Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Det var ju ett par hundra på plats vid Stureplan. Inte sett några officiella siffror, men bör ha varit i paritet med Växjö, minst.

Dallny var på plats med en skara av hans följare, det var lite Nordisk Ungdom, det var en rad nationella som följer Svegot, NMR eller annan alternativ media.

Men jag gissar, av min egen uppfattning, att det var minst över hälften bara intresserade och som inte alls är aktiva inom den nationella sfären. Troligtvis var det en del SD-vänliga där.

Du kan väl istället argumentera hur aktionen var bra? Vad gav den?

Jag tycker nog mina frågor är relevanta. Missaktningen i dina svar tolkar jag som att jag kan vara på rätt spår.

Lite samma sammansättning som vid Folkets demonstration då kanske man kan sammanfatta det som?

Hon är bra men inte i närheten av de tre musketörerna. Kvotering och sådant får de andra partierna hålla på med. Hon är säkert med i valkampanjen sedan men de bästa måste exponeras mest.

Har skummat igenom en hel del "sverigevänliga" fb-sidor nu, när någon nämner vad folk ska rösta så är listan såklart långt med "SD!" men när AFS nämns så är mkt av retoriken "Nej alla på SD nu!" "vi får inte splittras" "AFS är bra men behöver växa till sig till nästa val" "bortkastad röst".
Många som röstar på sd är otroligt oinsatta, de är bara trötta på invandringen men har noll koll i övrigt.
Om de blev lite mer insatta hade det nog inte varit lika sd-vänliga, de har svalt mediamyten om sd. Tror nästan fler valt AFS än sd om alla hade lika stor koll på båda.
Energin och styrkan hos AFS är på elitnivå, sd framstår som ett gäng grånade sossevåp i jämförelse.

Det här att en AfS:are med våld tagit ett plakat från en åhörare förvånar mig fortfarande.

Varför går inte vänstern dit med plakat och, om någon försöker ta plakaten ifrån dem, startar jättebråk? Precis vad MSM vill,

Det fanns en del män i den skaran som hade kunnat göra motstånd tillbaks, det kanske är så enkelt att de inte vågar och inte vill torska? Fascism är det nya, som får samhället att hålla ihop.

Jag är mer insatt än de flesta och Afs är inget alternativ för mig alls. AFS för i till stora delar SD-politik som är lite hårdare i kanterna. Kasselstrand framhålls ofta som en gigant medan han i själva verket inte än något speciellt och som inte går genom rutan tyvärr. Vad som är olyckligt är att vissa Afs företrädare/förespråkare kör en ganska oärlig argumentation som att SD inte är helt emot böneutrop eller inte vill se någon återvandring alls för att bara ta ett par exempel. Man ser mycket halmgubberetorik från Afs som får mig att tvivla på hur seriösa de är egentligen. Det som definitivt får mig att avfärda Afs är sådana som dig som mest av allt verkar hata SD och bara framstår som djupt okunnig och osympatisk. Skitsnacket flödar och ni fattar inte hur självskadligt det är.

Eftersom som många efterfrågar anledningen och jag inte har något skäl att vara tyst kring det längre kan jag lika väl redogöra för det så ni slipper spekulera. Jag valde redan i januari att inte ställa upp för återkandidatur till riksdagsvalsedeln. Av flera skäl:

1. Jag tyckte SD blivit ett liberalt parti på flera plan. Man viker sig i fråga efter fråga, förvisso tar man små steg i rätt riktning avseende migrationspolitiken - men stegen är mindre än vad samhällsutvecklingen kräver. Plus att man ändå avser nöja sig med Moderaternas invandringspolitik efter valet.

2. Jag tyckte SD:s krypande för Moderaterna tagit rent av frånstötande proportioner. (Det är värre i korridorerna än i media, jag vet hur långt de är beredda att gå)

3. Jag ville inte behöva bli medansvarig för det svek mot väljarna som är planerat av Mattias Karlsson, Paula Bieler, Sven-Olof Sällström med flera. De som numera styr partiet.

4. Jag ville vara en trovärdig ingenjör bakom den alternativa listan. Någon i den interna oppositionen hade kanske rent av lagt ytterligare ett alternativt förslag med mig på under Valkonferensen om jag funnits kvar som valbar, vilket hade rört till det och inget vi som ville ha en alternativ lista eftersträvade.

5. Jag hade också tröttnat på de eviga striderna mot liberalerna i riksdagsgruppen, hela tiden försökte de pressa fram sina positioner och det blev tyvärr inte bättre efter att Jimmie kom tillbaka. Det tog enormt mycket av min tid som jag hellre lagt på annat. Som jag nu helt plötsligt har tid med. Dessutom var alla förslag som vi nationalister ville ha konstant motarbetade, till och med i de utskott vi arbetade i. Hade vår alternativa lista vunnit så var det ända bara tänkt som en markering för att skapa underlag för framtida strider, det hade ändå suttit flera liberaler kvar på viktiga positioner. Jag kände att det oavsett varit meningslöst att sitta för SD ytterligare en mandatperiod.

Jag hade tänkt att sikta på partistyrelsen 2019 och hoppas att vi hade kunnat knuffa ut liberalligan. Jag förstod dock att det var omöjligt efter Valkonferensen, antingen är folk livrädda (för uteslutning eller att bli satta i frysen) eller så hade distrikten övervägande liberala ombud. Det hade heller aldrig blivit bättre. Enbart om AfS kommer in i riksdagen kan den nationalistiska falangen i SD eventuellt få luft under vingarna igen.

Den som vinner på gatan förlorar hos polisen och media.

Det skulle räcka med en vänsterdemonstrant lindrigt skadad för att AfS kanske aldrig skulle komma igen. Speciellt om orsaken var att de bara stod fredligt med ett plakat.