intresse direkt.

Det är mycket praktiska effekter i filmen (kan inte minnas att jag lade märke till någon cgi alls men det var ett tag sen jag såg den nu) men jag vet inte om det nödvändigtvis är något positivt. Jag vet inte om det är tänkt som nån sorts homage till kassa italienska filmer men hur svårt ska det egentligen vara att blanda till realistiskt blod? Det är alldeles för ljust mest hela tiden och man kan ärligt talat göra bättre saker själv hemma med sånt man har i köket.

Skådespelarna är dåliga. Dialogen känns onaturlig och inläst och karaktärerna stereotypiska. Det är så många logiska luckor att man liksom inte riktigt pallar bry sig efter ett tag.

Hade hört att slutet var bra så höll ut tills dess. Jag skulle säga att det var trist och inte alls förvånande. I en sån typ av film hade jag blivit förvånad om den INTE slutat på liknande vis, mycket besviken.

Hoppa över den här.

1/5

The Blackcoat's daughter (2015) tidigare kallad February

Den här hade jag hört mycket gott om. Mer psykologisk terror och mindre moderna jumpscares bla bla. Lät lovande men har skjutit upp på att se den bra länge vilket jag gärna gör med filmer jag misstänker faktiskt är läskiga

Det känns lite svårt att säga för mycket om ploten utan att spoila något då det är rätt många twists and turns i storyn.Kortfattat kan man säga att två flickor är kvar på någon typ av internatskola över jullovet, det finns en ondskefull närvaro.. typ.

Det är en ganska långsam film och den bygger inledningsvis upp stämningen bra. Det är inte läskigt men liksom lite kusligt. Man är nyfiken på vad som ska hända.

Tyvärr händer inte så mycket efter det. Filmens stora "plottwist" är för det första ganska förutsägbar och för den andra avslöjas den alldeles för tidigt i filmen.

Storyn känns extremt grund. Men inte på det sättet att det liksom är upp till tittaren att knyta ihop trådar och bilda sin egen uppfattning utan mer att den bara inte är genomarbetad. Det känns liksom som att man har en idé om vad filmen ska handla om, vad som ska hända, hur karaktärerna ska utvecklas osv men man glömmer att stoppa in allt "fluff" som gör det till en faktiskt historia och inte bara en utdragen synopsis.

Filmen är som sagt rätt långsam så den obehagliga stämningen ebbar tyvärr ut efter ett tag istället för att byggas upp. Vissa scener är lite obehagliga (kommer inte på något bättre ord så får upprepa mig) men i övrigt är den ganska tam och den blir aldrig läskig. Jag hade höga förväntningar på den här och det ska man ju som bekant aldrig ha, blev ett bottennapp tyvärr.

Plus dock för skådespelarna. Speciellt Kiernan Shipka är riktigt bra

2/5

Ghost stories (2018)

Jag fastnade för den här när jag såg trailern. Brittisk skräck brukar vara bra (om än sällsynt) och Martin Freeman är en favorit. Jag visste att det skulle vara en antologi och hade därför ingen aning om vad den skulle handla om.

Jag funderade först på att dela upp den i olika segment men ärligt talat så känns den mer som EN film i sin helhet. Själva "huvudstoryn" brukar ju vara obefintlig i antologier men här är den riktigt utarbetad.

Filmen känns redan från start lite som en TV-produktion men det låter betydligt mer negativt än vad det faktiskt är.

Den första "storyn" är den obehagligaste enligt mig. Tror det delvis beror på att det är såpass tidigt i filmen att den inte riktigt hunnit sätta sin ton än, eller ja snarare så ändras tonen i filmen efter ett tag. Det blir genuint obehagligt ett tag men när man väl får se "spöket" i den sista scenen så är det lite som att luften går ur och all spänning försvinner.

"Del 2" är bättre till en början när han är i själva huset. Igen finns riktigt obehag med trånga, mörka utrymmen, människorna är konstiga och något är uppenbarligen riktigt fel. Stämningen byggs upp snabbt och effektfullt. Jag var beredd på att det här skulle bli riktigt obehagligt men sedan visade det sig att själva "storyn" utspelade sig på ett annat ställe så det föll platt direkt. Dessutom kändes det segmentet mer humoristiskt än obehagligt.

Den sista delen vävs in i huvudstoryn på ett annat sätt och det är efter det som det börjar bli flummigt. Nu lär ingen hålla med mig men jag fick lite twin peaks-vibbar av själva "upplösningen" och jag är ju heller inget fan av Lynch.
Slutet:
Hade höga förhoppningar igen. De infriades tyvärr inte

Känns som det var för länge sedan jag såg något som faktiskt var bra nu. Vi får hoppas på att trenden vänder.

2/5

Kan säga att det är den mest politiskt inkorrekta filmen jag någonsin har sett, ärligt talat. Får Lloyd Kaufmans filmer att se smakfulla ut. Hahaha.

The Auotopsy of Jane Doe (2016) var en överraskning. Jag hade gett upp hoppet om nya skräckfilmer, men det här var bra. Riktigt bra till och med. Andra halvan var lite överdriven, men hela konceptet var obehagligt och läskigt. En av de bättre skräckfilmerna på denna sida av decenniet!

Kwaidan (1963) står på tur så småningom. Höga förhoppningar på den. Japansk skräck sviker aldrig.

Ganska så längesen nu som jag själv såg den senast, minns den som bra dock. På tal om japanska 60-talsfilmer i skräckgenren så har du också Onibaba som är sevärd, om du inte sett den tidigare.

Onibaba är grymt bra. Vilket jävla liv dom lever. Tror ni att dagens fotografer hade fixat att filma Onibaba eller en likvärdig rulle? Folk snackar om att Malicks rullar har bra foto, Malicks rullar har fan noll och ingenting på Onibaba. Fan vad effektfull skräck blir i svartvitt om det skuggas rätt.

Ouff, den e så jävla grym.
Trots att jag vet vad som komma skall så slår den mig med häpnad varje gång!
Allt med den är så perfekt, snutarna som packar ihop i bakgrunden tex får en nästan att tänka på en scen av Roy Andersson!
Världsklass

I natt blir det Savageland (2015) och av vad jag har läst så verkar den vara en helt ok FF-film. En Kalender-man kan drömma.

Visst är det så, även om jag tycker att Malick hade fint foto i Badlands (min favvo av Malick dessutom), men svartvit film har ju någonting speciellt över sig då det kommer till filmfoto, speciellt i gamla skräckfilmer. På tal om just Onibaba är det nog läge för mig att se den igen, plocka fram min fina DVD av den utgiven på Masters of Cinema-labeln.


Kände inte till den sedan tidigare och verkar högintressant! Vad blev ditt intryck utav den?

Görs inga bra skräckfilmer längre. Nu sitter man mest och gäspar och tittar på klockan för man vill att det ska vara slut när man tittar. Varför görs inte längre bra skräckisar som t.ex. The Exorcist, The Thing (1982) och The Shining?

Det görs fortfarande bra skräckfilm, gäller bara att leta i terrängen av filmutbudet som finns idag, sen vad man tycker är bra är ju högst subjektivt. Din inställning verkar ju redan vara befäst med att det inte finns bra, moderna skräckfilmer längre, då förstår jag ifall man blir besviken varje gång.