Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Hej alla.
Har precis kommit hem från en väldigt tuff avgiftning som jag aldrig vill uppleva igen. Jag har druckit i snitt 5-6 gånger i veckan i 1-1.5 års tid. På veckodagarna har jag druckit ca 6st 50cl 7.2 och på helgerna så blir det väl kring 15 st.

Nu är det en vecka sedan jag drack och jag sitter och stirrar i väggen här i lägenheten. Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu när jag är nykter pga att hela min vardag har varit uppbyggt på att dricka öl på kvällarna och sedan fara och jobba på morgonen.

Jag känner mig så oerhört vilsen just nu och vet inte riktigt inte vad jag ska ta mig till. Det enda jag vet är att jag inte vill dricka igen men sen då? Alkoholen har varit mitt liv och utan den så vet jag inte vem jag själv är.

Allt känns hopplöst just nu..

Du har ingen hobby du kan lägga tid och energi på? Träning? Lär dig att programmera? Läs sagan om ringen, se hela dallas från början? Aktivera dig politiskt eller i någon förening? Vad brukade du göra innan drickandet gick överstyr?

Dricker själv så ska ej predika men antar att en måste hitta sig själv och forma en identitet bortom supandet.

Vad du än gör så sitt inte hemma och stirra i väggen. Prova och gör saker, nåt kanske visar sig vara kul. Om inte annat så gå ut och gå, som nykter upptäcker man små saker som att fåglarna kvittrar t.ex. mitt gamla fulla jag hade aldrig ens märkt av pippisarna. Nåt gjorde du väl som du tyckte va kul innan alkoholen blev din hobby och älskare som du kan ta upp igen. Sitta inne och tycka synd om dig själv leder bara till skit. Prova nåt AA möte, behöver ju inte va nåt för dig men utan att prova vet du inte. Ta tag i och gör alla dom där sakerna du lät bli för att det antingen inte gick eller va för skämmigt när du drack. Undvik offerkoftan och lyssna inte på den där lille fan som sitter på axeln å viskar om hur gott det vore med en öl.

Önskar dig all lycka, vet hur jobbigt det kan vara

Försöker aktivera mig så gott jag bara kan. Tyvärr så bor man i en liten pundarstad uppe i norrbotten. Finns inte så många aktiviteter hära men jag får försöka så gott jag kan.

Lyckades iaf att säga ifrån igår när jag blev erbjuden sprit och benzo. Är väl en början antar jag...

Allt blir bättre med tiden. Bara håll ut. Försök käka hälsosamt, träna så mycket som du kan, sov så mycket som du kan, drick mycket vatten. Gnistan kommer tillbaka efter ett par veckor.

Japp, håller med helt ut. Sen ska man dock vara vaksam på att det kommer dippar och prövningar som kan vara riktigt tuffa det första halvåret men tiden mellan dessa brukar också vara väldigt energirika där man kan köra på hårt framåt.

Vet ju att jag kan sluta dricka. Men har en skräck.. en skräck för när jag slutat ... och tänker:
"Varför gjorde jag inte detta för tio år sen?"

Tro mig det kommer vara värt det. När man slutar supa så blir livet så jävla mycket roligare, man börjar uppskatta de små sakerna igen, man börjar känna pepp inför människor och världen igen som man gjorde när man var ung. Gnistan/glöden man hade som barn/tonåring kommer tillbaka.

Ryser till varje gång man hör folk som supit bort halva sitt liv, som lyckas sluta, och ångrar sig att de inte gjorde det 30-40 år tidigare, men tiden kommer aldrig tillbaka.

Kan fortfarande inte släppa hur en så beroendeframkallande och livsförstörande drog som alkohol kan vara laglig och lätttillgänglig för den stora (korkade) massan.

Och slutar du inte idag så kommer du tänka "varför gjorde jag inte detta för tjugo år sedan" om tio år.

Argumentet låter lite som att du försöker få det till "äsch jag fortsätter ändå".

Om du kan sluta så sluta nu. Nu direkt. Tvekar du så kan du inte och ljuger för dig själv, vilket är väldigt väldigt vanligt.

Lycka till!

För ett par veckor sen skulle jag lägga in nåt i skåpet där sambon har sitt dricka och när jag öppnade skåpluckan så kände jag doften av rom, tog flaskan och tittade på den en stund och sen skruvade jag av korken och förde den mot munnen...sen skruvade jag tillbaka korken och ställde in flaskan!
Det var nära ögat!

Skällde lite halvhjärtat på sambon för att hon inte skruvar åt korken ordentligt, men det var ju såklart inte hennes fel att jag stod där och höll på att kasta bort nästan två års nykterhet.

Lustigt hur skör tråd vi/jag hänger i, att även om allt känns hur lugnt som helst så kan man bara få för sig att börja igen? Hur är det ens möjligt?? Jag har inte haft några problem att hålla mig nykter den här gången även om det var väldigt körigt en period för nån månad sen, med mycket stress från jobb och sjukdom i familjen. Att gå från det till att stå där med flaskan i handen är rätt skrämmande, speciellt eftersom jag inte hade varit sugen på att dricka.

Det gick ju bra iallafall, det har nu gått några veckor och jag har inte känt nåt sug eller ens tänkt på nykterheten, så läget är som det var innan den episoden. Gött mos!

Jag ljuger för mig själv, ja. Ljuger om att jag inte kan sluta.
"Det är inte ditt fel, du är alkoholist. Många är det och det kan man inte hjälpa"
Ändå kan jag hålla upp tre-fyra-fem dagar enkelt ...
Fan, man behöver en uppgift i livet!
En fru skulle nog vara bra.

Men sluta på studs då? Fokusera tiden på något annat. Teckna och måla kanske, eller fiske. Om det är så enkelt så sluta i två månader från och med nu.