Tinder-appen

Haha wow, jag som trodde jag var no. 1 stalker. Har nog mött min överman

Tinder är long gone för mig. Okej, sedan 2 månader tillbaka haha. Är rätt säker på att det inte blir något återfall efter att ha kikat dagligen i tråden.

Känner så väl igen mig i träsket man hamnar i, jag är förvisso tjej, men har märkt att jag blir rejält avtrubbad rent känslomässigt när jag använder appen. Finns för mycket valmöjligheter och det slutar ändå alltid likadant, ensamt i längden.

Skriv att du är medveten om att det var en mögdejt och du vill ha en chans till att bjuda ut henne på en riktig? Lite så kanske. Fråga hur hon mår…migrän kan slå ut totalt har två polare som har. Kan ta en vecka för dem att bli helt ok.

Att hämta en tjej med bil är inte att flasha…det är normalt. Normalt att köra henne hem också och se till att hon kommer in säkert.

Har inte fått bilen ännu. Känns extremt mesigt att fråga hur hon mår när hon dissat en sådär.
Alltså om man vänder på de, om de hade vart jag som gjort så mot en tjej och de faktist va "olyckligt".
Då hade jag ju isåfall föreslått i samma veva om en ny träff och att jag ska göra upp för de.
Men de gjorde hon inte så. Vet inte hur tjejer tänker kring de men tvivlar på att en kille hade skrivit sådär om han faktist ville ses.

Så sant, alldeles för sant. Åh, jag ville verkligen gett upp den här skiten för att försöka med tjejen jag pratat om mycket i tråden. Jag lider inte av att det är över, men visst fan känns det sorgligt. Nu är det djupare ner i Tinder-avgrunden som gäller; ju längre tiden går desto svårare är det att hitta upp.

Ta bara bort skiten. Du verkar inte alls må bra av det och du är uppenbarligen klok nog att inse det själv, så bort med den.

Det värsta är att det är en extremt enkel plattform att träffa det andra könet på, man behöver inte anstränga sig vilket gör att det blir så vidrigt simpelt.

Innerst inne vill man träffa någon att connecta med och känna ömsesidig kärlek ihop med. För att det ska kunna gå så måste man våga investera känslor i personen, vilket man inte vågar göra för att man är rädd att bli lämnad i sticket och bli sårad. Därför bollar man runt med 2-3 andra personer vilket i sin tur gör att man omöjligt kan investera i den personen man egentligen vill lära känna. Så jävla paradoxalt. Den onda och eviga spiralen fortsätter i all oändlighet.

Ja ... jag började med bollandet när jag kom till den smärtsamma insikten att ”det är så man gör” efter andra dejten med någon som under vår första dejt verkade ha fallit för mig något helt otroligt.

Jag borde sluta matcha med nya nu i alla fall. Träffa de återstående och sen säga fuck it. Kanske. Jag är rädd för att ”förlora mig själv” och möjligheten att connecta med någon om jag fortsätter så här.

Tack för dina goda råd; hoppas du hittar någon utanför denna gudsförgätna app!

Ja, gör en sista ansats om du känner att det är det rätta. Håller tummarna. Går det mot förmodan åt helvete med dem med så gör du nog bäst i att radera och aldrig kolla bak.

Tack! Det hoppas jag med.

Det är ju knappast appens fel att vissa är rädda för att bli sårade(det är omöjligt att vinna om man inte vågar) och att man istället håller igång flera bollar i tron om att det blir bättre.

Jag tror definitivt att det är kan vara grymt bra och inte alls problematiskt. Vet flera som skulle kunna varit syndigt oseriösa som faktiskt träffat någon därifrån som de är kvar med. Det var det som fångade mitt intresse, att en kräsen polare hittade sin tjej där.

Har raderat appen nu. Tänker minst en vecka.

Matchade aldrig med tjejer jag verkligen ville matcha med. Superliksen funkade inte. Fick i snitt en matchning om dagen. Gick på några dejter, tog vad jag fick. Men det gör ont att nöja sig.

Irl är jag en fena på att ragga. Har plockat upp riktigt snygga damer. Men på nätet är det omöjligt. Mina bilder är inte särskilt fina.

Nåväl. När tjejer man i första hand inte skulle ragga upp inte ens svarar på ens meddelanden tar det i själen. Och jag måste förstås ha bekräftelsen så då tar jag nästa i rangordningen. Hemskt, jag vet.

Någon mer som känner så?

Nej, långt ifrån alla. Men i mitt fall tror jag det var en bidragande faktor till min osäkerhet. Visste hur lättillgängliga killar var för mig och förstod därför också hur enkelt jag kunde bli bortbytt.

I grund och botten är det väl en avsaknad av en grundtrygghet som gör att man blir skör och rädd för att våga satsa fullt ut när man inte riktigt vet om den andra personen är redo att göra detsamma. Känslan av att vara fullkomligt utlämnad rent känslomässigt är tokläskigt och det har självklart ingenting med tinder att göra.

Finns gott om solskenshistorier från tinder och det är kul för dem inblandade.

Svår balansgång det där.

Du har nog rätt i att du differentierar dig om du ligger lågt, om hon nu är en läckerbit så har nog de flesta svårt att bibehålla disciplinen.

Men, du kan ju också särskilja dig genom att bara vara rak och distinkt och förklara hur du ser på henne och hela situationen. Inte bara "att man är stött och sur".

Utan kanske försöka linda in det på något sätt. Om hon nu väckt dessa känslor inom dig så tycker jag att du ska låta henne få veta det. För hellre att du gör dig själv rättvisa och är tydlig och så går det som det går, än att hålla inne med så mycket och så blir det inget och på bekostnad av att du aldrig får veta varför.

Tinder är verkligen dejtingvärldens svar på McDonalds och jag diagnostiserar dig härmed med mental fetma.

Nä men du är ju långtifrån ensam att känna så här i tråden. Allt ska ju gå så himla fort och vara lättillgängligt idag. Det ligger i tiden helt enkelt.

Det lustiga är att många, liksom jag, verkar sakna naturliga kontaktpunkter i vardagen för att träffa kvinnor. Fine, är väl en jäkla ursäkt men alltid tyckt det är sjukt stelt att glida fram till främlingar och mingla och ragga, oavsett situation. Det är ju dock en betydlig skillnad när man blir direkt introducerad för någon eller får någon slags respons i form av typ ögonknullning, men hur fan ofta får man det utanför krogen?

Hursomhelst, Tinder fyller ju definitivt ett syfte. Har ju aldrig legat och dejtat så mycket, men är som sagt skräpmat som stillar hungern enbart för stunden. Det är ju verkligen så. Alternativet hade varit fortsätta gå ut och få skrumplever på köpet. Så länge man går in med rätt inställning och ser det för vad det är så är det faktiskt rätt fiffigt med Tinder men JÄKLAR vad man får jobba med sig själv mentalt iom alla motgångar.

Stora fördelen är dock att pga all den "omotiverade" pisk man får ta rakt upp i röven som kille, så triggar det en att utveckla en själv till det bättre, oavsett om det gäller kvicka lines eller fysisk kondition. Jag är definitivt mer attraktiv nu än när jag började Tindra för ett par år sedan. Sedan är det ju himla synd att inga av de tjejer jag faktiskt är intresserad av verkar inse hur fantastisk jag nu är.