Citat:
Hur har du bestämt "tvångsinlåst på minst fem års "övertid""? Rättspsykiatrisk vård är aldrig, som fängelsestraff, bestämd i tid. Det är nog den mest grundläggande anledningen till att SUP (Särskild Utskrivnings Prövning) infördes. Allmänheten och media gick i taket över de extremt korta vårdtiderna och krävde någon form av bättre balans mellan de sjuka och de friska förövarna. RPV-läkarna kunde sätta in medicinsk behandling redan under den första undersökningen och sen kanske man bara behövde invänta full konvalecens och utskrivning inom några månader. Det kunde gälla både mord och andra grova brott. Våldtäktsoffer och anhöriga till mordoffes skulle inte behöva möta sina gärningsmän ute på stan redan efter något halvår och de skulle även få rätt till information om att permissioner och utskrivningar var på gång.
Så har mannen som överfölls i sitt hem i Uppsala sagt att han var nöjd och inte brydde sig om att det inte drevs till rättgång att SB nästan slagit och huggit ihjäl honom. SB var så att säga redan omhändertagen och kunde ändå inte dömas till annan påföljd än RPV. Med resningsdomarna så har sakernas tillstånd verkligen ändrats för den mannen.
Ungefär så "hanterar" ´jag den saken. För i media har det framställts som om de åtta morden SB dömdes för är de enda brott han begått. Sen tog det ändå ett år till att få allt att klaffa med SB:s behov utifrån sina diagnoser och besvär att komma ut och börja leva självständigt. Så jag har svårt att ta till mig att han "suttit på övertid" alls. Hur skulle han försörja sig och betala sin egen hyra t.ex. om han friskförklarades? Är man frisk så har man inte rätt till sjukbidrag eller sjukpension från FK t.ex.. På RPV har man inte arbetsplikt, eftersom man är sjuk. Lite sysselsättning, som ibland ger lite intäkter till en avdelnings utflyktskassa finns.
SB fick något så ovanligt som psykoterapi på Säters sjukhus. Det är en mycket "trång sektor" och en väldigt svår behandling att komma in i. De flesta med ångestproblematik och även med missbruksproblematik får på sin höjd KBT-behandling av landstingen.
Jag tror att SB:s fall har lett till de numera mycket strikta inskrivningsreglerna och behandlingsindikationerna för brottslingar som honom. Jag läser, som sagt, nu hans bok och där beskriver han hur han vädjat att få komma till just psykoterapeutisk behandling. Just den behandlingen är väl det som kritiseras hårdast. Samtidigt som människor utanför vården vill komma åtnjutande av just den sortens vård. Det är mycket långa samtalsperioder, vanligen över flera år, så jag har svårt att förstå att SB skulle varit inlåst "på övertid". Av boken får jag ändå intrycket att han numera reflekterar mycket över sig själv och sitt liv, vilket väl varit avsikten med psykoterapin för honom. Blandmissbruket var ju tidigt etablerat i hans liv och jag hoppas att han är fortsatt helt fri från missbruk. Psykoterapi är över huvud taget inte alls genomförbart på "neddrogade" människor. Men här tycks det paradoxalt nog har fungerat!