Vi har ännu inte stött på alien eller framtidsmänniskor. Vad kan vi säga om det?

Om en handfull personer sitter i varsin båt på stilla havet, hur sannolikt är det att de ser varandra ?

Ett bättre exempel torde vara den Polynesiska Stilla havskulturen.

Polynesierna var ju det folkslag som gav sig ut på Stilla havet för att upptäcka alla de öar och ögrupper som ligger utplacerade runt hela baksidan av jordklotet - Stilla havet.
Ända upp till Hawaii-öarna, och ända Ner till Nya Zeeland.
Och allt däremellan.


Tänk då också på att alla dessa öarna var obebodda före polynesierna kom dit.
De var de allra första människor att sätta sin fot där, och sen kolonisera öarna, kolonisera hela Stilla havet faktiskt.

Tänk bara vilken ohygglig bedrift det var, att ens kunna Hitta fram till dessa så avsides belägna och isolerade öar.
Avståndet från tex Tahiti till Hawaii är ju så enormt att det blir praktiskt obegripligt att de faktiskt lyckades både Hitta Hawaii, och sen dessutom befolka ögruppen och etablera migrations- och handelsrutter öarna emellan.


Det är i allra högsta grad något som är relevant för även Rymdutforskningen.
Och framförallt visar det att Möjligheten finns, för rymdvarelser att kunna göra motsvarande upptäcktsresor.

Men sjöfararnas begränsningar var endast teknologiska, medan rymdfararnas även dikteras av naturlagarna. Som vi nu känner dem, kan tilläggas.

Det var väl samma sorts grundläggande begränsningar.
Inte teknologiska alltså.

Bara det att ens kunna hitta de nålar i den enorma höstack som Stilla havet var är ju något som är omöjligt att förhålla sig till.
Dvs inget avstånd är ju större än det man inte känner till.

Om man däremot känner till avståndet, då har man faktiskt kommit en bra bit på vägen.
Oavsett hur stort det alltså är.



Polynesierna själva kunde inte tänka sig sådant som stora jetdrivna passagerar- och transportplan, inte heller kunde de föreställa sig de enorma oceangående fraktfartyg som flyttar varor från ena sidan Stilla havet till den andra, och de hade ingen egen hand i etablerandet av den digitala infrastrukturen som internet.

Men ... allt detta fick de ändå del av, i stort sett så snart de blev upptäckta av den moderna världen.
De blev medlemmar av den globala kulturen, och som medlemmar hoppade de omedelbart alla dessa gigantiska kliv framåt i tiden.

Polynesierna navigerade med hjälp av astronomi (och andra signaler som strömmar, drivved, fåglar). När en stjärna passerade horisonten så styrde de mot en annan stjärna, tills en tredje stjärna passerade horisonten då de bytte riktning mot en fjärde stjärna. Så kunde man upprepa samma färd (om man justerar för avdrift från strömmar och vind, men de är ju liknande längs samma rutt samma tid på året). Så de gav sig ut längre och längre i samma riktning tills de stötte på land. De ska förresten ha nått Nya Zeeland under Vikingatiden.

Paralleller med mänsklig civilisation, eller ens Jordens biologi, äger ingen giltighet för vad som finns där ute. Det är trångsynt geocentrism. Vi är unika, det vet vi av den biokemiska kombinatoriken. Evolution kan bara selektera mellan sånt som finns. Ingen process styr vilka mutationer som uppstår slumpmässigt för selektionen att verka på. Så det finns ingenting som får utomjordiskt liv att på något sätt likna jordiskt liv. Allt är möjligt med biologins nanoteknologi, allt liv på jorden är bara en enda instans av de enorma möjligheterna.

"Studie"? Please. Attention-whoring snarare.

Har du något att säga i sak? Speciellt om själva forskningsartikeln på arXiv, https://arxiv.org/abs/1806.02404. Eller är det DU som bara horar för uppmärksamhet?

Själv tycker jag att de pekar på en intressant statistisk effekt, oavsett hur tillämpbar den är egentligen på det här problemet. Har själv kollräknat den "toy model" de inleder med, både analytiskt och med Monte Carlo. Vore kul med en diskussion i sak, men det är ok om intresse och/eller kompetens saknas för det.
Peace.

Mycket intressant artikel. Att ta hänsyn till osäkerheterna i de olika faktorerna är egentligen ganska självklart, men ändå något som sällan görs.

Frågan här är väl om de kraftigt feluppskattat någon av dessa osäkerheter (givet vårt nuvarande vetande enligt litteraturen). Vad vi vet om uppkomsten av flercelligt liv på jorden, är att det tog väldigt lång tid (så att solen hann bli medelålders). Angående uppkomsten av intelligens vet vi ingenting egentligen.

Får jag gissa, så är vi ensamma i vår galax... Men encelligt liv torde vara hyffsat vanligt.

Det har även skrivits artiklar som ansätter hög sannolikhet för att vi är bland de första. Endast 8% av universums förväntade stjärnpopulation finns eller har funnits i nuvarande epok. Liv i universum är i så fall något som kommer att bli vanligare i framtiden.

PS När du körde dina simuleringar, hur valde du standardavvikelserna? Utgick du från artikeln, eller något eget?

Det är inte "osäkerheter", det är rena gissningar helt utan data eller teori. Bara för att många helt okunniga gissar vilt genererar ingen användbar data. Statistiska metoder är inte tillämpbart på det här. Garbage in garbage out.

Din idé om att just encelligt liv skulle vara vanligt är ju egentligen en totalt orlimlig tanke.

Att livet skulle stanna vid just det encelliga stadiet går ju emot allt vi vet om evolutionen.
Så där det finns Liv måste det helt enklet också finnas flercelligt liv.
Det kan helt enkelt inte stanna och stagnera - det hade varit en praktisk omöjlighet.

Tänk på att det inte är tal om ett provrör i ett labb, utan om en hel planetär biosfär, som legat på plats i miljarder år.

Gränsen mellan encelligt och flercelligt liv är dessutom inte alls så skarp. Celler förökar sig genom delning. Är det inte lätt hänt att de sitter fast vid varandra efter delningen och specialiserar sig t.f. av imperfekt kopiering av gener, och av att olika färdiga makromolekyler fördelar sig olika mellan de båda nya cellerna? Vi ser hur livet är på Jorden idag, inte hur det var för miljarder år sedan. Allt tidigare har ätits upp och fossilerna har sjunkit ned i manteln när de tektoniska plattorna har kört över varandra.

De har ändå baserat "gissningarna" på vetenskapliga hypoteser så det känns lite väl hårt att tala om garbage in.

Vad de definitivt har visat är att sannolikheten att vi är ensamma är betydligt större än en naiv tillämpning av Drake ger vid handen.

Gissningsvis, alltså.