Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Vi är ju av naturen ultramoralister, som tror att livet handlar om att göra rätt för sig. Just konformismen gjorde att vi inte ens fick upp ögonen när vi bytte ut prästen mot neomarxister och feminister. Helt absurd att vi ska lyssna på moraliska läxor som inte har någon som helst objektiv värde för mäns liv.
Det första en man ska fråga sig inför varje livsval är; "Whats in it for me?" och ifall de ser med klara ögon vad familjeprojektet tex innebär och vad hans liv kommer förvandlas till, då kommer han inse att vi har att göra med en enorm personlig uppoffring, och till vilket syfte?
Feminister talar hela tiden om patriarkatet, men hela familjegrejen är en patriarkat uppfinning där män ska offra sig för sin avkomma. I förtida tribala samhällen var ju fadersrollen mycket svagare och kvinnor tog hand om hela uppfostran av ungarna, ska vi inte ha patriarkat kan vi ju lika gärna släppa på hela iden om en fader och kanske även iden att vi ska ha barn. Det är ju alltid kvinnan i alla relationer som vill ha barn, som drömmer om familjeprojekt, och trygg idyl i någon villaområde där mannen ska skuldsätta hela sin framtid för att kunan köpa.
Vi kan ju inte kasta bort ena sidan av myntet (höga ideal på kvinnor man uppoffrar sig för) och behålla andra sidan. Eller så har vi höga krav på kvinnor eller så släpper vi hela iden om att skaffa familj helt och avslutar experimentet Sverige här och nu, vi kan gott ge bort vår framtid till våra kära invandrare. Hur heter det nu? Svenskhet existerar ju knappt...
Mycket märkligt resonemang. Du babblar om mäns uppoffringar för familjelivet genom hela inlägget. Tycker du inte att kvinnan offrar nånting eller? Mig veterligen vill män också ha familjeliv i många fall. Men det är klart, män är offer i alla sammanhang nuförtiden ju, så då är det klart att hans uppoffringar i familjelivet är större än kvinnans.