Vi har ännu inte stött på alien eller framtidsmänniskor. Vad kan vi säga om det?

Samma svamel som vanligt för att rationalisera avsaknaden, varför göra tidsresor utan att ge sig tillkänna? Ja varför skulle dessa utomjordingar inte göra sig till känna, lägga ner så mycket energi på en resa utan att vilja synas till vilken nytta?

Kan vara så enkelt att dom inte ser människan på jorden som en intressant civilisation.

Om vi hade rest i rymden, sett olika former av liv, har kontakt med andra civilisationer liknade våran och har gjort detta väldigt länge så skulle människan inte bry sig om att göra sig hörd på en planet bebodd av en civilisation med samma intelligens nivå som apor.

Och för att utomjordingar ska kunna resa till vårat solsystem och glo lite på jorden så måste deras intelligens vara Mycket högre än vad människans är just nu.

Om Jorden skulle ha haft besök eller blivit "tittad" på av utomjordingar från en annan civilisation så kan dom lika gärna bara ha sett stora dumma dinosaurier gå runt och äta gräs.. måste ha varit jätte intressant

Som sagt vi studerar myror, så varför vara så arogamt mot ny kunskap.

Fortfarande bara argument som försvar av att det kan ha hänt när avsaknaden av dessa är hägst frapperande!

Att resa bakåt i tiden är omöjligt.

Vi är med de första som har haft en sagolik tur att
utvecklas så här långt såhär snabbt.

Nej precis, jag tror det är större chans vi blir hittade som du säger

Det var dumt av mig att skriva "faktum", det medger jag. Mycket pekar dock på att jag måste ha rätt om "någorlunda vettiga förutsättningar". Se den här dokumentären som teoretiserar om geologins betydelse för livets uppkomst till exempel. Och inse!

https://www.youtube.com/watch?v=FVW9CBI52nU

P.S: Nej teoretiskt underbyggda conjecture-resonemang om att liv bör uppstå överallt där förutsättningarna är de rätta, är inte alls en "tro" på samma sätt som tron på uppenbarelsereligioner är en "tro". De senare grundas nämligen helt på en förtröstan om att en viss tradition eller texttradition är vederhäftig i sina utsagor.

Även om de kunde resa tillbaka i tiden efter att ha upptäckt oss så skulle signalen vara ruggigt svår att upptäcka på så långa avstånd. Dilemmat blir att ju starkare teleskop man har desto mindre del av stjärnhimlen ser man i det. Förstorar man upp en punkt åt gången så finns det många punkter att avverka innan man hittar något.

Ett jävligt deprimerande faktum är att de flesta potentiella observatörer i vår egen galax (för att inte tala om observatörer i andra galaxer), ser ett gäng uggah-buggah's när de tittar på jorden;

säg att någon på andra sidan Vintergatan, ca 100 000 ljusår bort, skulle rikta en superkikare mot jorden idag. De skulle då se lite kringströvande halvapor som lallar omkring i Centralafrika med knölpåkar, eftersom de var så jorden såg ut för 100 000 år sedan.

De skulle inte se hur jorden är idag, och inte kunna uppfattar någon form av emission (t.ex. radio) som vi sänt ut de senaste 100 åren. För det måste man vara 100 ljusår från jorden eller mindre.

Detta innebär ju, att även om det satt en civilisation där ute och tittade på oss, så skulle de tro att vi var helt ociviliserade och inte klara av att kommunicera. Vår civilisation är alltför ung i förhållande till andra civilisationer i Universum (baserat på sannolikhetsläran).

Detta innebär naturligtvis också den tråkigheten att om vi i vår tur upptäcker en civilisation på andra sidan Vintergatan och försöker kommunicera, jag då kan det ju vara så trist att den civilisationen dog ut för 75 000 år sedan, men det har vi inte sett än.

Det enda sättet att komma förbi detta problem är tidsresor/timewarping/Einstein-Rosen-brygga eller liknande. Och det är nog ett tag kvar innan vi kan nyttja dessa, om ens någonsin.

Jag tror det finns massor av civilisationer där ute, men avstånden gör det näst intill omöjligt att tjattra med varandra. Och det kanske är tur det. Jag är inte alls så säker på att det skulle sluta så bra. Särskilt inte för oss.

Varför kastar du fram en så löjlig siffra som 100000 ljusårs bort från Jorden?

Varför inte något annat avstånd?
Dvs varför inte 4.5 ljusår bort?

Det hade inneburit en "teleskoptid" på 4.5 år tillbaka i tiden då.

Om du tittar på listorna över våra närmaste stjärnor, så ser du kanske att de börjar från 4.5 ljusårs avstånd, och sen sakta fjärmar sig.
Det finns allt några stycken stjärnor där, i mellanrummet mellan 4.5. och 10.
Eller varför inte klämma till med 4.5 - 15, så har vi en snygg siffra på 10 tillsammans.

Många stjärnor det.
Många stjärnor, med ännu fler planeter i omloppsbana. Tänk på att alla dessa stjärnor inte alltid bara är "enkelstjärnor", utan består av flera stjärnor tillsammans. Som Alpha Centauri och Sirius exempelvis.

Massor av massvis av planeter.
Planeter som vi inte ens har lyckats börja kartlägga ens.
Dvs vi har hittat några få planeter kring några få av dessa grannstjärnor. Men vi har fortfarande ingen aning om de kompletta planetsystemen
Det var ju tex inte förrän förra året vi lyckades hitta en "beboelig" planet kring vår allra närmaste grannstjärna - Proxima Centauri.
Ja, just det, en planet i "den beboeliga zonen", som hade flytande vatten ombord.

