Lite snabb fakta.
- Genetisk sjukdom som gjort att jag blivit ca. 155 cm, dock är allt proportionerligt och jag är inte dvärg per medicinsk definition, men rätt så ofta känner jag mig ärligt talat som en dvärg.
- Haft sex med 9 kvinnor
- 2 kk's
- 1 nästan förhållande
Jag har ju alltid varit medveten om att min sjukdom kommer göra saker 10 gånger trögare, men jag har trots detta ändå haft en del kvinnligt intresse. Jag har haft chansen att inleda förhållande några gånger, men jag har inte varit tillräckligt intresserad av tjejen (trots att de ofta inte funnits något att klaga på), samt så har jag stundtals haft erektionsproblem (som blev bättre när jag minskade ner på porren).
De kk's jag haft var för gamla för att de skulle kunna bli något mer seriöst, den gången jag "nästan" hade ett förhållande så bodde jag tillsammans med en tjej i knappt 2 veckor, hade lite sex och hon sa att hon ville att jag skulle bli hennes pojkvän.. Men det var aldrig skrivit i sten så att säga.
Personligen så tycker jag att det börjar kännas tragiskt att närma sig 30 år utan att ha haft ett vettigt förhållande. Jag känner mig nu ännu mer "annorlunda" utöver min sketna längd.
Samtidigt så är jag relativt nöjd med livet utöver detta och jag har haft tur med mycket annat i mitt liv.
Men min fundering är väl egentligen;
Hur vanligt är det att vara 25 år och aldrig haft ett vettigt förhållande?
Det har börjat bli en mindre besatthet som jag tänker på väldigt mycket, som att jag "måste" ha detta avklarat innan jag kan gå vidare med andra saker som jag vill ta för mig i livet.
- Genetisk sjukdom som gjort att jag blivit ca. 155 cm, dock är allt proportionerligt och jag är inte dvärg per medicinsk definition, men rätt så ofta känner jag mig ärligt talat som en dvärg.
- Haft sex med 9 kvinnor
- 2 kk's
- 1 nästan förhållande
Jag har ju alltid varit medveten om att min sjukdom kommer göra saker 10 gånger trögare, men jag har trots detta ändå haft en del kvinnligt intresse. Jag har haft chansen att inleda förhållande några gånger, men jag har inte varit tillräckligt intresserad av tjejen (trots att de ofta inte funnits något att klaga på), samt så har jag stundtals haft erektionsproblem (som blev bättre när jag minskade ner på porren).
De kk's jag haft var för gamla för att de skulle kunna bli något mer seriöst, den gången jag "nästan" hade ett förhållande så bodde jag tillsammans med en tjej i knappt 2 veckor, hade lite sex och hon sa att hon ville att jag skulle bli hennes pojkvän.. Men det var aldrig skrivit i sten så att säga.
Personligen så tycker jag att det börjar kännas tragiskt att närma sig 30 år utan att ha haft ett vettigt förhållande. Jag känner mig nu ännu mer "annorlunda" utöver min sketna längd.
Samtidigt så är jag relativt nöjd med livet utöver detta och jag har haft tur med mycket annat i mitt liv.
Men min fundering är väl egentligen;
Hur vanligt är det att vara 25 år och aldrig haft ett vettigt förhållande?
Det har börjat bli en mindre besatthet som jag tänker på väldigt mycket, som att jag "måste" ha detta avklarat innan jag kan gå vidare med andra saker som jag vill ta för mig i livet.