Och du kastar ur dig vansinnessiffror som 100000 ljusår ?????
Varför?

Vi Har ju faktiskt fullt med planeter kring våra närmaste grannar.
Och vi vet fortfarande inget, inget alls om dem.
Vi har alldeles nyss börjat titta, snegla lite, åt det hållet.



Så, kan du ge ett seriöst svar på varför vi hellre borde leta 100000 ljusår långt bort, istället för bland våra allra närmaste grannar?
Visst borde det vara tvärtom istället, eller hur.

---

Men, jag tänker som du.
Dvs det Finns planeter runt Alla de stjärnor du ser på natthimlen.
Kring alla.
Men du missar att vissa av dem är Nära oss.

Du kan tex se Sirius vid horisonten i öster ungefär nu så här års vid 20-tiden på kvällskvisten.
Det du ser på då, det är planeter, planetsystem fulla av kretsande planeter.
Och några/någon av dem är i den beboeliga zonen.
Det är därifrån de kan stå och titta tillbaka och möta din blick ...

Hur många ögonpar tror du möter dig, när du står och tittar upp på natthimlens stjärnor varje natt?

Det man inte riktigt vet idag är hur planeterna bildas och om det är vanligt att det bildas jordliknande planeter med mestadels flytande vatten i dessa zoner från stjärnorna sett. Det kan vara så att naturlagarna gör så att vatten ansamlas i dessa planeter på bekostnad från andra planeter i stjärnsystemen. Då är sannolikheten hög att det finns liv på dem. Men intelligent högrre stående liv har förekommit relativt kort tid på jorden så vid en given tidpunkt så är det nog bara en av tusen planeter med liv som innehåller intelligent liv. Få av dessa uppnår nog resurser att färdas mellan stjärnsystem men kan nog skapa kommunikationsvägar för signaler som färdas snabbare än ljuset så kommer nog att kunna kommunicera med dem, men aldrig besöka eller få besök av dem.

250 planeter på en miljon har jag för mig att det ska vara.

Iaf var det i den storleksordningen det senaste Breakthrough Listen-projektet fick framdet till.
Dvs baserat på analyserna av alla de stjärnorna, så var det bara ca 250 som uppvisade "spännande karakteristika".

Men det skulle då vara tal om avancerade, utvecklade civilisationer.
Något som vi vet, med Jorden som referenspunkt bara, är något otroligt sällsynt.

Icke-utvecklat liv däremot.
Det är inte lika sällsynt och borde heller inte vara särskilt sällsynt.
Rent praktiskt sett så är det ju inte så mycket mer som behövs än en planet med vatten på lagom avstånd från sin sol


Dvs jag förutser att vi snart kommer att hitta vår första exoplanet som visar spår av levande miljöer. Fotosyntes och metan osv.
Det är inget vi kan kommunicera med såklart.
Men det det kommer att göra, är att det kommer att förändra sättet vi tänker på frågan om utomjordiskt liv.
För 20 år sedan fanns det ingen som vågade säga något om planeter kring alla stjärnor.
Idag, på bara dn korta tiden, är det något man kan utgå från.
Detsamma med planetsystem med "gynnsamma lägen" - även det något som börjat bli något normalt, något förväntat.
Det kommer att bli likadant med spår av levande miljöer.
Det kommer att börja med den första, men sen kommer det att explodera, och efter bara en kort tid kommer hela vårt tankesätt, hela vår attityd, om utomjordiskt liv att vara i grunden helt förändrad.
Och vi kommer inte ens att kunna återgå till där vi är idag - dvs att vi tvivlar.



Dvs utomjordiskt liv är mer än "flygande tefat" och "laserstrålar" etc..
Utomjordiskt liv är också sånt som Jorden var för hundra miljoner år sedan.
Gröna, levande planeter alltså.
Med ett blomstrande och varierande växt- och djurliv.
Ja, det är Också utomjordiskt liv.
Även om det inte är "superduperavancerade aliens".

Men på vilket sätt skulle det vara mindre fascinerande?
På vilket sätt skulle det vara mindre viktigt?

--

Vi gör ett enormt misstag, och ett jättefel, om vi bara kan klara av att föreställa oss ett "antingen eller-scenario".
Dvs antingen sterila stenplaneter utan minsta tillstymmelse till liv - eller superduper kommunikationsvänliga överlägsna utomjordingar.

Inget av dessa alternativ kommer att vara vanliga.
Båda alternativ kommer att vara väldigt väldigt sällsynta.

Dvs om flytande vatten finns på en planet, då kommer livet där att vara välutvecklat och variationsrikt.
Alla de olika ekologiska nischerna kommer att vara fullt representerade.
Det är en omöjlighet att liv i en sån miljö ska stanna som en enda enkelcellig bakterie.

Jag använder 100000 ljusår därför att om det fanns en avancerad civilisation 4,5 ljusår bort så hade vi redan haft kontakt, eftersom de statistiskt sett är äldre och mer avancerade än vi.

Och eftersom andra civilisationer, igen, är äldre och mer avancerade, så kan vi radera ut rätt många fler närbeliggande områden, upp till åtminstone 100 ljusår bort.

Sen finns det rätt många utanför det som skulle kunnat få syn på oss redan nu med inte alltför lång tidsfördröjning. Åtminstone fram till centrum av galaxen där ingen kan vara.

Men det mest komiska av allt är att du, trots ditt uppkäftiga inlägg, inte har fattat vad jag skrev. Jag motsäger inte det du säger. Jag säger att det är tragiskt att civilisationer på långt avstånd inte kan se oss som vi är idag. Det är allt jag säger.

Hyfsa din ton.